Maratonträningen börjar

Idag börjar det. Mitt första pass för träningen mot Stockholm marathon 2011. Önskemålet är att komma under 4,5 timme men det riktiga och mest viktiga målet är att komma i mål överhuvudtaget!

Jag följer som bekant marathon.se upplägg för att klara maran under 4,5h och de första veckorna är ganska lugna. Lite för lugna då jag har sprungit lite och långsamt nu de senaste veckorna efter halvmaran eftersom jag kände av mitt löparknä lite för mycket.

Provrundan med mina skor i lördags var tyvärr lite plågsam, men jag vet sedan tidigare att nya löparskor tar ett tag för mig att bli fantastiska. Skorna sitter lite annorlunda på foten än vad jag är van vid dessutom, mycket tightare, så tyvärr kunde jag inte ha på mig min footpod till pulsklockan vilket suger ganska rejält. Det positiva är att det är vinter och att tempot automatiskt blir långsammare och därför mindre viktigt. Funderar på om jag ska försöka använda någon app till min iPhone innan jag har råd att skaffa en ny pulsklocka, nämligen en Garmin.

På schemat står enbart(!) 4 km så jag kommer iaf öka till 7 km. Inte så långt men en bra sträcka för att springa in skorna med ännu mer. Vinter, kyla och mörker här kommer jag!

Nya darlings

Mina nya darlings! Vattentäta Gore-tex med bättre grepp. De är egentligen terrängskor men ska nog passa rätt bra nu i snön och slasket. Min förhoppnings är ändå att springa mer i terräng än på asfalt till våren.

Grymt snygga dessutom!

Jag köpte även en halsgrej som jag ska ha när jag springer istället för halsduk. Visserligen en sak man kunnat önska sig i julklapp men tyvärr varit väldigt akut att fixa eftersom jag blir så kall om halsen jämt.

Imorgon bitti ska jag testa både skor och halsgrej, jag kan knappt längta!

Snölöpning

Någonstans har jag förträngt att det inte går att springa lika fort som man normalt gör på en isig och snöig väg. Detta faktumet är rätt störande men samtidigt lite befriande. Jag måste försöka gå in i grundträningsläge och sluta jaga tider, jag menar. Det är ju det man gör på tävlingarna under sommaren.

Mitt maratonprogram innehåller självklart snabbare pass med intervaller och dylikt men långpassen ska gå i ett mycket lugnare tempo än vad jag är van vid för det viktigt som jag förstått det är att vänja kroppen vid att springa länge. Man fixar sedan snabbheten med kortare intensiva pass.

Så det jag vill säga är att det är okej att det går sakta i den förbannade snön! Japp. Så att.. springer ni utomhus i vinter eller myser ni inne på gymmets löpband?

Höstdepression light

Jag är riktigt dålig på att skriva upptäckte jag vilket har med att göra att jag inte riktigt mått bra sen sist. Jag vet inte, tror det är en höstdepression light.

Vad gör man i ett sådant läge? Jag brukar försöka ta tag i saker istället för att bara känna mig meningslös. Som vikten, som att börja köra träningen hårt igen (däremot börjar maratonträningen inte förrän nästa vecka) eller helt enkelt beta av saker på min sk. "att-göra"-lista. För att lyxa till det ännu mer bokade jag klipptid till nästa helg och nu i helgen ska jag färga håret och kanske försöka göra någon slags ansiktsbehandling?

Och slutligen. Jag fick pengar av min syster och mamma i födelsedagspresent att köpa ett par nya springskor. Som jag längtat men haft svårt att ha tid att fixa. Men nu i helgen ska jag äntligen slå slag i saken och jag har redan bestämt vilka skor det ska bli. Marathon 2011 here i come!

Lyckats lura med mina vänner till Vårruset 2011

Jag har tydligt lyckats motivera min kära vän Karin att springa Vårruset nästa år med mig så för att hon är så positiv har vi lyckats lura med Hanna och några av deras bekanta. Äntligen kommer även jag få picknicka!

Nu tjejer, nu kämpar vi. 5 km ska ni springa, sen hur fort det går är ointressant, men springa in i mål ska ni!

Någon annan i Malmöområdet som är sugen att hänga på? Loppet är den 2:a Maj!

Bromölla Marathon (halv)

Dagen började med att jag gick upp klockan 07:45 för att äta frukost innan loppet. Hade lite svårt att få i mig mina mackor men lyckades, sköljde även ner det med ett glas resorb. Sedan började jag min mentala uppladdning. Sanningen var att jag fortfarande inte kände mig speciellt nervös, jag var mer nervös över hur jag skulle hitta väl i Bromölla.

Runt 9 satte jag mig i bilen och började min färd mot andra sidan av Skåne. Vädret var lite småkyligt men varken blåsigt eller regnigt. Helt enkelt perfekt. När jag svängde av mot Bromölla blev jag genast positivt inställd då det var skyltat direkt från motorvägen, plus-i-kanten redan där över tävlingen. Jag tog mig till parkeringen enkelt och hämtade sedan ut min nummerlapp och fick även en påse med hårspray, handkräm och Gainomax. Oväntat men trevligt!

Nummerlapp!

Körde en ganska lugn uppvärmning med lite jogg och höga knän, försökte hålla mig i gång hela tiden tills min start skulle gå en halvtimme senare. Stod jag stilla blev jag kall. 11:15 gick startskottet och jag insåg att min klocka vägrade hitta mitt pulsband. Fan också. Men det var bara att gilla lägga och pinna på, jag såg ju fortfarande i vilken hastighet jag sprang.

Innan loppet.

Jag är inte den som rusar iväg i start utan såg till att jag höll mig i mitt planerade tempo. Jag hade tänkt att köra runt 5:55-6:00 per km och sedan se hur länge det höll. Mitt mål var att komma under 2:10. Redan efter 2 km hade de flesta sprungit i väg och jag och en gubbe (som säkert minst var 70) sprang tillsammans i ett bra tempo. Snabbare ville jag inte springa, jag vet hur lätt benen kan ta stryk av ett för högt tempo. De första kilometrarna hade jag en konstig smärta i högra benhinnan samt att foten somnade till då och då. Men jag tänkte bestämt att detta bara är temporärt och att jag ska ignorera smärtan. Mycket riktigt så försvann den igen när jag blivit varm efter 5km.

Första milen och varvet flöt på riktigt bra. Det tog ganska precis en timme, det var jag och gubben som drog varandra framåt. Jag skippade första vätskestationen men tog ett glas energidryck vid andra som jag försökte springa och dricka samtidigt. Väl inne på andra varvet började det kännas lite i benen. Vid 11 km hände det jag hoppats inte skulle ske. Mitt löparknä riktigt skrek av smärta men åter igen valde jag att ignorera det men istället dra ner på tempot. Det gjorde mindre ont då men tempot drogs ner ytterligare av att jag började bli lite smått trött i benen. Vid 14 km hade jag ont i fötter och benen var stumma men fortfarande drogs jag och gubben framåt. Efter sista vätskestationen och ca 17 km kvar drog gubben ifrån mig aningens, men jag vägrade att släppa ryggen på honom. Jag visste att om jag gör det, då kommer jag börja gå och då är det kört. Det enda som gick igenom mitt huvud var att jag inte fick gå utan att "sätt ena foten framför den andra i det här tempot, då kommer du fram".

18 km. Tungt, riktigt tungt. 19 km. Snart framme, snart. Kämpa för fan. 20 km. Jag kollar på klockan och inser att jag har lite mindre än 7 minuter på mig att ta mig i mål om jag vill komma under 2:10. Jag tar i och ökar den sista kilometern samtidigt som fötterna brinner. Jag ser målet och satsar. Finner krafter att spurta och kommer ikapp gubben och går om honom in i mål med en sekunds mellanskillnad. Victory! Skakar hand och tackar gubben som tackar mig tillbaka. Vilket lopp! Jag tittar på min klocka som visar 2:09:59 och inser att min officiella sluttid kanske blir 2:10.

I mål märker jag hur benen snabbt blir stela, jag stretchar, äter en banan och dricker. Väntar med spänning på resultat och skrattar högt åt mig själv när jag ser att jag gått i mål på exakt 2:10. Glädje. Nu väntade bara den dryga timmen långa bilfärd hemåt innan jag fick uppleva den njutbara varma duschen.

Arrangemanget i sig ger jag verkligen ett högt betyg. Detta var det första loppet jag sprungit där jag verkligen kände att kilometermarkeringarna satt där de skulle och att det verkligen var helt korrekt mätt. Banan i sig var även den väldigt mysig att springa på med få nivåskillnader. Annars så var alla funktionärer väldigt peppande och trevliga, de serverade dryck väldigt proffsigt samt att allt verkade gå efter tidsplan. Bromölla Marathon är en tävling jag garanterat kommer återkomma till.

Statz:
Km: 21, 095 km
Tid: 2:10:00
Tempo: 6:10 min/km
Km 1: 06:01 min
Km 2: 06:01 min
Km 3: 06:01 min
Km 4: 05:59 min
Km 5: 06:04 min
Km 6: 05:59 min
Km 7: 05:50 min
Km 8: 06:10 min
Km 9: 05:52 min
Km 10: 06:03 min
Km 11: 05:55 min
Km 12: 06:06 min
Km 13: 06:08 min
Km 14: 06:26 min
Km 15: 06:24 min
Km 16: 06:21 min
Km 17: 06:19 min
Km 18: 06:23 min
Km 19: 06:23 min
Km 20: 06:44 min
Km 21: 06:12 min
95 m: 29,5 sec

2:10 Bromölla halvmarathon, short version

Pers med över 22 minuter och en sluttid på 2:10:00 exakt! Jag klarade mitt mål! *megaglad*

Jag ska ut och äta farsdag middag med tillhörande bowling strax men en mer detaljerad berättelse kommer sen!

Wiiee!

Sista passet innan söndag

Idag var sista löparpasset innan söndag. Status: Kroppen var med på noterna, jag skulle springa lugnt och behagligt, dvs ren myslöpning. Det gjorde jag också i 4,5 km i ett 6:05 tempo. Mystempo wtf?! :)

Pigga ben som ville mer och en kropp som är lite stel från innebandyn jag var på i tisdags, men annars. Det kändes bra. Tusen ggr bättre än vad det gjort på de andra loppen jag sprungit detta året. Då har passet innan loppet varit en pina rent ut sagt, alltid sjukdomar som sabbat. Men nu är jag frisk och imorgon börjar jag kolhydratsladda lite smått! Så nu jävlar håller vi tummarna att jag får vara frisk tills på söndag och att jag persar med minst 20 minuter. Nu blir det lite fläskpannkaka med lingonsylt, mums.

Så hur ser er helg ut? Blir det någon träning eller annat kul som händer?

Bilder från halloweenfesten i helgen

Nu vet jag att ni är sugna på att se bilder från halloweenfesten i helgen. Jag satsade hårt och klädde ut mig en zombifierad schoolgirl. Grymt nöjd blev jag iaf!

En läskig sambo.

En ännu läskigare sambo i närbild.

Sminkning nästan klar.

Ill eat your brains!

Innan jag äter upp dig.

Arghhhh gurgls..s..s

Jag har massa fler fina bilder, men vet inte riktigt vilka som vill vara med på min blogg eller inte så enklast att bara ta med de på mig och älsklingen. Visst ser jag allt läskigt ut? :)

Snart så

Nu är det ungefär en vecka kvar tills min halvmara. Dvs, lite mindre träning denna vecka och lite mer kolhydrater dagarna innan. Än är jag inte nervös men det kommer säkerligen i slutet av veckan.

Imorgon ska ni dessutom få se fina bilder från festen i helgen, jag såg riktigt häftig ut!

Med lite brist av tid så blir det inte mycket mer bloggande idag, men som man säger. ILL BE BACK!

Fattar ingenting

Jag förstår inte riktigt. Jag har de två senaste veckorna tränat mindre än jag brukar. Mina löparturer gör jag alltid men denna veckan styrketränade jag för första gången på två veckors tid. Ändå när jag stod på vågen imorse så pekade den på 66,9 kg.

Det känns som jag borde gå upp då jag ätit mer onyttigheter än jag borde men även fått i mig tomma kcal genom alkohol. Hur är det logiskt att jag ligger några hekto under normalt? Visst, jag kanske inte äter så mycket kcal överlag men då en del godis och bröd slinker i mig så känns det som jag borde komma över tillåten kcalgräns.

Nej ni, just nu fattar jag ingenting. Visst, jag klagar inte men det känns fel att få en belöning när jag inte kämpar helt regelriktigt som jag ska göra efter halvmaran.

Tankar om min träning mot marathon 2011

Jag har valt att som vanligt gå efter de program som finns på marathon.se då jag anser att de är riktigt bra men framför allt för att ha något att gå efter när jag tränar. Jag gillar planering och jag gillar att ha kontroll på saker, även min träning. Marathonträningen börjar den 29:e november vilket innebär att jag har ungefär 2 veckor efter min halvmara att vila upp mig och finna gnistan.

Men då de första veckorna av programmet är ganska lugna så tänkte jag fokusera främst på att gå ner i vikt. Hur mycket vet jag inte vad som är möjligt, men gärna 5 kg iaf. Detta av anledning att gå jag ner i vikt så gynnar det min löpning, speciellt när det gäller tid. Jag läste en artikel som berättade att om man gick ner 8 kg kunde man öka sin tid på 5 km med hela 2,5 min. Det låter i mina öron helt rimligt eftersom jag springer ju faktiskt med massa dödvikt som inte hjälper mig att komma framåt, tvärtom. Sedan kommer jag aldrig ha rätt kroppstyp för att vara löpare, men det gör inte så mycket. Man tävlar mot sig själv i löpning vilket gör det så perfekt!

Nåväl. Målet är att klara ett marathon under 4,5h och därför så har jag naturligtvis även valt att följa det programmet Då ska man klara ett tempo runt 6,24 (runt där, minns inte exakt) i alla km tills mål. Det känns inte helt omöjligt i dagsläget faktiskt, men det jag måste lära mig är att springa ännu långsammare på mina långpass. I beskrivningen stod det att mina långsamma pass ska gå i ett tempo kring 6:30?! Det blir en utmaning, jag som gillar att tävla mot mig själv även på träning.

Många km väntar i vinter, hoppas jag är redo för det! 

Anmäld Stockholm marathon 2011

Nu har jag gjort det. Anmält mig. Fy fan vad roligt men självklart väldigt läskigt! Någon annan som tänkte köra? :)

Mer tankar angående detta kommer självklart, just nu kan jag knappt fatta att jag vågat ta steget!