Hej igen och Malmö halvmarathon

Det skrivs inte så mycket här längre om man säger så. Lusten och energin har inte riktigt funnits där, jag är heller inte lika aktiv på att läsa andra bloggar utan jag har haft så fullt upp med annat. Livet tror jag det kallas.

Nästan varje helg hela sommaren har det varit något och det har varit jättekul men nu är jag lite trött. På lördag åker jag och min man (!!!) till Prag i fyra dagar och ska njuta i fullo av att ha en vecka semester kvar tillsammans. Och vet ni, löparskorna följer inte med!

Däremot var de med mig i lördags när jag sprang Malmö halvmarathon. Kände mig ändå rätt laddad innan, har nämligen följt ett tränings- och kostschema som var anpassat efter mig. Men när starten gick var benen tunga och även om jag körde på i rätt tempo så kändes det jobbigt redan från kilometer ett.

Dock kändes det bättre efter ca 5km men jag fick ändå slita och detta främst pga vädret. Strålande sol och nästan ingen vind, ja det är förhållanden som jag har grova problem att hantera. Vid varenda station försökte jag hälla vatten över mig själv och bara dricka lite sportdryck. Jag ville inte upprepa samma misstag som vid Göteborgsvarvet där jag drack för mycket och fick jätteont i magen. Vid ett tillfälle började jag se vita prickar framför ögonen och tog snabbt beslutet att faktiskt dricka lite mer ordentligt vid nästa vätskestation. Självklart fick jag jätteont i magen ganska kvickt och jag hade väldigt svårt att andas. Fick även håll i båda axlar. Men trots detta var det rätt beslut att ta, hellre det än att svimma av vätskebrist.

Så med andra ord drogs mitt tempo ner ganska ordentligt så att komma under 2h var åter igen bara en stor önskedröm. Sluttiden blev däremot ändå 2:05:43 så ändå pers med över 2minuter och jag är ändå jävligt nöjd. Och benen? De kändes faktiskt ganska pigga hela vägen in i mål. Bara det är härligt i sig.

Jag lever!

Hej och hå! Jag lever men hinner faktiskt inte med att blogga och knappt ens att träna.
Men vet ni, det går det med (fast ja, det är temporärt annars hade det fan inte gått!).

För ja, nu på lördag, alltså om mindre än en vecka då gifter jag mig. I skärgården. Ett tredagarsevent med ca 70 gäster - så med andra ord tusen saker som ska styras upp så alla får en fantastisk helg! Jag hade gärna sprungit Stockholm marathon men jag kände att bröllop står liiiite högre än maran. Men jag kommer ändå heja på som sjutton ni som ska springa!

Förra helgen hade jag min möhippa. Min kära vänner hade fixat en perfekt dag med massa skratt (och massa shotar) och min käreste hade även han svensexa samma dag. Jag kunde verkligen inte önskat mig något mer - tack så hemskt mycket!

Och igår var det Eurovisionkväll med massa vänner. Också en väldigt rolig kväll som blev ännu roligare av att Loreen kammade hem vinsten. Woho!!

Så ja, mellan allt detta så blir lite löparpass som inte blir mer varierande än vanliga distanspass. Men det är skönt och nödvändigt när jag behöver rensa huvudet samtidigt som jag njuter av de numera ljumma kvällarna. Kvällslöpning på sommaren - som jag har längtat! Så lite träning blir det men verkligen inte lika mycket som jag brukar ha i min vanlig rutin.

Så att. Nästa gång jag skriver är jag troligtvis en gift kvinna. Det ni! Jag lovar att återkomma med bilder från vår stora dag så fort vi har en schysstare dator att tillgå en mobilen.

Kärlek. <3

Tillbaka till verkligheten

Nu tror jag att jag är tillbaka efter sjukdomar och socialt mingel med fina familjen. Ska läsa i kapp bloggar men det primära målet för dagen blir få i mig tillräckligt med mat så jag kan träna imorgon. Magen är inte riktigt hundra än så vi får se hur väl det går.

Det har nu gått två veckor utan någon som helst träning. 2 hela veckor och vädret har verkligen varit helt underbart så frustration är ordet. Om 2,5 vecka är det seedningsloppet för Göteborgsvarvet med och det sägs att det tar kroppen ungefär lika lång tid som man är sjuk att återställa sig tillbaka. Så att.. vi hoppas jag får tillbaka -lite- fart för den milen iaf. Right?

Spelkväll

Riktigt tråkigt väder idag, regn och blåst, så mitt planerade löppass blev bara 6km istället för 14. Men jag tänker fan inte bli sjuk så jag tar en mil på måndag som kompensation!

Ikväll blir det sällskapsspel med massa goda vänner och jag har målat naglarna i samma anda!



Och partyfrissan på plats!

Frustrerad. Ledsen. Fan.

Jag känner inte igen min kropp. Jag förstår inte vad som händer för att vara ärlig.
4 veckor har gått nu utan att äta godsaker/chips/glass osv och inget har hänt rent viktmässigt. Alltså, jag vet hur man ska göra för att gå ner(har gått ner förr) och jag gör det. Varje dag.

Jag tränar minst 6 gånger i veckan, varierat och hårt ska det tilläggas, men inget händer. Och nej, måtten har inte heller rört sig. Så kära kroppen, vad händer. Varför är det såhär?

Frustrerad.

Ska pröva bröllopsklänning om bara några veckor, det känns väldigt hopplöst just nu. Ledsen.

Sexighet

Var ute igår och dansade med lite vänner. Sjukt skoj som det är men det intressanta är att jag blir mer raggad på nu som 27åring än någonsin när jag är ute, än jag blivit i hela mitt liv. Jag tolkar det som att jag mognar och åldras bra! Iofs hade jag hoppats och trott att jag skulle göra det - min mamma är fortfarande galet snygg!

Men ändå, det är väldigt intressant. För det första tror folk att jag är mycket yngre än vad jag faktiskt är men annars så är det så att jag var mycket mer överviktig när jag var typ 20, så min obefintliga självkänsla lyste med sin frånvaro. Nu är jag istället vältränad, glad och stark och känner att jag har ett helt annat självförtroende även fast jag fortfarande har några kilos övervikt. Skillnaden är att jag älskar mig själv nu. Det gjorde jag inte alls då, kilon hit eller dit!

Självsäkerhet är sexigt, speciellt på tjejer men självklart även på killar. Så sträck på er och var stolta över er själva och era kroppar!

Muskelfokus

Igår pressade jag på gymmet med höjda vikter från förra veckan. Det börjar ta sig men jag känner tyvärr allt för ofta att jag inte tar ut muskeln helt eftersom det är andra svagare muskler som förstör utvecklingen.


Eftersom ett av månadens mål var just fokusering på styrkan så ska jag fixa detta! Eventuellt även lägga till ett pass till på gymmet i veckan. Jag kan ju faktiskt träna på lunchen..


På kvällen var det innebandy och jag lyckades få tre stenhårda bollar på samma jävla knä! Kunde knappt sova för blåmärket var så stort och gjorde så ont. Krigsskada deluxe. Fick även en boll på läppen och hakan, lagom bekvämt.

Ikväll blir det dock lite festmys med vänner! Så trevlig helg på er och hejja Jessica och Coyntha i Karlstad!

Svullna ögon

I lördags vaknade jag med ögonlock så svullna att jag knappt såg något. Anledningen är att jag har små sår längs fransraden som då blivit känsliga.



Skitjobbigt att knappt kunna ha smink på jobbet om dagarna men det var värre just i lördags eftersom jag skulle ut och springa 14km och ville gärna se. Lite.

Men det gick väldigt bra, utan att ens ta i sprang jag i 6:07-tempo hela vägen. Tänkte springa längre men kylan gjorde hela upplevelsen lite sådär. Men 14 är helt klart godkänt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hej 2012!

Så kör vi en liten kortare variant av nyårskrönika. Om man nu skulle vara intresserad kan man läsa om mitt 2010 här och mitt 2009 här.

Mitt 2011

Tittar tillbaka till januari och som vanligt var jag sjuk i några veckor kring jul så i januari blev det nya tag med träningen för att återfå min tidigare kondition. Sprang 15km och kände mig väldigt nöjd. Januari överlag gick mest ut på löpning som sedan avslutades med min kusins 30årsfest i Norrtälje.

I februari räknade jag smalmatte och kände mig kaxig över att jag sprang 2mil på träning. Jag fick inte heller fortsätta min anställning i Ängelholm men detta var bara positivt då det ledde till mycket bättre möjligheter i maj. Jag passade även på att besöka ett spa för första gången i mitt liv. Mys.

Mars bjöd på förjävliga löparknän, distansrekord som slogs nästan varje vecka och första upplevelsen av brutala tusingar. Jag oroade mig även över hur jobbiga långpassen fortfarande kändes och våndades över hur Stockholm marathon närmde sig. Men milen den gick snabbt på träning och löparglädjen smög sig på åter igen!

I april roade jag mig med en 30dagars fotoutmaning som jag till slut ej orkade göra klart. Sprang även 26km och hade ett fantastiskt pass. Jag åkte även inlines i vårvärmen och sprang i linne och korta byxor på påskafton! Den 27e april blev det metrologisk sommar och livet kändes riktigt bra!

Maj, underbara maj var månaden med stort M. Vid detta laget hade jag tröttnat enormt mycket på långpass och längtade så till att få visa vad jag kan. Fixade även distansrekord på 3 mil och fick nytt jobb. Ett jobb med bättre lön, roligare arbetskollegor och bra mycket närmare arbetsplats. Jag svampade till mig all information jag kunde om maran och lördagen den 28 maj sprang jag mitt livs första marathon. Och vilken underbar känsla det var!

I juni blev det mycket vila och en Garmin blev en del av min lilla familj. Sprang Malmömilen och åkte i vanlig ordning till skärgården över midsommar med familj och vänner.

Försökte komma tillbaka i form i juli och varvade bra pass med skitpass. I slutet av juli verkade jag ha hittat tillbaka till min löpning och hade en regnig sommar på min nya arbetsplats.

Augusti innehåll supertusingar, triathlonfeber och Malmö halvmarathon där jag äntligen fick chansen att träffa Coyntha för första gången! Jag gick även med i rivstart 2011 vilken resulterade i en liten viktnedgång som kunde varit större om jag inte tappade fokus som vanligt när jag blev sjuk. Jag avslutade även med ett lopp på 5km i Trelleborg där benen fick pinna på.

I september övervann jag min rädsla för att springa med andra löpare och begav mig till bokskogen för tuffa backintervaller. Jag började även simma en gång i veckan på morgonen innan jobbet. Jag skrev ett inlägg om vältränade tjockisar och sprang ett fantastisk lopp i Skanör där jag kom in under 55 minuter!

Den 3:e oktober firade jag min födelsedag i vanlig ordning och åkte på kundfiske med jobbet. Jag lyckades även få med mig min käreste på backintervaller och planerade (och utförde) flera sådana roliga pass ihop.

I november blev det bloggpaus och positiv feedback och fortsatt anställning på jobbet!

Hela december var jag sjuk och tränade knappt något alls, men köpte däremot en ny bil som är riktigt fin. Vi bestämde även bröllopsdatum och den 2:a juni 2012 smäller det!

Så ja, det har faktiskt varit ett ganska fantastiskt år. Våren speciellt. Stockholm marathon var självklart höjdpunkten tätt följt av mitt nya jobb som jag älskar och snabba Skanörsmilen. 2012 ser definitivt inte ut att bli sämre och livet känns faktiskt som det är på väg att bli riktigt, riktigt bra.

Gott nytt år på er!

En vältränad tjockis?

Låt oss gå tillbaka i tiden. Till mellanstadiet närmare bestämt. Jag minns en händelse som då gjorde väldigt ont men som fortfarande känns orättvis och elak. När jag var i den åldern var jag grym på friidrott. På dessa friidrottsdagar när man tävlade mot massa andra skolor vann jag alltid 60m. Alltid. Jag insåg även i 6an-7an att jag var duktig på längdhopp också - antagligen eftersom jag fick upp sådan hastighet från löpningen innan. Jag vann också över alla killarna i min klass på 60m och då var min högstadieklass en otroligt atletisk klass med hög tävlaranda vilket jag älskade. Jag har tränat väldigt mycket i hela mitt liv.

Hur som helst så sprang vi just 60m på idrotten. Min kompis berättade efteråt att en av kille i klassen hade sagt att jag var tjock och min kompis hade försökt vara diplomatisk genom att säga att "Neh, inte är hon tjock - hon är bara lite mullig" men killen hade inte ändrat sig. Jag vet inte vad som gjorde ondast men jag minns att jag tyckte det var otroligt elakt och jag blev väldigt ledsen - även om jag försökte att inte visa det då.

Jag har alltid varit större än mina vänner. Inte jättemycket större oftast men det räcker att se på bilder från mitt liv att ja, jag är bred. Och då är jag också bara 160cm lång, så en kort tjockis med andra ord. Att vara smal har jag aldrig någonsin vetat hur det känts, att vara nöjd med min kropp likaså. Men jag börjar närma mig.

För så här är det, poängen med min lilla historia. En tjockis som är vältränad kommer aldrig någon tro är vältränad. Hänger ni med på vad jag menar? Jag är i dagsläget väldigt vältränad, jag tränar många gånger i veckan och jag har muskler. Dessvärre syns de inte så mycket men de finns där under det mjuka. Men ändå så får man kommentarer från folk som synar en och definitivt inte tror på en. Eller att mina vänner, som inte tränar alls, får kommentarer över hur vältränade de ser ut trots att de knappt kan lyfta en hantel. Det är så orättvist och så förnedrande på något vis. Är det så konstigt att en överviktig person också kan vara vältränad? Nej inte alls! Men överviktiga blir alltid dömda på förhand, precis som smala personer blir dömda. Orättvist åt båda håll.

På Stockholm marathon kände jag mig stor. Löpare har oftast en nättare kroppsbyggnad och självklart är det till fördel. Jag vet att skulle jag gå ner mina 10kg så skulle jag springa mycket, mycket snabbare. Men så där på startlinjen bredvid mig stod en kvinna. Hon var nog en 35 och hon var stor. Jag skulle nog tro att hon hade ett bmi (bullshitindex men lättast att mäta i) som låg på fetma. Men ändå stod hon där, beredd att springa dessa 4,2mil och jag blev så glad. Klart som fan att hon kan! Det hon gör är bra mycket jobbigare än det jag gör, hon ska bära massa överflödiga kilon runt som jag inte har, men för att kunna orka det måste hon vara vältränad. Men det syns bara inte med blotta ögat, precis som på mig. Häftigt.

Brukar ni också bli dömda för att ni har några extra kilon på kroppen?

Trelleborgsloppet 5km

Så var ytterligare en helg förbi som försvann otroligt snabbt! Syster och Linda var på besök sedan i fredags och for hem idag, en kul men intensiv helg helt enkelt.

Rivstarten har väl gott sådär, liksom jag visste det skulle vara lite knepigt, men trots allt tycker jag nog att det fungerat bra. Imorgon blir det åter tillbaka till hardcore och sedan blir det inga utsvävningar förrän min födelsedag den 3:e oktober.

Men däremot mina vänner sprang jag Trelleborgsloppet i lördags. 5 asjobbiga kilometer valde jag istället för 10 då jag inte hade någon tid på denna distans sedan förr. Dryga 900 löpare dök upp sammanlagt och stämningen verkade vara på topp! Med mig hade jag min käreste som tog lite bilder och peppade mig. 

Lite randomfolk.

10:00 gick starten för de som sprang milen och vi andra fick vänta i en halvtimme tills vi skulle starta. Benen kändes sega när jag sprang några varv kring banan som uppvärmning men tankarna var ändå positiva. Det skulle bli kul!

Osminkad och glad som en piggelin innan start!

PANG! Startskottet gick och vi började med ett varv kring 400metersbanan. Jag kände att samtliga rusade på otroligt fort och jag försökte att springa lite lite lugnare då jag verkligen visste att jag inte skulle klara av det här tempot allt för länge. Första kilometer-markeringen kom och den var 100meter off från vad min Garmin visade så jag visste inte vad jag skulle tro. Samma visa var det för restrerande kilometer men jag pressade på så gott jag kunde och jag sprang om folk mest hela tiden, säkert dem som rusade på för fort i början.

Att springa så kort som 5km så snabbt är svårt och fruktansvärt jobbigt. Benen var pigga men andningen var inte alls med mig och svetten rann som ett monsunregn. Jag hade svårt att öka. Men helt plötsligt kom målet och jag lade av en fin spurt tills jag slutligen kunde få lite ny och fin luft. Min Garmin visade däremot istället 50m för LITE till skillnad mot vad den gjort under loppet vilket känns lite sådär nu i efterhand, men visst, Garmin har inte alltid rätt.

Min ambition kan även tilläggas var att komma under 27:30, dvs en snittid på 5:30min/km och vet ni? Det gjorde jag med råge! En sluttid på 26:35 och ett snittempo på 5:19min som motsvarar mina intervalltider när jag kör tusingar gör mig stolt och otroligt nöjd.

Efter målgång på Trelleborgs gator.

Såååå att. Ja, tävla är fan kul!

Supertusingar

Igår var det supertusingar på schemat. 100m/200m/300m/400m med 30sec vila mellan varje intervall och 1min vila mellan varje set. Sammanlagt körde jag 5 sjukt jobbiga set i en otroligt varm sommarsol som nästan dödade mig men ack så underbart med sol igen!

Såhär i efterhand så hade 4set varit bättre eftersom det gick riktigt segt på de längre intervallerna, men däremot är jag stolt att jag genomförde allt även om kroppen inte riktigt orkade med! Kul som fan.

Då jag bara haft 2 veckors semester så får man passa på att sola under lunchen. Ahhh, underbart för en kropp som verkligen bleknat bort under juli.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hej igen formen!

Jag tror minsann den är tillbaka. Då jag inte hann med mitt planerade långpass i helgen så gjorde jag det idag efter jobbet istället. Överlag försöker jag undvika längre pass på vardagar då jag har mycket annat som också ska hinnas med innan läggdags. Men det är bara att köra på om man missar under helgen.

Som ni ser så börjar jag leka mer med mina bilder med apparna i iphonen. Wonderful!


Hur som helst. Målet var att allt över 14km är bra (med tanke på hur förra långpasset gick) och att jag gärna skulle hålla ett maxtempo på 6:30min/km. Varför? Jo, jag har Malmö halvmara snart och måste verkligen få upp intensiteten på långpassen.


Hade för en gångs skull med mig kameran så passade på att posa lite vid åkrarna och golfbanorna efter en 12km. Vackert!


Om jag klarade det? Som fan! 17,5km i ett medeltempo kring 6:25min/km och ben och puls som mådde så fint, så fint. Me like.

Och nu är jag helt slut och ska sova, har som sagt massa på jobbet just nu och i helgen är det två födelsedagsfester som ska planeras! Tur att jag har träning som gör att jag varar ner. Och kompressionsstrumpor såklart ;)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vart försvinner all tid?

Jag förstår inte vart all min fritid tar vägen, men försvinner det gör den. Har så mycket saker jag vill göra men inte har någon som helst aning på när eller hur jag ska ha tid till det. Planer, planer. 

Idag var jag på kundmöte själv för första gången. Väldigt kul att få ansvar och redan känna att jag växer in i min roll på nya jobbet mer och mer. Jag kan väldigt mycket mer än jag tror och jag har mycket att bidra med till arbetsplatsen. Det enda tråkiga är då att jag inte har tid att få in all min kunskap hemma i min blogg och andra webbrelaterade projekt. Jag måste ta mig tid. Måste.

Annars så är det gymmet som gäller ikväll och för första gången på länge är jag exalterad över att gå dit själv. Det hjälper verkligen att jag tränar ihop med två kompisar på söndagar då det resulterar i att jag mosar mig själv bra mycket hårdare än vad jag trodde möjligt. Med andra ord precis som det ska vara. Triceps, mage och lite ben ska jag köra idag och på lördag. Då. Då jävlar ska benen vara pigga för långpass. De måste!

Ur form

Oho, så sprang jag intervaller idag. Har knappt tränat något i Juni månad så det är tungt att komma tillbaka. Benen är riktigt sega och det hjälper inte att det är supervarmt även klockan 6 på kvällen (men jag klagar inte på värmen!). Men marathonvila och semester gör inte underverk för konditionen (även om jag lyckades persa med tre minuter på milen)!

Så tillbaka till dagens pass. 5x200m x 3 set. 45 sec vila mellan varje intervall och 1,5min vila mellan varje set. Jag hade mjölksyra till tusen efter 10 så de sista 5 var riktigt, riktigt tunga och jag svettades sönder totalt. Dock kändes det som passet verkligen gav något och tiderna varierade mellan 4.05-4.35min/km tempo. Bra för att vara mig, speciellt med tanke på hur ur form jag är.

If I pay in sweat hade jag var stormrik. Liksom.

Men det är bara att ta sig upp på hästen igen som man säger, i helgen kör jag en 14km för att få lite långpass-känsla tillbaka. Och imorgon är det fredag. Äntligen! Sömn, sömn, sömn! Ge mig.

En rosa dröm

Semester! Äntligen. Jag borde knäcka en öl eller dricka ett glas vin men då jag ska springa malmömilen imorgon avvaktar jag. Istället kommer jag fortsätta skaka denna skönhet varje dag fram till midsommar.

Omskakas kraftigt varje dag!

Svartvinbär. Socker. Och självklart brännvin. I en enda vacker utopi.

Snart så

Ska man ta en liten springtur idag måntro? Lopp på söndag men det är inte direkt ett marathon (höhö) så jag behöver inte samma vila innan. Och springa är ju skitkul. Faktiskt.

På lördag drar vi mot skärgården och landsvägar som jag ska springa på. Men även dricka massa vin och äta glass. Och bada. Så någonstans borde kilorna sluta där de startade, men antagligen blir de fler. Grillad mat är dock nyttig och jävligt god.

Ahh ge semester nu! I need it!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vardagsliv

Hade en känslomässig dag igår som slutade i massa stress. Efter lunch så var det kunder, supportärenden på jobbet samtidigt som jag behövde åka hem i tid för att hinna med allt inför kvällen. När jag äntligen kom hem fick jag sno på mig löpardojjorna och bege mig ut. Det var varmt utan att vara tryckande, helt enkelt jättemysigt. Planen var några kilometer över milen för att få lite distans även om det var på en måndag.

Slutade på 14 km i 6:22-tempo. Helt sjukt hur mycket fart jag förlorat i min träning mot marathon, något jag ska bota råd på nu under sommaren! Väl hemma igen behövde jag plocka undan saker och städa lite saker samt laga mat eftersom vi skulle ha en vän som skulle sova över hos oss.

Riktigt trevligt och det var mycket löparsnack under kvällen till sambons förtret, han tyckte det var allt annat än intressant. Men det blir lätt så när man träffar någon annan som gärna springer och tränar. Härligt!

Idag är jag istället riktigt trött men på fredag går jag på semester i två veckor. Skärgården väntar och jag har beställt fint väder och lugn.

Jodå, jag finns här

Jag känner mig som värsta slackern när det gäller träningen trots att jag lyckats få in några pass efter maran. Tanken är dock att imorgon eller så försöka få lite mer kvalitet i träning, jag menar. Om en vecka ska jag ju springa ett mil-lopp!

Nåväl. Om en vecka ska jag även ha semester och åka till sommarhuset. I cant wait really!

Inte så mycket att rapportera just nu liksom, livet efter maran har fortsatt även om träningen kanske legat lite i lä..

Its a wonderful life

Jag blir så trött. Blogger strular otroligt mycket hela tiden och jag kan inte publicera blogginlägg från mobilen längre och jag har försökt en massa! Nåväl, blir liksom inte så mycket skrivet då eftersom värmen inte direkt lockar en till datorn.

I fredags testade jag mina starka marathonben på en liten kortare åthämtningsrunda. Med mig hade jag min nya kompis Garmin som visade sig vara otroligt bra och mätte sträckan perfekt som utlovat. Dock hade jag glömt att ställa in den på km istället för miles så hela premiärturen svor jag över hur fel den visade hela tiden.. efteråt kände jag mig dum men jag fick iaf ihop en 6,5 km. 6,5 km som gick förvånansvärt lätta även fast jag inte vågade springa fort alls. Imorgon ska jag se om jag inte kan dra upp tempot något iaf. Ahhh, löpning. Its wonderful!

Titta så fin! och stoooooor!

Tog en liten inlinestur igår i försök att jämna ut solbrännan. För faktiskt, jag har blivit väääldigt brun och det nu redan i början av Juni. Helt otroligt! Tog en otroligt sexig bild på min mage (inte direkt) men jag kände mig modig som vågade skumpa omkring med mina kilon bland folk även om jag inte är smalast i världen. Våga visa hud när det är varmt, oavsett vikt och form!

Maaaaageeeen! (bilringarna syns bara när man sätter sig ner, alltid något!)

Idag träffade vi Karin, Hanna och såklart lilla Mollisen som nyligen fyllt hela två år. Av oss fick hon en bok som gör roliga djurljud och ett par fina Adidasskor (som tyvärr var rosa, jag försöker sudda ut könsrollerna lite men det är svårt att hitta annat än rosa..).

SötMollisen!