Jag lever!

Hej och hå! Jag lever men hinner faktiskt inte med att blogga och knappt ens att träna.
Men vet ni, det går det med (fast ja, det är temporärt annars hade det fan inte gått!).

För ja, nu på lördag, alltså om mindre än en vecka då gifter jag mig. I skärgården. Ett tredagarsevent med ca 70 gäster - så med andra ord tusen saker som ska styras upp så alla får en fantastisk helg! Jag hade gärna sprungit Stockholm marathon men jag kände att bröllop står liiiite högre än maran. Men jag kommer ändå heja på som sjutton ni som ska springa!

Förra helgen hade jag min möhippa. Min kära vänner hade fixat en perfekt dag med massa skratt (och massa shotar) och min käreste hade även han svensexa samma dag. Jag kunde verkligen inte önskat mig något mer - tack så hemskt mycket!

Och igår var det Eurovisionkväll med massa vänner. Också en väldigt rolig kväll som blev ännu roligare av att Loreen kammade hem vinsten. Woho!!

Så ja, mellan allt detta så blir lite löparpass som inte blir mer varierande än vanliga distanspass. Men det är skönt och nödvändigt när jag behöver rensa huvudet samtidigt som jag njuter av de numera ljumma kvällarna. Kvällslöpning på sommaren - som jag har längtat! Så lite träning blir det men verkligen inte lika mycket som jag brukar ha i min vanlig rutin.

Så att. Nästa gång jag skriver är jag troligtvis en gift kvinna. Det ni! Jag lovar att återkomma med bilder från vår stora dag så fort vi har en schysstare dator att tillgå en mobilen.

Kärlek. <3

Frustrerad. Ledsen. Fan.

Jag känner inte igen min kropp. Jag förstår inte vad som händer för att vara ärlig.
4 veckor har gått nu utan att äta godsaker/chips/glass osv och inget har hänt rent viktmässigt. Alltså, jag vet hur man ska göra för att gå ner(har gått ner förr) och jag gör det. Varje dag.

Jag tränar minst 6 gånger i veckan, varierat och hårt ska det tilläggas, men inget händer. Och nej, måtten har inte heller rört sig. Så kära kroppen, vad händer. Varför är det såhär?

Frustrerad.

Ska pröva bröllopsklänning om bara några veckor, det känns väldigt hopplöst just nu. Ledsen.

Hjärtat

Intervaller på G när jag kommer hem. Årets första och jag har även lyckats få med mig käresta. Vi får se om vi överlever, hjärtat har inte arbetat så hårt på länge.

Julaftonsfossar!

O appropå hjärtat. Hade i dag min första mardröm om bröllopet. Allt gick åt helvete. Känns ju verkligen lovande.

Mindre än 5 månader kvar.

Tillbaka

Nu så är jag äntligen tillbaka från en behövlig bloggpaus. Jag har nu i två veckor ätit LCHF och det har gått riktigt bra, ja förutom att löpningen har varit väldigt trög utan kolhydrater. Men nu inne i vecka 3 så testade jag att springa hem från jobbet. Distansen blev bara 5km inkl massa omvägar för extra sträcka men benen och kroppen var definitivt med mig igen.

I fredags var jag nära att falla dit, väldigt nära. Saker gick rakt åt helvete och blodsockret och humöret var nere i botten. Men tanken på att "äter jag kolhydrater så sabbar jag typ 2-3 dagars arbete" gjorde att jag höll mig. Så. jävla. stolt.

Annars så har jag och Sebastian bestämt datum för bröllop. Den 2 Juni 2012 blir det vigsel i skärgården tillsammans med alla nära och kära en hel helg. Det kommer bli så fantastiskt roligt (och dyrt!) men värt det. Det är också därför jag verkligen försöker gå ner i vikt till fullo nu så jag känner mig nöjd när det är dags att köpa en vacker klänning.

Och just ja. Som ni ser är datumet även samma datum som Stockholm Marathon. Jag har velat in i det sista om jag springa eller inte så detta gjorde valet lätt. Men 2013, då kör jag igen!

Yes box vänner. I am so back!