onsdag 30 mars 2011

Planeringar av ben

Apropå rumpor så är det just där jag har träningsvärk. Kan nog inte minnas när jag hade sist men det känns bra att äntligen få in det benpasset jag ville igår på gymmet. Visst innebar det att dagens roliga backintervaller var lite jobbigare än normalt, men det kändes fortfarande bra. Riktigt bra.

Jag vet inte riktigt, jag tycker det är svårt att få in styrka för benen i mitt redan pressade träningsschema. Jag vill ju inte göra mina löppass lidande? Hur gör ni andra?

tisdag 29 mars 2011

Vilket bs

Man kan bli förbannad på små saker. Som här om dagen. Jag läste min iForm-tidning och kan nu säga efter många nummer som jag fått i födelsedagspresent att tidningen inte är så bra men ibland har den några okej artiklar. Hur som helst. I senaste numret är det mycket fokus på rumpor. En fin och snygg rumpa vill väl alla ha och i tidningen så skulle man titta på sin rumpa och avgöra om man hade en vältränad rumpa eller inte (och självklart fanns det en massa övningar man kunde göra för att förbättra den).

Efter lite snabbt tittande på min egen rumpa så var mitt resultat att jag var jätteotränad pga att jag hade "C-veck". Och det är här jag bli riktigt förbannad. Jag är ju överviktig, klart som fan jag har C-veck men en otränad rumpa? Det har jag tamefan inte! Men stod det något om det i tidningen att det helt absurt kan vara så att man helt enkelt är knubbig? Inte.

Suck..
Varför jag blir så upprörd kan jag inte svara på eftersom jag vet att jag är grymt vältränad under mitt lager av fett men jag gillar inte riktigt sättet de vinklade det. Man borde väl ta in alla faktorer som exempelvis andel fett när man gör en sådan generalisering?

måndag 28 mars 2011

Det går upp, det går ner, det går runt en liten bit.

Ni vet, det går upp och det går ner i det mesta man gör.
Idag gick det upp på förmiddagen med en jobbintervju och jag fick reda på att jag är en av de tre som kan få jobbet. Najs! Sedan gick det ner när jag skulle springa. För lite vatten och magont gjorde en vanligtvis enkelt fartleksmil till en plåga. Efter ungefär 5-6 km så dog jag bara och medelpulsen för passet låg på 170! Det är väldigt högt för något som inte ska vara så farligt. Nåväl, jag bet ihop och kom hem trött!

Nu har jag en halv lax i ugnen som bara väntar på att mumsas upp! Trevlig måndag mina vänner!

lördag 26 mars 2011

Fantastiskt. Jag är fantastiskt bra idag!

Jag sitter här och kan inte sluta le, jag skrattar jag är så förbannat glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Varför?

Jag sprang milen på 57:02 på träning!

Jag har aldrig sprungit så snabbt i en hel mil i sträck och jag vet att jag har mer att ge om det skulle vara tävling, men för sakens skull låt oss ta det från början.

Jag vaknade imorse och kände mig helt mörbultad och riktigt trött. Zombisade mig till datorn där jag efter 10 min kom på att jag skulle springa en mil snabbt idag. Jag gick genast och gjorde min gröt, drack vatten och började sakta vakna till liv samtidigt som jag tittade på första avsnittet av nya säsongen av Biggest Looser. Tittade ut och ser att det är klarblå himmel och nästan vindstilla(otroligt för att vara Malmö, det blåser alltid här).

Klädvalet blev därför långa tights med en längre funktionströja och ett funktionslinne under. Så lite kläder har jag inte haft på mig på evigheter så jag kände mig lätt och jävligt snygg. Två timmar hade strax gått efter min frukost och jag börjar ladda på riktigt. Kände hur magen började pirra av spänning, herregud jag är nervös?! Jag kliver ut i solen och sätter på musik. Står still på plats, sätter igång klockan, ser att pulsen är högre än normalt eftersom jag är nervös plus att jag tagit lite koffeintabletter innan.

Springer i väg och känner till min lättnad att benen är starka. Benen mår bra. Vaderna varken strejkar eller känns av alls vilket de gjort de senaste två veckorna, med andra ord har mina hela två dagars löpvila redan betalat sig. Springer första kilometern på 5:44 min. Mycket bra start eftersom jag inte har koll på hur snabbt jag orkar springa utan att börja få mjölksyra. Kilometer två går ännu snabbare i ett 5:34 min tempo och benen och jag mår bra. Riktigt bra.

Resten av passet flyter på lika bra med varierande tider från 5:34 till 5:55 på en km som består av en lång svagt lutande backe som nästan alltid är min akilleshäl. Efter 7 km känns benen knappt av trots att pulsen och andningen legat högre än vanligt så jag pressade på och de sista tre kilometrarna gick samtliga i ett 5:35 min tempo, något jag aldrig trott jag klarat av.

Väl framme drar jag upp händer i luften och bara ler. Ler i den underbara varma vårsolen. Titta jag kan springa snabbt, jag kan! 3 min snabbare på milen än förra året vid samma tidpunkt och en kropp som vet att jag orkar mer. Fatta, mer?! Lycka. Total jävla lycka.

Fantastisk bild som avspeglar hur jag känner! GLÄDJE!
Sammanfattning:
Tid: 57:07 min
Längd: 10km
Puls medel/max: 177/187
Tempo: 5:42 min/km
Km 1: 5:44 min
Km 2: 5:34 min
Km 3: 5:34 min
Km 4: 5:45 min (backe)
Km 5: 5:56 min (den sega lutande km)
Km 6: 5:47 min
Km 7: 5:53 min (backe)
Km 8: 5:35 min
Km 9: 5:36 min
Km 10: 5:34 min
Känsla: Lycka!

fredag 25 mars 2011

Rolig googling!

Syster gav mig en utmaning. Google dig själv med ditt namn och ordet "är" och posta sedan de första sex rubrikerna som poppar upp! Det känns dock lite jobbigt att jag är död men ändå besatt av mitt utseende.. Hmm!


Linda är död
Linda är besatt av sitt utseende
Linda är gravid
Linda är en pålitlig blodgivare
Linda är länets enda polisfotograf
Linda är i värmen

Testa ni med!

torsdag 24 mars 2011

Kompis det går bra nu

Körde igår ett roligt kort långpass på 14km. Tanken var att köra snabbare än mitt vanliga långpass fast inte så jag blev dödstrött och visst gick det fint. Pulsen var redan från början mycket lägre än mitt långpass i lördags och då sprang jag mycket långsammare. (Kan det ha varit någon liten infektion som spökade kanske?)

Oavsett så kom jag på mig själv efter 11km att tänka att "fy vad jobbigt det är". But wait a minute? Jobbigt? Mina ben var pigga och pulsen låg, det var ju för fan inte jobbigt alls. Varför sätter då mitt huvud in sådana negativa tankar när det faktiskt inte alls är tungt? Istället ökade jag tempot aningen, satsade på en stark och teknikfylld löpning upp för de sista backarna och fantastiskt flyt i löpningen hela vägen hem. 6:17 min/km höll jag och jag känner mig nöjd eftersom jag inte ville springa snabbare. Långpass ska ändå gå ganska långsamt.

Vila imorgon och på söndag ska däremot bli fint. Idag på gymmet ville jag köra ben men min kropp och mitt huvud kände att det inte var värt det. Benen behöver vila. Punkt. Lördag är nästa pass och då ska det satsas på fart, milen så fort jag orkar tänkte jag. Var mycket länge sedan jag gjorde ett sådant pass och jag är peppad!

Starka, snälla ben.
Annars så spenderar jag tiden med att göra några uppgifter jag fick för ett jobb jag sökte. Igår var jag där på speeddating och ganska precis efter hörde de av sig och ville ha in mig på en riktig intervju. Jag känner mig på topp!

Slutligen vill jag även påpeka att min viktnedgång går bra än så länge. Det känns bra och kroppen syns att den mår bättre. Men mer om det på söndag.. muahahaaa!

tisdag 22 mars 2011

Wow

Över 20 grader i solen och jag sitter på min balkong och bara njuter. Skulle gärna sprungit idag med, men jag har ju vila inplanerad och 14km imorgon.

Imorgon ska jag även på "speeddate" på ett företag jag sökt jobb hos. Sjukt spännande och roligt ska det bli :)

Men nu.. Vår!



- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 21 mars 2011

Känslan

Det här med löpning och känsla. Jag skulle köra helgens långpass lite snabbare, runt en 6:25 min/km men jag klarade det inte (slutade kring 6:39 min/km, alltså inte dåligt men inte det jag ville). Första 15 km körde jag på i ett tempo som kändes väldigt lätt och behagligt och sedan blev benen bara som bly från ingenstans. Eller i ofs, ingenstans är kanske att ta i eftersom åtminstone 3km av de senaste 5 jag sprang var uppförsbacke. Det tar på krafterna mer än jag vill och pga fick jag även ont i nedre delen av ryggen eftersom jag försökte ha rätt hållning och inte sjunka ihop i backarna.

Men ja. Känsla var det ja. Jag har tränat så mycket längre sträckor nu efter jul och ganska mycket intervaller och ändå är känslan att jag är så extremt mycket långsammare än i höst väldigt påtaglig. Då sprang jag mina långpass i ett högre tempo utan problem för att på halvmaran i november gå in på tiden 2:10.

Så min spontana reaktion just nu är därför att jag kanske tränat för mycket? Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna och känt mig väldigt sliten. 4 löparpass plus 2 gympass i veckan de senaste veckorna är tungt men även väldigt roligt. Därför är det skönt att veckans långpass bara är 14 km och att det bara är sammanlagt tre pass inplanerade, inte fyra. Så nästa egentliga långpass är två veckor efter det första, jag bestämmer nu att känslan då kommer vara att jag orkar utan problem min 25 km.

Yes, så får det bli.

söndag 20 mars 2011

Vår vår vår!

Våren är här nu. Det har jag bestämt. I julklapp fick jag en cykel och idag fixas den upp så jag kan använda den äntligen! Tack älskling!



- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 19 mars 2011

Seriöst. Mina kompressionsstrumpor är magiska. Efter varje långpassen finns de där och gör mina vader användbara igen! I love em!

Men nu, lite på kanelen som min och min syster Nattis(läs hennes blogg!) mamma alltid säger, singstar och mer champange! (Mamma du är bäst!)


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 16 mars 2011

En dag med framsteg!

Jag och en kompis har idag suttit i några timmar med vårt kommande projekt. Riktigt roligt och det känns som vi börjar komma framåt, det enda som står i vägen är min oförmåga att kunna designa webbsidor. Det är så grymt svårt att vara kreativ på beställning!

Riktig planering kräver riktig dricka! Stooooor dricka!
Annars gjorde jag en trevlig observation idag under mitt löppass. Jag skulle springa 6 km i stegrande fart samt 2km upp- och nedjogg, sammanlagt då en mil. Benen kändes pigga och även fast det stod 6:10 tempo under dessa 6km så kände jag att jag hade mer i mig utan att det direkt var jobbigt. Sluttiden blev 59:48 för hela passet och känslan var att jag var stark och hade mycket mer att ge. Riktigt stark då jag minns hur jag jobbigt jag tyckte det var att springa runt 60min på milen samma tid förra året. Då fick jag verkligen kämpa och pulsen låg runt 15 slag högre än det gör idag.

Fantastiska framsteg man gör ibland inte sant? Nu måste jag bara hitta ett millopp under sommaren så jag verkligen kan visa vad jag går för!

måndag 14 mars 2011

Den stora planeringen

Typ 10 veckor eller vad det nu är till Stockholm maraton. Planen är att försöka gå ner 5 kg samtidigt som jag laddar maximalt med energi inför långpassen. Hur den matten ska gå ihop får vi se, men det skadar inte att försöka!

Jag är ett otroligt orginisationsfreak så jag har gjort ett exceldokument som har alla mina träningspass, matplanering samt vikt fram tills det magiska datumet. Kryssa och fylla i gör att själen får vila från stress.

Jag ska lyckas med dessa två mål, jag måste!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 12 mars 2011

Distansrekord och djupa tankar

Distansrekord - igen. Nästan 26km avklarade men jag är trött, helt slut faktiskt. Jag var så trött när jag kom hem att jag skakade. Skakade såpass mycket att när jag skulle separera två glas från varandra att jag hade sönder det ena och glassplitter flög över båda mina händer så jag började blöda här och där. Fint liksom.

Klart det ska vara Bamseplåster när man blöder. Och ja, jag är tyvärr född med håriga armar/händer.
Men missförstå mig inte, jag är glad över att jag klarade det! Jag var tvungen att gå lite när jag drack men benen var trötta, trötta ganska tidigt faktiskt. Jag har sprungit över 20km ganska många gånger nu och det är fortfarande tungt efter 15 km. Ni få människor som läser denna bloggen och är veteraner på långpass, blir det någonsin lättare? Kommer jag tycka att det är "lätt" att springa långpassen?

Visst, dagens förutsättningar var kanske inte det bästa. Gym i torsdags som inkluderade benövningar samt en kortare 6km sträcka igår påverkar mig som fortfarande är orutinerad löpare ganska mycket än. Det är svårt för mig att springa långpass om jag sprungit dagen innan. Det känns som det borde kännas lättare än det gör i dagsläget men och andra sidan så känns 15-18km förhållandevis lätt och rätt kort att springa, det gjorde det inte förr. 26 km är tungt, men jag måste ju ändå klara 16km till sen när det är dags för min maratondebut och det ska jag klara med pannbenet även om benen strejkar.

Så visst borde det bli lättare? Väl?

Dagens pass i siffror:
Distans: 25,6 km
Tid: 02:52:55
Snitt: 6:45 min/km (helt okej med tanke på att det inkluderade lite gång)
Snittpuls / Maxpuls: 163 / 174

fredag 11 mars 2011

Vädergudarna slår till

För ungefär 5 minuter sedan var det barmark och torrt överallt. Sedan hände detta:



Hagel. Blixtar. Typ snö? Jag hade precis öppnat dörren för att gå it och springa en kort runda för att testa mina nya skor. Det vägrar sluta och bara öser ner. Självklart har de det värre i Japan men blää ändå.

Jag avvaktar med min springtur.

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 10 mars 2011

Finaste nyaste löparskorna

Jag har världens bästa mamma och just nu är hon megabäst! Varför? Jo, jag har varit lite nere över att knät gjort ont och att jag letat jobb så hon har bidragit med några hundralappar i mitt senaste inköp för att muntra upp mig.

Vad är mitt senaste inköp frågar ni som säkert är jääääättenyfikna? Nya löparskor! och inte vilka löparskor som helst utan de som jag springa mitt första maraton i så nu måste jag springa in dem så de blir perfekta för den stora dagen. Mina fina rosa gel kayana.

och vet ni? det är verkligen de skönaste skorna jag prövat och självklart även de dyraste. MEN jag hittade de på stadiums webbshop 300 kr billigare så jag är nöjd. Väldigt nöjd. Imorgon ska de provspringas 6 lätta km.. Ahhh jag är så glad :D

Miiiina.. bara mina!!!
För övrigt var vi och badade idag jag och älsklingen. Han behövde intyg på att han kunde simma och hämta dockor på botten då han ska söka polishögskolan till hösten så vi passade på att bubbla lite och simma runt. Behagligt och nu luktar jag klor. En helnajs dag då med andra ord.

onsdag 9 mars 2011

1000m x 5 = död

Jag brukar normalt tycka om intervaller. Det är jobbigt ja, men oftast inte under så lång period. Backintervaller är som sagt bäst. Idag fick jag erfara vad jag tycker är värst.

Fy fan säger jag bara. Tusingar. Har jag aldrig prövat förr men det stod på mitt schema. 5 stycken närmare bestämt i ett tempo jag aldrig sprungit längre sträcker i (5:10-5:20) med en minuts ståvila mellan varje. Det var nog bland det jobbigaste jag gjort när jag sprungit.. visst är långpass tunga på sitt sätt, men då blir man snarare matt än trött. Idag fick min kropp jobba hårt nära maxpuls. Med andra ord sjukt jobbigt och utmattande!

Jag är riktigt nöjd med dagens pass även om det tog död på mig. Nästa långa intervaller är den 28 April, jag har alltså lite tid på mig att våndas..

tisdag 8 mars 2011

Sängmys

Fantastiskt bra. Läser just nu den senaste delen i Wheel of Time och jag njuter. Självklart är den på engelska men tyvärr också inbunden vilket gör det svårt att läsa den på andra ställen än hemmaplan.

Det är där jag är nu. Hemmaplan. I sängen. Bredvid en pojkvän som snarkar lite lätt men ändå är världens finaste.

Livet är bra underbart ibland inte sant?



- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 6 mars 2011

Extrapass i solen

Jo alltså. Jag hade redan tränat mina 5 pass denna veckan.. men solen sken och när solen skiner vill jag bara ut och springa! 6 lugna härliga km i ett 6:10-tempo som inte alls var jobbigt vilket även märktes på pulsen. Ren njutning i tell ya!

Vad har du tränat denna veckan?

fredag 4 mars 2011

Så otroligt glad

Jätteglad och jättetrött sitter jag här och bara ler. Jag hade en vision. En vision att klara åtminstone en mil men gärna längre, mycket längre. För säkerhetsskull tog jag med mig 2 flaskor energidryck och en flaska vatten för kanske kanske ville mitt löparknä klara lite längre.

Jag startade min vanliga långrunda väg förberedd med både telefon och kontokort ifall jag var långt hemifrån om smärtan blev olidlig och jag behövde ta taxi hem. Jag började springa, benen kändes otroligt pigga men eftersom knät inte gjorde ont alls och jag inte vill förvärra det genom att springa för snabbt slog jag av tempot enormt mycket. Allt för att inte överanstränga.

Runt 5km började det göra riktigt ont. Ledsen och besviken började jag vända för att springa hem igen men vänta lite! En kilometer senare började smärtan släppa och jag tänkte för mig själv, vågar jag springa lite till? Jag sprang förbi hemmet och körde på. Smärtan släppte mer och mer tills jag inte alls kände av det längre. Jag styrde min väg in på det längre spåret igen och benen var pigga men jag tog det lugnt. Riktigt lugnt.

Först tänkte jag, 15 km minst klarar jag. Vid 13km insåg jag att nej, längre kan jag. Jag tog alla omvägar jag kunde och var hemma igen efter nästan 23 km! Förstår ni? 23 hela kilometer! Distansrekord igen samt att jag inte känner av mitt löparknä ALLS nu. Sen att mina vader gör riktigt ont är en annan femma men det botar jag med mina otroligt sköna och nya kompressionsstrumpor.

Så. 23 km. Nästan 3h löpning så tempot som ni förstår var saktare än jag någonsin sprungit i mitt liv. Det är seriöst svårt att springa så sakta men det var behövligt, jag ville inte överanstränga knät mer än nödvändigt.

Tid: 2:43:25
Km: 22,77 km
Tempo: 7:11 min/km (ni ser själva, normalt springer jag en minut snabbare än så på mina långpass)
Snittpuls: 160
Känsla: Total lycka

Jag missade mitt långpass förra veckan och var rädd att jag inte skulle få till ett långpass denna veckan heller. Men som det ser ut nu så går min maratonträning i rätt riktning! Nästa vecka är det tänkt att jag ska klara 26 km och ja, det känns riktigt långt men jag vet att man kommer långt bara med envishet. Jag är så glad nu.

Mina fantastiska strumpor <3 (och ben då, mina ben äger)

torsdag 3 mars 2011

Bra dagar är bra!

Idag har varit en bra dag. Riktigt bra till och med.

Jag gjorde som lovade igår, jag persade på bänkpress! och faktiskt även på lite andra övningar så det blir höjning av vikter på åtminstone tre av dem till nästa vecka. Jag tog även massa bilder på mig själv på gymmet, jag kände mig visserligen ganska dum men äsch. Kul var det!

I r strong! STROOONG I TELL YOU!
Och sedan, när jag satt och käkade min lunch i frid så dumpade det ner ett stort paket i min brevlåda som var adresserat till mig. Oho tänkte jag och öppnade paket, vad kan det här vara? Jo nämligen 2 godispåsar från Malaco! Jag hade varit med i någon tävling för en två veckor sedan och skrev en motivering och tydligen vann jag två av deras nya choklad-gott-och-blandat! Om nom nom.

Glad blev jag även om jag inte bör äta godis. Men jag måste ändå erkänna att jag åt lite ändå.. det var gott.

Dudududududud gooooodis!

onsdag 2 mars 2011

Äntligen på G

In your face löparknä! Körde nästan 3km uppvärmning, löpskolning, långa backintervaller i 18min och sedan ca 2km nedjogg hem. Visst, det gjorde ont den sista km hem men passet i sig var fantastiskt. Jag älskar backintervaller hur sadistiskt det än låter. Men iaf, jag vet att min löparknä inte blir bättre av bara vila och stretch utan det kräver lite löpning och sedan stretch på det för att bli bättre. Det är ju ändå tredje gången jag lyckas få den här skiten..

Men annars? Jag känner jag är på väg tillbaka ändå. Träningen känns motiverande även fast det gör ont fortfarande. Gymglädjen börjar komma tillbaka och jag det har lite med att göra att Pernilla gav mig motivation genom ett peppande blogginlägg om hennes träning men också att jag själv bestämt mig för att jag tycker det är roligt. För det tycker jag egentligen. Så imorgon ska jag slå rekord i bänkpress, i promise!

Jag vill även tillägga att även fast jag tyckt att gymmet varit förbannat tråkigt har jag varit där minst 2gånger i veckan det senaste året i princip och sedan mina tre löparpass på det. För jag menar, inte kan man vara utan träning heller?

tisdag 1 mars 2011

Plankor of pain

Igår testade jag att springa. Ca 5km klarade jag innan löparknät skrek av smärta.. Så idag pressar jag plankor och överkropp på gymmet istället för att skrika av frustration (dock kanske en del kläder blivit kastade omkring med några väl valda svärord som en orkan i ilska igår.. bara kanske alltså..)


- Posted using BlogPress from my iPhone