Ruttna morötter

Note to self:
Jag ska aldrig tänka sådär käckt "Oh så gott det vore med rivna morötter i matlådan imorgon!".

Det är grisigt, kladdigt och morotssmet hamnar överallt för att inte tala om det livsfarliga rivjärnet. Stackars knogar.

Fun fun fun!

Januari har varit lite si sådär. Det här hänt väldigt mycket roliga saker i Januari som gjort att jag behövt ta bort fokus från min träning och att jag vissa veckor "bara" fått ihop en 3-4 träningspass per vecka. Däremot har löpningen alltid prioriterats så det har blivit en hel del km denna månaden. Nästa månad blir det ännu fler!

Så för att återfå lite fokus tänkte jag att detta gäller för februari:
- Verkligen se till att jag får mina två pass på gymmet som planerat varje vecka.
- Alltid köra lite cardio(helst tråkcrosstrainern) efter min styrkepass, även om det bara är 10 min.
- Dricka mitt proteinpulver varje dag även fast jag är så olidligt trött på smaken.
- Minska kolhydraterna mer och verkligen hålla mig inom mina kcalgränser varje dag så jag börjar gå ner i vikt någon jävla gång.
- Försöka köra åtminstone ett yogapass på mitt wii-fit(skratta inte!)
- Boka tandläkartid (är riktigt kass på detta).
- Börja bygga min egen personliga webbsida.
- Fixa så jag kan blogga från min iPhone (enkelt men jag har varit för lat).
- Lägga in ny musik på min mp3-spelare.

Back(ar) in my hoodz

Oho så fyndigt jag fick ihop det där.

Jag var i Norrtälje i helgen och firade min kära kusin som fyllde 30 år. Hans flickvän har i månader förberett en överraskningsfest åt honom och man kan säga att han minst sagt blev förvånad! Chocken riktigt syntes i hans ansikte hoho!

Precis innan han snubblade över tröskeln och hela festen började sjunga "Ja må han leva"!

Jag passade även på att springa ett litet pass i Norrtälje. Något jag inte tänkt på när jag faktiskt gick i skolan där var att staden är så jävla backig. Det blev ett kortare pass på 8km men säkert en tredjedel var helvetesbackar. Jobbigt men säkert väldigt nyttigt eftersom Skåne inte ens har några berg eller backar där jag normalt springer. Bara sandhögar som det typ börjat växa lite gräs på som skåningarna kallar backar. Noobs!

Nej men sovtajm var det då, jobb hela veckan lång!

Vaurdaughslyuuxx

Imorse gick jag upp klockan fem för att ta mig till jobbet lite tidigare än normalt. Dessutom med bil! Så jag var på plats redan halv 7 imorse. Varför undrar ni? Jo för ikväll har jag andra planer så hinner inte träna då och ska jag träna på morgonen måste jag upp vid halv 5 och min kropp samarbetar inte så tidigt. Så jag tänkte jag åker hem tidigare istället och springer när det är dagsljus fortfarande!

Det mina vänner är vardagslyx det!

Vi kör lite Royal Republic på det, riktigt bra musik när man springer pga att trummorna i bakgrunden går i takt med fotstegen!

Skabbish

Inte den bästaste starten på dagen om man säger så. Vågen har definitivt förklarat krig emot mig, jag överväger att kasta den. Så illa är det trots att jag sköter mig jättebra. Jävla skitvåg. Någon dag kommer alla världens vågar starta revolution mot oss människor som bara trampar på dem.

Annars så var även min foundation också tydligen slut vilket kom som en väldigt (o)trevlig överraskning imorse när jag skulle försöka göra mig presentabel. Ni ser ju själva att det ser ju ut som det är kvar i den men icke! Suck. Det positiva är dock att jag får beställa mineralsmink från denna tikei.se. Jag beställde lite prover innan jul och är riktigt nöjd. Sedan gör denna tjejen från Helsingborg sminket själv, det är inte djurtestat, det är billigt samt att det inte innehåller ett ämne som många andra mineralsmink har som man kan bli allergisk emot. Bra skit med andra ord. Jag får lägga upp lite bilder sen kanske på hur det ser ut.

Slut :(

Lön fick man idag också, både jag och min käreste. Detta är nog första gången vi faktiskt lyckats få lön båda två vilket innebär att vi typ nästan är rika! Och jag kan unna mig att köpa något till mig själv denna månaden, kanske ett par till löparskor?

Och appropå löpning, så är skåne typ översvämmat. Vi har ingen snö kvar men ack så mycket vatten överallt. Här är en bild från mitt långpass i lördags, detta är en parkering med en väg som försvinner bortåt. Som ni ser är det inte så längre vilket orsakade massa ångest för min del eftersom jag behövde springa tillbaka för att komma runt skiten. Nåväl.

Väg no more :(

Starka känslor..

Det är svårt. Riktigt svårt. Hade tänkt att skriva om gårdagens löpning och översvämningarna som gjorde att vägar inte längre var vägar men det känns inte längre så viktigt, så relevant. Jag är extra känslig av naturliga skäl av att se filmer, tvserier och läsa böcker där en förälder dör. Framför allt där pappan dör. Herregud ja, där pappan dör. Min pappa.

Idag såg jag en tvserie där just det hände, där de diskuterade vad pappans sista ord var till sin son. Och det är där det blir riktigt svårt för mig att inte bryta ihop på nytt. Jag minns bara bitar av vad min far sa till mig men inte allt och det hjälper inte att vår relation varit skakig i många år. Men bara den saken att han aldrig kommer få träffa mina framtida barn eller vara med när jag gifter mig. Eller se mig springa i mål i mitt första maraton? Tårarna vill aldrig ta slut.

Sanningen är att efter han dog så är jag extremt rädd att förlora någon jag älskar. Varje dag när jag säger hej då till Sebastian på morgonen är jag rädd att vi inte kommer ses igen, att skulle något hända honom så skulle jag gå sönder i så många tusen bitar att jag inte skulle orka mer. Denna tryckande känsla har jag hängandes över mig jämt, när ska den försvinna? När blir saker lättare..?

Det blev ett väldigt personlig inlägg men ja, så är läget just nu.

Jo alltså.. flytande socker var det här

Okej så här är det. Vågen visade minus idag (wiie) och till kvällen hade jag planerat att äta ute med mina kära vänner Karin och Hanna. Vad händer? Vi går in på Fridays där jag vet att de har sjukt goda drinkar. Drinkar är gott. Drinkar innehåller socker och är därför dumma. Vad vi gör? Vi beställer in en hel kanna frozen margarita. Grattis till mig och min diet! Nåväl, jag struntade iaf i efterrätten och åt ingen förrätt så vi säger att det är jämt så. *nickar för mig själv*

Men ni vet. Imorgon är det långpass på 18 km och sedan en timmes intensiv innebandy. Vet ni vad, jag bränner skiten då! Ja...

Mina ursnygga vänner har ni här. De två på sista bilden är för kvällen nya vänner. Vi får se om vi är vänner imorgon med.

Hanna sippar sin drink.

Karin ser sneaky ut bakom sin drink.

Käääärlek <3

Omg awesome

Såg nyss Stadiums reklam på tv, den där där några kvinnor och män svettas som tusan när de tränar. F y f a n vad sugen jag är på att träna nu! Riktigt sexigt.

Men nåväl. Jag har tänkt lite (som vanligt). Jag känner att mina blogginlägg saknar lite substans, nog för att vikt och träning är saker som står mig nära men det finns så mycket mer som definierar mig som jag aldrig skriver om då jag tänker att det kanske inte är så intressant. Det är ju helt fel tänkt. För jag är ganska rolig egentligen, jag verkar bara ha en oförmåga att få fram det på bloggen.

Såååå. Let there be light och så! Det ska jag fixa alltså. Men nu ska jag jobba lite (jag har har hört att man ska göra det med).

Freeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeedag!

Suuuuuur

Vaknade och vägde mig. Vart verkligen skitförbannad på vågen för jag har skött mig i två veckor och knappt något har hänt. Jag vart då i samma veva sur på att jag springer så sakta nu för tiden. Jag har legat ungefär 30 sekunder segare per km vilket är jättemycket. Tänkte på en gång att hela dagen skulle gå åt helvete och att jag skulle sura. Vad hände? Hela dagen flöt på jättebra. Tåg, bussar, ja allt skötte sig extra bra. Kundmöten och sådant gick även det bra.

Så när jag kom hem så var det 8 km löpning som gällde varav 5 km skulle gå extra snabbt. Hur det gick? Fucking amazing! Medeltempot för hela passet inkl. uppjogg/nedjogg låg på 5:58 min/km och de 5km gick på 5:52min/km. Så snabbt har jag inte sprungit på månader!

Nåväl. Så även fast jag var sur imorse så blev dagen väldigt bra. Fan när mother nature vill kämpa emot mig den enda dagen jag är sur. Imorgon är det fredag, hoppas vågen vill skärpa sig lite till dess då det är den officiella vägningsdagen.

See ya peoplez! (Visst är jag är cool som kan sådan där häftig engelska med y och z:an?!)

Massa vikt-iga tankar

Det klassiska nu när det är nytt år är alla som har nyårslöftet om att de ska ner i vikt och börja träna. Själv skiljer jag mig inte alls från mängden och ska även jag gå ner i vikt och få ut det mesta av träningen. Däremot så kämpar jag med vikten året runt och träningen är redan är en viktig del av mitt liv.

Jag har faktiskt insett att jag borde vara mer stolt än vad är. Speciellt efter jag läst Cornelias inlägg om vad som är "vanligt ätande". Sen jag gjorde mitt gigantiska ras på 12kg har jag legat till och från några kilon på samma vikt nu i över 2,5 år. Det är ganska länge ändå inte sant? och vad som är mer fantastiskt är att det blivit så naturligt, mitt "vanliga" ätande är numera det sunda ätandet, när jag äter onyttiga saker så är det oftast för jag är sjuk/skadad eller ett speciellt tillfälle eller helt enkelt för jag unnat mig. Självklart blir jag godissugen och är jag bakis så är det mer ofta än vad jag vill som man surfar in på onlinepizza.se.

Så vart vill jag egentligen komma med detta inlägget? Jo just ja. Jag vill verkligen gå ner mina kilon detta året. Jag prövade en PT förra året i ett halvår. Jag lärde mig en del nytt men faktiskt i slutändan så fungerade det inte så bra som det kunde gjort. Min PT var övertygad om att äter man mindre än vad man gör av mig i kcal så går man helt enkelt ner i vikt vilket ja, det är grundsanningen. Men vad han missade var att min kropp inte betedde sig enligt den formlen svart på vitt. Min kropp tränar 5-6 ggr i veckan (då körde jag även morgonpromenader och cardio efter mina gympass) samt låg på ett kcalintag på 1000-1300 kcal/dagen. Jag gick inte ner ett gram och han kunde för allt i världen inte förstå varför.

Det positiva av den upplevelsen är att jag själv numera känner mig kropp ganska bra och vet vad jag regerar på. Vad som fungerar för mig när jag vill gå ner i vikt och vad som fungerar för mig när jag ska träna. Tyvärr är det två helt olika saker så resultateten motverkar varandra.

För att orka träna, springa då framför allt, måste jag ha kolhydrater. Inga gigantiska mängder men de måste finnas där. För att gå ner i vikt måste jag skippa kolhydrater eftersom min kropp verkligen ogillar dem och reagerar starkt emot dem. Det är svårt att kombinera det hela men det mitt nyårslöfte är i år är snarare att hitta den exakta balansen kolhydrater jag behöver per dag för att få ut det mesta av båda.

Slutsatsen är dock. Det är trevligt att så många har dessa nyårslöften, man blir inspirerad och glädjs åt andras framgångar. Man blir peppad och förhoppningsvis peppar andra samt att alla nyttiga hälsosamma recept som läggs upp hit och dit inte är fy skam heller! Måndag idag och en ny fantastisk vecka framför oss som väntar på att erövras. Vi klarar det här!

Svettig som få

Gårdagens 6 km var precis vad jag behövde både för kroppen och viktnedgången. Jag upptäckte efter 2km att jag höll ett riktigt långsamt tempo och bestämde mig för att öka då väglaget var bra nog. Efteråt var jag riktigt slut och jag har inte varit så svettig på evigheter, de verkligen rann om mig. Helt underbart.

Ikväll blir det lite gym innan fredagsmys och till helgen både ett 16 km långt pass och ett litet 6 km igen.

Härligt med helg!

Svettigt!

Mysigt paket

Två dagarnas ofrivillig träningsvila skapar en Linda som har svårt att sova och känner sig stressad. Men idag blir det ett litet kortispass på 6 km, men 6 km som lär vara härligt njutbara. Men i tisdags var det faktiskt min och Sebastians 3årsdag, tänk att tiden går så fort!

Jag kom på en sak, jag har faktiskt ett par smaljeans. Men dock inte mina smaljeans utan ett par som jag fick av min kompis när vi rensade ut våra garderober och bytte gamla kläder hit och dit. Så det hade varit kul att se om jag någon gång kommer komma i dem eftersom hon är en väldigt smal donna.

Hur som helst,  fick ett paket hemlevererat här om dagen. Innehåll: Saker som är bra på vintern nämligen en mysig hemstickad mössa och benvärmare som Sebastians farmor stickat. Myyyyys!

Paaaakeeeet!!

No smaljeans här inte

En liten tanke slår mig när jag tittar runt på min dagliga dos av bloggar. Många har smaljeans de vill komma i samt före-bilder på hur smala och snygga de varit. Så har det aldrig varit för mig, jag vet ärligt talat inte hur jag ser ut som smal och jag har definitivt inga smaljeans som jag åter igen vill passa i.

Så med andra ord kan det bara bli bättre. Mindre press på mig själv och jag tror även det gör att jag lättare kan tycka om mig själv, oavsätt storlek och vikt. För det gör jag nu, tycker om mig själv och det jag ser i spegeln. Men visst, 10kg mindre hade inte skadat men ändå.


Jag är jag och jag är bra!

15 km oh yeah!

Igår sprang jag 15 km. Så långt har jag inte sprungit sen min halvmara i mitten av november. Tänk er. Dessutom gick det bra trots gigantiska vattenpölar och snö/is på vägar här och där. Tiden ska man som vanligt inte direkt prata om på vintern, men jag är riktigt nöjd.

Annars är det mycket tankar som går igenom huvudet. Jag vet inte varför jag har så svårt att ta tag i mig själv och börja planera exempelvis maten för närmaste veckan. Jag älskar liksom att planera men det känns som jag förlorat den förmågan på sistone. Egentligen är det hela väldigt enkelt att lösa som med det mesta, sluta gnälla och börja planera. Så att ja, då gör jag väl det helt enkelt.

Det är vackert i motionsspåret, och nej, jag springer inte på de fina skidspåren.

Pressa pressa!

Ikväll tänkte jag spänna de få stackars musklerna som är kvar efter min ofrivilliga paus från gymmet. Jag är dessutom grymt sugen på att byta övningar också, det var ett tag sen sist. Liksom verkligen strukturera upp vad som gynnar min löpning mest och vad som ger snyggast muskler rent estetiskt också.

Det är inte lätt när man vill så mycket men har så lite tid! Imorgon är det däremot röd dag så jag kan sitta upp lite längre ikväll samt ta morgondagens löpartur i dagsljus istället för i mörkret. Snälla låt solen lysa imorgon!

Annars så har jag trots lite halvdåliga dagar matmässigt pga ett ekande tomt kylskåp lyckats gå ner 1kg i bara vatten sen i söndags och då min käreste både handlat mat, städat och pysslat hemma så blir det hårdkörning från och med imorgon. Omg, på en torsdag är det möjligt liksom?

För er som har iphone så är programmet Runkeeper Pro gratis nu under en begränsad tid! Riktigt bra program för den som inte har en träningsklocka eller helt enkelt bara vill mäta distans, tid, tempo osv. Ladda ner och testa vettja!

Hej 2011!

Jag funderade på ett köra en nyårskrönika, ja lite sådär efter alla andra. En kortare variant trots att jag faktiskt fick ihop en 226 poster förra året. Helt sjukt egentligen.

Mitt 2010

Jag sammanfattade 2009 med en liten årskrönika. Målen jag hade då är ungefär detsamma som de idag, viktnedgång och att klara längre löpning. Det stora som hände var att vi köpte och renoverade om vårt kök. Jag skaffade även en PT som följde med mig under ett halvår.

Överlag var 2010 sjukdomens år. Mängder av öroninflammationer, extrema förkylningar innehållandes hosta och halsont som varade i minst 2 veckor i sträck och löparknän som trilskades. Men trots detta sprang jag min första mil någonsin och även min första halvmara, Broloppet. Jag genomled ocskå mina första backintervaller.

Min barndomsvän Karin fick en dotter 2009 och naturlig nog så fyllde denna lilla skönhet 1 år 2010.

Jag skrev en C-uppsats och avslutade min utbildning Digitala Media på Högskolan Väst samtidigt som Sebastians syster Isabel tog studenten.

Midsommar spenderades i underbara och soliga skärgården i goda vänners lag och jag försökte springa i den extrema värmen som drabbade Sverige.

I slutet av sommaren fick jag jobb, sprang iForm-loppet och gick på kräftskiva på Malmöfestivalen. Eftersom jag och älsklingen är så driftiga så renoverade vi även hallen där omkring.

Hösten bjöd på en iPhone 4 från jobbet, Bromölla halvmaraton där jag är supernöjd med min insats, en halloween-fest som heter duga och slutligen modet att våga anmäla mig till Stockholm maraton. Det är också det som ni redan förstått som kommer prägla hela min vår 2011.

Nej men vad säger vi? Nu kör vi nytt år helt enkelt! Skål!

Nyår!!

Nytt år och nya tag eller vad säger ni?

Nej men vad säger vi, måndagen den 3:e januari. Dagen när de flesta börjar med sina nyårslöften, dagen då man liksom slutat svulla efter jul/nyår, ja helt enkelt dagen när allt börjar gå tillbaka till det normala. Och som jag längtat.


Några kilon har jag säkert gått upp och träningen har hamnat lite i lä eftersom jag blev sjuk över jul och nyår - igen. Men igår bestämde jag mig att det var dags för en liten springtur i ett vinterland med en sol som lyste värmande på mig. En hel mil sprang jag och faktiskt var det inte alls jobbigt. Tänk så lyxigt!


Så ja, nu kör vi igen och jag kommer blogga mer aktivt då det hjälper mig i min motivation. Jag ligger faktiskt efter några veckor nu i maratonträningen. Så i år då jävlar ska jag klara mitt maraton och jag ska gå ner mina 10kg så det maratonet går fan så mycket enklare utan all den extravikten!