Hej igen och Malmö halvmarathon

Det skrivs inte så mycket här längre om man säger så. Lusten och energin har inte riktigt funnits där, jag är heller inte lika aktiv på att läsa andra bloggar utan jag har haft så fullt upp med annat. Livet tror jag det kallas.

Nästan varje helg hela sommaren har det varit något och det har varit jättekul men nu är jag lite trött. På lördag åker jag och min man (!!!) till Prag i fyra dagar och ska njuta i fullo av att ha en vecka semester kvar tillsammans. Och vet ni, löparskorna följer inte med!

Däremot var de med mig i lördags när jag sprang Malmö halvmarathon. Kände mig ändå rätt laddad innan, har nämligen följt ett tränings- och kostschema som var anpassat efter mig. Men när starten gick var benen tunga och även om jag körde på i rätt tempo så kändes det jobbigt redan från kilometer ett.

Dock kändes det bättre efter ca 5km men jag fick ändå slita och detta främst pga vädret. Strålande sol och nästan ingen vind, ja det är förhållanden som jag har grova problem att hantera. Vid varenda station försökte jag hälla vatten över mig själv och bara dricka lite sportdryck. Jag ville inte upprepa samma misstag som vid Göteborgsvarvet där jag drack för mycket och fick jätteont i magen. Vid ett tillfälle började jag se vita prickar framför ögonen och tog snabbt beslutet att faktiskt dricka lite mer ordentligt vid nästa vätskestation. Självklart fick jag jätteont i magen ganska kvickt och jag hade väldigt svårt att andas. Fick även håll i båda axlar. Men trots detta var det rätt beslut att ta, hellre det än att svimma av vätskebrist.

Så med andra ord drogs mitt tempo ner ganska ordentligt så att komma under 2h var åter igen bara en stor önskedröm. Sluttiden blev däremot ändå 2:05:43 så ändå pers med över 2minuter och jag är ändå jävligt nöjd. Och benen? De kändes faktiskt ganska pigga hela vägen in i mål. Bara det är härligt i sig.

Tjejmarathon 2012

Så vart börjar man denna fantastiska historia om dagen då jag, JAG, sprang ultra för första gången? 53km långt i all möjlig terräng, asfalt, grusväg, småstigar, stenar och klippor, ja precis allt man kan tänka sig i ett väder som skiftade mellan sol, moln, duggregn och spöregn. Och tänk er, alla 39 startande tjejer gick i mål! Hur fantastiskt sjukt fint är inte det?! Det är tjejmarathon det!

Morgonen startades klockan 7 på morgonen med att jag pallrade mig upp ur sängen hos min mamma som bor i Norrtälje. Tryckte i mig gröt och en macka, mer gick inte. 9:45 var jag på Norrtälje busstation där jag letade upp bussen som skulle ta oss till start. Sådan energiboost att få sitta i en fylld buss med massa förväntansfyllda tjejer som alla var sjukta pepp på att anta utmaningen som väntade oss!

På Roslagsbro IP där starten gick mötte vi upp Annie och Madde och jag fick min nummerlapp. Jag fick även en stor kram av Coyntha - äntligen skulle vi få chansen att springa ihop! Helt plötsligt var det dags att springa iväg. Första delen av banan var en smal stig och jag kände hur det pirrade i kroppen, äntligen var det dags! Hamnade rätt kvickt mellan två grupper och saktade ner lite så jag kunde springa ihop med Coyntha som planerat.

Efter några kilometer var vi fyra tjejer som höll ihop. Vi sprang, pratade, tittade på den fantastiska utsikten och skämtade om att vi hoppades det skulle kännas såhär lätt efter 40km också! Tempot var lagom och det kändes riktigt bra. Dags för första vätskestationen efter 15km. Jag tyckte det var lite svårt att välja vad man skulle äta av allt gott som fanns men jag tog ett glas juice, ett glas energidryck, en macka och en banan. Sedan sprang vi iväg igen vi fyra.

Vi tog 5km i taget och jag ropade glatt när min Garmin pep till. Nästa vätskestation skulle vara i Älmsta och då efter ca 30km. När vi kom till Gåsvik taggade jag till av glädje, här kände jag ju igen mig ordentligt! Och att sedan få springa längst kanalen till Älmsta gjorde mig så glad, det här är mina hemtrakter!

I Älmsta såg jag att Coyntha hade väldigt ont så jag bestämde mig för att vänta in henne och sa till de andra två tjejerna att springa på. De såg dessutom väldigt pigga ut! Jag hade lite svårt att få i mig något i vid denna stationen men tog lite buljong, några godisar och fyllde på min camelback med vatten. Efter lite uppmaning av de som stod där tog jag även en leverpastejmacka med massa saltgurka.

Äntligen kunde vi komma i väg! Tyvärr så verkade det inte hjälpa för Coyntha och smärtan blev så pass illa att hon inte kunde springa längre. Hon sa till mig upprepande gånger att springa på själv och till slut så gav jag med mig, jag visste ändå att hon hade en annan vän som snart skulle springa i kapp henne.

Gick därför in i tankarna på att ta igenom dessa sista 2 mil själv och lirkade upp min musik. Men jag hann inte ens starta den innan en annan tjej sprang i kapp mig. Självklart hängde jag på henne då hennes tempo var helt perfekt. Efter några kilometer mötte vi upp två till tjejer, en som hade sprungit fel och klockat 3 extra kilometer, och en som vi kom ikapp. Bara några hundra meter efter detta möte så kom vi till klipporna. Dessa jävla klippor som vi klättrade på och nästan snubblade runt på flera gånger. Var det inte klippor så var det halvstora stenar vi skulle balansera runt på. Jag var sjukt tacksam över sällskapet där och vi alla var rörande överens om att vi inte hade velat vara ensamma där.
Efter klipporna väntade terräng som inte heller gick att springa på, lera, smala stigar med uppstickande rötter och stenar. Efter mycket frustration och ett duggregn som hade övergått till spöregn, så letade vi efter den sista vätskestationen. De hade sagt att den skulle vara efter 11km men vi hade sedan länge passerat 11km och vi undrade om vi missat den. Men äntligen, efter en sväng så var den där! Två stackars personer stod där under paraplyt och vi fyllde på med vatten och lite godis.

Jag och en av de tre tjejerna, Lupita, tog det lite lugnare medan de andra två tjejerna sprang i väg. Det visade sig att även hon bodde i Malmö och vi kom mycket bra överens! Jag fick även hennes nummer så det blir garanterat fler pass ihop i sommar! Så vi varvade sista milen med löpning och gång där roslagsleden inte gick att springa på. Efter en sista kilometer på asfalt och min klocka som visade nästan 53km längtade vi efter målet som aldrig kom. Men sen, till slut, så såg vi skyltarna. Skyltarna som vi bara kunde le åt! Vi hade klarat det!!! Coynthas man Göran fotade oss och vi var så glada! Tänk vilken prestation! Tänk att jag faktiskt klarade av att springa så här långt!

Väl i mål väntade god pastasallad, cocosbollar (jag fick en hel låda med mig hem!), kladdkaka och en glad Annie som skrikande sprang fram och kramade om oss som gick i mål. T o t a l lycka. Bilder finns på tjejmarathons sida då jag själv tyvärr ej hann ta så många.

Wow.
Vilken jävla grej.
Så stort!

Tack Annie, tack Madde och tack alla fina tjejer jag sprang med. Tänk att jag bara behövde vara ensam i någon kilometer på dessa 8 timmar och 8 minuter jag var i gång (inklusive alla stopp).

Det är nu måndag och två dagar sedan loppet, men så fort jag blundar så tänker jag tillbaka på det underbara äventyret. Ett äventyr jag faktiskt funderar på att delvis göra om själv nästa sommar. Jag älskar skogen och miljön som finns här uppe. Det är hemma.

Helt enkelt, jag har vunnit tillbaka kärleken till löpningen.

Jag lever!

Hej och hå! Jag lever men hinner faktiskt inte med att blogga och knappt ens att träna.
Men vet ni, det går det med (fast ja, det är temporärt annars hade det fan inte gått!).

För ja, nu på lördag, alltså om mindre än en vecka då gifter jag mig. I skärgården. Ett tredagarsevent med ca 70 gäster - så med andra ord tusen saker som ska styras upp så alla får en fantastisk helg! Jag hade gärna sprungit Stockholm marathon men jag kände att bröllop står liiiite högre än maran. Men jag kommer ändå heja på som sjutton ni som ska springa!

Förra helgen hade jag min möhippa. Min kära vänner hade fixat en perfekt dag med massa skratt (och massa shotar) och min käreste hade även han svensexa samma dag. Jag kunde verkligen inte önskat mig något mer - tack så hemskt mycket!

Och igår var det Eurovisionkväll med massa vänner. Också en väldigt rolig kväll som blev ännu roligare av att Loreen kammade hem vinsten. Woho!!

Så ja, mellan allt detta så blir lite löparpass som inte blir mer varierande än vanliga distanspass. Men det är skönt och nödvändigt när jag behöver rensa huvudet samtidigt som jag njuter av de numera ljumma kvällarna. Kvällslöpning på sommaren - som jag har längtat! Så lite träning blir det men verkligen inte lika mycket som jag brukar ha i min vanlig rutin.

Så att. Nästa gång jag skriver är jag troligtvis en gift kvinna. Det ni! Jag lovar att återkomma med bilder från vår stora dag så fort vi har en schysstare dator att tillgå en mobilen.

Kärlek. <3

Göteborgsvarvet 2012 - Ingen lätt sak

Vad kan jag säga? Det var kämpigt och motigt. Inte min dag överhuvudtaget men som vanligt så tar vi det från början.

Vädret var så perfekt man kan tänka sig. Lite kyligare i luften från början men när min start vid 15:05 gick så hade alla molnen försvunnit och solen visade sig i sin fulla glans. Så mitt klädval, t-shirt och trekvartsshorts, var alldeles utomordentligt! Men det var också det enda jag riktigt lyckades klaffa.

Pepp och glad innan starten!

Starten gick i gång och jag blev genast frustrerad och irriterad på hur mycket folk det var överallt. Fine, detta visste jag om från början men jag kunde ändå inte låta bli att bli putt på folk som stängde in mig på de mest konstiga ställerna. "Håll till höger om du springer långsammare" var det inte en jävel som höll heller så det slutade med att jag själv enbart sprang till höger eftersom det oftast var färre människor att kryssa emellan.

Här swoschar jag förbi älsklingen som hejjar och fotar vilt!

Min plan var att försöka ta det lite lugnare i början och inte stressa eftersom jag visste det var två lite drygare backar de första 5km. Jag blev förvånad över hur brant sälbacken var men tuffade på. Uppe på bron blåste det motvind som satan men jag var ändå vid gott mod och höll en bra snittid några sekunder över där jag ville. Jag började tänka på loppet i tre 7km-delar och låg lite efter vid de första 7km. Men egentligen precis enligt plan, nu är det ju tänkt att jag ska öka!

Men trots ivrigt drickande dagarna före och samma dag så krävde kroppen en massa vätska. Och magen klarade inte av det, varken vatten eller sportdryck. Jag behövde inte springa på toa men däremot fick jag håll och sjukt ont i magen. Så från ungefär km7 hade jag konstant håll om jag ökade takten, och så fort jag drack så fick jag även då jätteont i magen.

Vid km 14 insåg att jag under 2h finns det inte en chans att jag klarar men kanske under 2:05? Tyckte jag tryckte på men benen började bli stumma - riktigt stumma. Jag fick kriga som om jag aldrig tränat en längre sträcka tidigare och modet sjönk till botten. Jag ville verkligen stanna och gå men nej, att bryta finns inte i min värld hur smärtsamt det än var. Insåg när jag började springa på Avenyn att den lutade lätt uppåt och jag kände hur jag blängde på löparna jag mötte som sprang tillbaka samma väg av ren frustration. Vid Poseidon skriker tjejen som står där att "Nu är det bara 4km kvar till mål!" och jag var nära på att spotta på henne. BARA 4km säger du? Gah! Fick en svamp och svalkade ner kroppen lite och benen fick lite extra kraft eftersom det nu lutade svagt nedåt istället ner på Avenyn.

Benen kändes lite bättre men fortfarande sjukt stumma och jag såg hur jag tappade fart hela tiden. Det hjälpte inte heller att min Garmin visade kilometertiderna långt innan skyltarna, så jag visste inte mycket mer än att det gick dåligt mot mitt tempo. Det var även här jag gav upp på 2:05 och satsade på att springa in mål på bästa möjliga förmåga, för pers skulle det åtminstone bli.

Kommer upp för en liten bro och sedan backen innan upploppet. Jag hade glömt bort att man skulle in på arenan också så jag började spurta redan efter backen och vägrade sakta ner när jag insåg mitt misstag. Men det gick hela vägen in i mål och jag fick en sluttid på 2:07:51. Låååångt över vad jag vill och vet att jag kan, men uppenbarligen det enda jag klarade just då. Men visst, över 2min persade jag mot förra året så det är en vinst i sig. Men just nu är jag fortfarande lite bitter mot att min kropp strejkade ut totalt, och ska försöka lista ut vad som gick fel och hur jag kan undvika att få sådant brutalt håll. För det får jag väldigt sällan annars..

Göteborgsvarvet var en tuffare bana än vad jag förväntade mig men ja. Det kan gå så mycket bättre. Nästa halvmara blir i augusti i Malmö och det är en betydligt flackare bana. Gör jag inte bättre ifrån mig då.. ja då får vi se hur jag ska prioritera framtidens lopp helt enkelt.

Dock var hela helgen väldigt trevlig blandat med gott sällskap och trevliga löparvänner! Dessutom fick jag äntligen mina nya älskade löpardojjor i handen så nästa pass blir i dessa läckra godingar.
Det är åtminstone något att le över!

Äntligen är de mina! Fiiiiina skor.

Månadsmååååååål

Okej darlings! Så var det dags med genomgång av förra månadens mål.

April: Mängd och lugn i kropp och sinne 
- Löpning 4 långpass varav ett pass 25km
- Springa minst 15 pass löpning
- Stressa långsamt inför bröllop och var glad

Så jajamensan! I did it allt. En mycket nöjd Linda som lyckades klämma in 4 långpass, varav ett var på jobbiga (men helt klart genomförbara) 25 km. Dessutom fick jag in två extrapass distanslöpning också.

Hittills har jag definitivt stressad långsamt inför bröllopet men jag misstänker att den stora "stressmällen" kommer nu, denna sista månaden. Så med detta i åtanke laddar jag nu inför målen i maj.

Maj: Prestera
- Lopp: Göteborgsvarvet 12 maj under 2h
- Planera det sista inför bröllop och släppa press om träning efter Göteborgsvarvet

Inte så svårt eller? Phu! En vecka kvar till varvet och det enda som går på repeat i min skalle är att jag ska klara det under två timmar, även om det är folkmassor överallt. Har man inte huvudet med sig från början är det i princip omöjligt att nå sina mål. Så därför - peppen på topp!

Peppen is on teh roof!

Lyckorus

Jag är verkligen inne i ett lyckorus när det gäller löpningen. Jag har kraft, ork och lätta ben nästan alla passen jag springer. Har det dessutom varit en fin dag och solen fortfarande är framme - ja då kan jag inte låta bli att le!

Dagens pass fick gå hur jag ville och kände. Inga krav, bara glädje. Så det blev enkla 8km där varannan kilometer gick lite fortare än de andra. Jag njöt hela tiden och log åt solen som smekte ansiktet. Kärlek.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Välkommen våren

Sprang igår ett helt fantastiskt långpass på 18km i ett 5:56-tempo. Ett tempo som faktiskt inte alls var jobbigt! Ihh, så jävla bra jag mår! Vädret var dessutom helt underbart med strålande sol och lagom värme, så jag har nu officiellt fått första färgen i ansiktet. I like it!

Så kommer vi till idag. Är det bara jag vars första tanke är när man vaknat och ser att det är strålande sol och blå himmel "Vad för roligt kan jag träna idag?". Endorfinjunkie utan dess like! Då jag sprang långpass igår så får det antingen bli ett lättare distanspass eller en premiärtur med inlines med älsklingen.

Åhhhh du fina vår, välkommen!

Tempolångpass

Sitter nu och laddar inför kvällens utmaning.. BORDSPLACERINGAR inför bröllopet! Men med gott sällskap och vin så blir det nog en riktigt trevlig kväll (och förhoppningsvis inte allt för knasiga placeringar av folk).

Men det är däremot dagens andra utmaning. Den första har jag redan avklarat och målet var 14km i 5:40-tempo. Varför 5:40 undrar ni då? Jo, det är tempot jag behöver hålla för att klara Göteborgsvarvet under 2h nämligen. Och vet ni vad, det gick! Visserligen kändes mina ben trötta redan halvvägs efter 7km men för första gången känner jag ändå att det kan fan gå med en jävla massa vilja. För även om benen var trötta redan då så orkade jag hålla samma tempo hela vägen hem. Eller ja, jag hade en svacka där på två kilometer som låg kring 5:55 (mycket uppför också) men det tog jag ikapp sen. Det var jobbigt men med bättre uppladdning (det var bara en vecka sedan jag sprang 25km) så kan det gå. Ska gå.

Så i mål på 1:19:26 och ett snittempo 5:40. Score!

Extra vilodag och blåa naglar

Egentligen innebär tisdag = ett lunchpass på gymmet! Dock med tanke på axeln och att jag inte kunnat lyfta armen över brösthöjd så vilar jag en extra dag. Varför vara dum när jag kan vara smart?

Så nästa gympass blir istället på söndag och med tanke på att axeln känns mycket bättre idag än tidigare så är jag positiv. Köpte istället lite billiga nagellack (äääääälskar nagellack) och har nu målat de härligt sommarhimmelblåa!

Som jag längtar efter att springa i linne och shorts. Svetten som rinner i sommarkvällens härliga temperatur. Åhhhhh! Snart så!

Från förra ljuvliga, regniga sommar!

25 km i strålande sol

Igår sprang jag 25 km. Så långt har jag inte sprungit på ca ett år och det gick.. bra!
Visst, inte mitt snabbaste tempo men det var verkligen inte det som spelade någon roll. Jag klarade det! Vilken underbar känsla!

Knäna kändes inte av alls (har varit lite rädd för löparknän) och benen var sådär härligt trötta efteråt. Men ack så jävla häftigt. Strålande sol och ingen snö som jag såg att ni uppe i Stockholm hade, så klädseln var lätt och det var verkligen en helt fantastisk vårdag.

Idag på gymmet hade jag det inte lika bra. På den näst sista övningen jag körde, bänkpress, slog det till i axeln och nu kan jag inte lyfta armen ovanför bröstet utan att skrika till av smärta. Låt oss hoppas att det är över till imorgon och något temporärt, men jag kan såklart inte låta bli att bli lite rädd ändå. Jag som äntligen börjat få in ett schysst "flow" i mitt styrketränande. Jag lyfter tyngre för varje gång!

Seg bloggare och månadsmål

Nej nu får jag skärpa mig! Dålig bloggare men som har massa att berätta! Detta beror även lite på att jag håller på att planera en ny blogg med ny design, men även att jag helt enkelt är lat.

Lat att blogga men inte lat att träna tack och lov! Träningen går riktigt fint - jag känner mig så förbannat stark och det gör mig lycklig. Jag ser verkligen fram emot alla utmaningar som börjar snart. Och sommaren, åh gud så mysigt med sommar! Så mycket härlig löpning inplanerad och så härligt mycket annat planerat.

Yes box. Nu kollar vi målen från förra månaden och denna månaden (som redan halva har gått men ändå):

Mars: Fart
- Springa lopp: Seedningslopp, Göteborgsvarvet 25 mars
- Ge extra tryck på intervallerna
- Gått ner till "normalvikt" och börja pröva bröllopsklänningar (denna är redan halvt gjort eftersom jag redan provat bröllopsklänningar men den andra halvan är jag långt ifrån)

Så att. Seedningsloppet avklarat med ett oväntat pers! Mycket nöjd att jag tog mig dit. Extra tryck på intervallerna har jag haft, dock var jag lite sjuk där så allt jag inte exakt som jag velade. Men ändå, bra tryck.
Någon normalvikt har jag definitivt inte nått, 5kg ska jag minst ner, men fy fan vad svårt det är. Försöker finna fokus nu istället. Klänningen är däremot prövad och jag ska dit imorgon för att pröva den igen.

April: Mängd och lugn i kropp och sinne 
 - Löpning 4 långpass varav ett pass 25km
- Springa minst 15 pass löpning
- Stressa långsamt inför bröllop och var glad


Så denna månad då. Det är massa löpning och distans men halvvägs in så håller jag schemat perfekt och på lördag väntar en stor utmaning. 25km. Det var lite mindre än ett år sedan jag sprang så långt senast. Visst lite halvmaror och långpass upp till 18km har jag gjort men det är ändå 7km extra. Men jag är positiv och har peppat hela veckan!
Och som ni märker är jag glad och inte alls stressad. Yey mig!

Seedningslopp för Göteborgsvarvet

Loppet i helgen gick som sagt över förväntan. Då jag varit sjuk allt för mycket under vintern har jag inte haft chans att träna fullt så mycket som jag velat, och tänkte att jag definitivt inte hade chans att slå mitt tidigare personbästa på milen.

Men tji fick jag! Förutsättningarna var dock inte alls bra innan. Jag drack några öl i fredags (mycket bra uppladdning inför tävling har jag hört), jag sov väldigt lite och dåligt fre-lör-sön och det hjälpte såklart inte att vi förlorade en timmes sömn där heller. Dessutom vaknade jag snorig på söndagens morgon. Sedan körde jag ett hårt pass innebandy på torsdagen och även fast jag vilade helt på fredagen och lördagen så hade jag ont i benen och de kändes trötta.

Men trots detta så gick det alltså jävligt bra!

Jag åkte från Malmö kring halv nio på morgonen och körde genom ett dimmigt Sverige. Strax kring 11-tiden kom jag fram och hittade på en gång och fick en parkeringsplats. Nu hade även solen börjat titta fram och vädret var otroligt härligt förutom blåsten i hamnen.

Hämtade nummerlapp och satte på mig mina planerade kläder - långa tunna tights, långärmad tröja och en vindväst. Skulle definitivt kunnat ha på mig mindre men jag är väldigt nojig över att bli sjuk och det är alltid väntan innan och efter ett lopp där man inte får på sig sina överdragskläder snabbt nog.

Det enda som var dåligt med loppet var mängden toaletter de fixat. Ca 8 stycken för några tusen löpare. Detta resulterade i att när startskottet gick så stod jag fortfarande i toakön med några tjejer framför mig! Stressade på som tusan in på toan och sprang över startlinjen ca 3,5min senare. Ouppvärmd. Detta resulterade dock i att det aldrig var trångt för mig att ta mig framåt och jag sprang om folk mest hela tiden.

Eftersom jag inte direkt hann värma upp så mycket så var de första kilometrarna rätt sega även om jag höll ett bra tempo. Då jag inte hade några visioner på vad jag borde klara av så bestämde jag mig för att ligga kring 5:20-tempo och se hur länge det höll. Runt 4km började benen äntligen bli uppvärmda och första 5km gick på 26:53 minuter (5:22min/km).

Efter första varvningen visste jag hur resten av banan såg ut och det kändes inte alls långt. 10km i är kort för mig och det gäller bara att dela upp det på rätt sätt i huvudet även om det är tufft för pulsen. Runt 7km fick jag "håll" i min axel som jag brukar när jag kör hårt. Så kilometer 7 och 8 var mina långsammaste där jag låg kring 5:30 per kilometer. När jag passerade 8kilometersskylten räknade jag snabbt ut att jag hade ca 11 minuter på att ta mig i mål under 54 minuter och inte kunde jag låta den chansen passera! Så jag bet ihop och axeln började lugna sig lite så jag drog på tempot igen och kom i mål på fina 53:55 med ett snittempo för hela loppet på 5:23min/km. Total lycka i solskenet!

Nu har jag ingen aning om än vad för startgrupp detta resulterar i på Göteborgsvarvet men det känns iaf positivt och ett schysst formkvitto på att mina styrkeövningar som jag börjat köra på benen i kombination med mina intervaller börja ge fina resultat. Nu är det dock distans som gäller för april för att sedan på Göteborgsvarvet få utlopp för min riktiga kapacitet!

Rawr.

Statistik enligt min Garmin:

1,00 km 5:20

2,00 km 5:24

3,00 km 5:23

4,00 km 5:20

5,00 km 5:20 - 26:53 min

6,00 km 5:25

7,00 km 5:27

8,00 km 5:30

9,00 km 5:23

10,00 km 5:17

0,02 km 5:33
--------------
10,02 km - 53:55 min

Puls: 178/186

Tempo: 5:23 min/km

I mål med pers!!!

Trots sjukt dåliga förutsättningar (mer om det i ett senare inlägg) så pressar jag med ca 15-20 sekunder och hamnade under 54 minuter!!! Stolt som fan :D



- Posted using BlogPress from my iPhone

Snart så!

En och en halv timme till start och jag sitter i bilen och väntar. Men jag lider inte! Vackert väder i Göteborg idag, ca 13 grader och strålande sol så med andra ord ska västen invigas för säsongen! Resan upp gick väldigt smidigt, ca 2,5h med ljudbok i öronen.




Benen har däremot gjort lite småont de senaste dagarna trots vila men nåväl. Det ska nog gå vägen ändå!

Wish me luck!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite allt möjligt

Det är så dumt, jag har faktiskt haft en del att blogga om den senaste veckan men tiden har dessvärre inte funnits där. Antar att det är livet!

I lördags var jag på Köpenhamns Zoo med fina vänner och en 3åring! Denna bild är då på Zoo innan hon vaknade, inte efter zoo. Men efter någon timme lyckades vi lura med henne till aporna och hon blev fylld av energi. Sötaste Mollisen.

Mollisen före Zoo!

Söta lilla familjen tittar på apor!

I söndags var vi på en snabb visit i Tyskland och Bordershopen där vi köpte alkohol till bröllopet. Vi åkte kring halv 10 från Malmö och kom tillbaka till 17:30. Och då missade vi färjan precis både dit och hem samt att vi tog det lugnt när vi handlade. Så ingen träning men en mycket trevlig roadtrip allt som allt!

I helgen gäller det dock. Seedningsloppet närmar sig och jag känner mig ändå rätt stark. Ska satsa på samma tid som i somras men vet inte om jag kan så personbästa med denna trots allt begränsade träning jag haft under vinterhalvåret. Men det ska däremot bli jävligt kul ändå! Jag älskar verkligen att tävla, adrenalinet, tröttheten, känslan att köra till kroppen skriker nej!

Så att. Söndag!

Tusingar med magont

Sprang igår underbart jobbiga tusingar. 5 stycken närmare bestämt och jag hade lovat mig själv att fan ta mig ta i nu. Mina senaste tusingar gick i 5:20-fart och det var hastigheten jag hade när jag sprang milen förra sommaren.

Alltså finns det mer att ta av.

Kom i väg, solen höll på att gå ner och det var säkert en 10 grader i luften och faktiskt vindstilla (?!). Det är nästan aldrig vindstilla i Malmö för den som inte visste det. 2 km uppjogg, årets första löpskolning och en koordinationsintervall på några meter. Okej, satsa var det som gällde.

Benen var stela än från söndagens benböj men det kändes ändå rätt bra. Första kilometern avklarad på 5:00. Fan va bra. Kilometer två även den på 5:00 inkluderat en jävlig backe. Jag kände mig sjukt nöjd även om benen var lite tröttare. Kilometer tre avverkades på 5:11, helt klart godkänt då nästan hela den kilometern är en seg backe. Men det dock på kilometer fyra som saker började gå sådär.

Jag har ingen traditionell "löparmage" utan klarar mig faktiskt väldigt bra utan toabesök. Under mina fem timmar på Stockholm marathon behövde jag inte besöka toaletten en enda gång exempelvis. Men igår fick jag panikont och jag var tvungen att slå ner på tempot. Ändå avverkades den på 5:26. Med mina 60 sekunders vila lugnade magen ner sig lite inför sista intervallen. Dock blev det lite värre och jag var tvungen att dra ner på tempot ytterligare och sista kilometern slutade på 5:33.

Kunde såklart varit mycket bättre, men de första tre är jag väldigt nöjd med. Det finns fart i mig och den ska fram! Nästa gång jag kör tusingar ska varje kilometertid börja på en 4, thats a promise! Drog ner på tempot rejält på hemjoggen och magen mådde lite bättre, men jag behövde stanna helt åtminstone en gång för ytterligare återhämtning.

Jag lider verkligen med er som alltid har magbesvär när ni är ute och springer, jag känner mig mer än lyckligt lottad över att inte behöva tänka på det - för det mesta. Men något jag åt under dagen var helt enkelt inte bra (misstänker min köpta sallad) och så kan det gå ibland. Bara 1,5 vecka kvar nu till årets första tävling.

T A G G A   T I L L!

Aj aj aj!

Note to self: Att träna på gymmet med brutal träningsvärk är en rätt smärtsam historia även om man inte tränar just den muskeln.

Typ som att ha två 15kg vikter på låren innan man lyfter upp dem för att träna axlar.

Eller som när man ska luta sig mot stackars låren för att göra rygglyft.

Eller typ när man skrattar och magen skriker av smärta samtidigt.

Men äsch! Med smärta kommer karaktär!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Månadsmål Februari

Lite försenat får vi inte glömma att checka av mot mina februarimål! Det som gör mig så bitter är att låg helt klart i fas med att klara 100km trots massa sociala event på helgerna, men så blir man sjuk och slutar på 75km. Men visst, jag klarade 100km månaden innan så hela världen är det såklart inte. I slutändan är det viktigare att jag blir frisk och skadefri resten av säsongen!

Annars så har jag skapat ett ordentligt veckoschema för styrka som jag är riktigt nöjd med. Alkoholen ja, alltså. Jag tror jag glömt bort det målet lite och jag vet inte riktigt varför jag tog med det överhuvudtaget - jag dricker inte speciellt mycket om det inte är någon fest eller så (väldigt sällan ett glas vin bara för att det är gott). Så äsch, det blev alkoholintag 2ggr denna månaden och båda gångerna var beslutet väl genomtänkt och i slutändan var det ändå det jag var ute efter.

Februari: Få upp distans och skaffa fokus
- Löpning minst 100km (25km/vecka)
- Skapa ett ordentligt veckoschema för styrka
- Ingen alkohol (ändrat till: strikt intag av alkohol)


Så nu är jag typ frisk och vi tar nya tag för mars månad. Det som månaden primärt handlar om är fart:


Mars: Fart
- Springa lopp: Seedningslopp, Göteborgsvarvet 25 mars
- Ge extra tryck på intervallerna
- Gått ner till "normalvikt" och börja pröva bröllopsklänningar (denna är redan halvt gjort eftersom jag redan provat bröllopsklänningar men den andra halvan är jag långt ifrån)

Tillbaka till verkligheten

Nu tror jag att jag är tillbaka efter sjukdomar och socialt mingel med fina familjen. Ska läsa i kapp bloggar men det primära målet för dagen blir få i mig tillräckligt med mat så jag kan träna imorgon. Magen är inte riktigt hundra än så vi får se hur väl det går.

Det har nu gått två veckor utan någon som helst träning. 2 hela veckor och vädret har verkligen varit helt underbart så frustration är ordet. Om 2,5 vecka är det seedningsloppet för Göteborgsvarvet med och det sägs att det tar kroppen ungefär lika lång tid som man är sjuk att återställa sig tillbaka. Så att.. vi hoppas jag får tillbaka -lite- fart för den milen iaf. Right?

Blåbärssoppa och maginfluensa

Från influensa till maginfluensa. Kul liv liksom! Det enda jag fått i mig är lite blåbärssoppa i sann Vasaloppsanda samt några teskedar vatten. Och så fort jag får i mig något litet så skriker magen av smärta. Nåja.



Jag hittade iaf en klänning i fredags, och jag kände mig väldigt vacker i den. Den satt otroligt smickrande på mina former men tyvärr inga bilder förrän bröllopet!

Nu till soffläge igen, kan inte sitta upp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Däckad

Har varit helt däckad sen senaste inlägget vilken förklarar min oförmåga att orka blogga. Inte tränat heller för den delen.

Seriöst, både jag och Sebastian har varit helt förstörda. Inge bra kombo när båda är ynkliga och trötta..

Så att. Jag återkommer när jag har något roligare att skriva om - som tex att jag får finbesök på torsdag och att fredagen är dagen då jag ska hitta en vacker klänning. Men mer om detta senare i veckan.

Fanastisk bok!!

Nu ska vi prata lite böcker. Jag älskar att läsa och har gjort det i mängder ändå sen jag lärde mig. Mest läser jag fantasy och skräck, men såklart kan det bli lite annat också. Dock aldrig deckare - för tråkigt.

Hur som helst, min favoritfantasybokserie, The Legend of the Seeker, släppte uppenbarligen en ny bok i serien 2011. Jag var helt hundra på att boken innan var den sista så idag när jag upptäckte att det kommit en till började jag nästan gråta. För ja, det är typisk fantasy med svärd, magier och sådant men det som författaren till böckerna är så fantastisk duktiga på är att beskriva kärlek. Kärleken mellan dessa två huvudpersoner är så magisk och vacker att man inte kan sluta läsa. Och så får jag läsa ännu en bok, eventuellt fler. Överlycklig.

Så att ja. Annars har jag ont i halsen vilket inte är bra så jag kör vilodag idag för säkerhetsskull. Bläh.

Spelkväll

Riktigt tråkigt väder idag, regn och blåst, så mitt planerade löppass blev bara 6km istället för 14. Men jag tänker fan inte bli sjuk så jag tar en mil på måndag som kompensation!

Ikväll blir det sällskapsspel med massa goda vänner och jag har målat naglarna i samma anda!



Och partyfrissan på plats!

Skitcykel

Ingen höjdardag direkt. Cyklar i vanlig ordning till jobbet men hinner inte långt, ungefär 20m, innan kjedjan hoppade av. Och så fortsatte den att göra tills jag kom till närmsta cykelverkstad ungefär 20minuter senare. Som var stängd.

Parkerade cykeln och tog bussen till jobbet - ca 30minuter försenad. Lämnade nyss in den och om de kan fixa den så kostar det 600kr. Yey :(



Skitcykel.

Jag som tänkte blogga om mitt underbara pass på gymmet.

Sur.

Kesolasange

Gjorde en nyttigare version av lasange igår som jag hittade här.
Resultat var fantastiskt gott - till och med Sebastian tyckte det smakade minst lika gott som den vanliga vi brukar göra. Och detta vart mycket mindre kladdigt att pyssla med nu när man inte behövde bekymra sig om att göra extra sås att varva med.

Och det bästa - middagar och luncher för oss i några dagar.
Om nom nom.

In need of nya löparskor

Tack för den fina peppen i förra inlägget! Målet för denna månad var bla att göra ett ordentligt schema för styrkan, kan se om jag inte kan lägga upp det lite annorlunda än tänkt för bättre effekt. En månad är väldigt bra jobbat att köra utan onyttigheter, har nog aldrig gått såhär länge utan, så nu ska jag bita ihop och inte ge upp. Det måste gå, måste.

Nu till ett annat "problem". Ett par löpardojjar ska i runda slängar springas ungefär en 1000km innan de är dags att byta ut dem. Mina är nu uppe i 1085km, med andra ord är det dags att köpa nya. Men jag har lovat mig själv att inte köpa något nytt nu eftersom jag måste spara pengar till bröllopet. Nästa månad ska jag även köpa klänningen som inte lär bli en billig historia (jävla ockerpriser!).

Sääääääääämst.

Frustrerad. Ledsen. Fan.

Jag känner inte igen min kropp. Jag förstår inte vad som händer för att vara ärlig.
4 veckor har gått nu utan att äta godsaker/chips/glass osv och inget har hänt rent viktmässigt. Alltså, jag vet hur man ska göra för att gå ner(har gått ner förr) och jag gör det. Varje dag.

Jag tränar minst 6 gånger i veckan, varierat och hårt ska det tilläggas, men inget händer. Och nej, måtten har inte heller rört sig. Så kära kroppen, vad händer. Varför är det såhär?

Frustrerad.

Ska pröva bröllopsklänning om bara några veckor, det känns väldigt hopplöst just nu. Ledsen.

En fin vecka

Helgen och veckan har bjudit på mycket trevligt, speciellt inom träningens värld!

Startade veckan som vanligt med lite distanslöpning, denna gång 6,5km i ett bekvämt tempo på 6:13min/km. Inget slit, bara spring.

Tisdagen körde jag all-out-vilodag för att på onsdagen köra ett intervallpass med sammanlagt 15 200-ingar. Jobbigt men ack så effektivt! 

På torsdagen avrundade jag med ett härligt pass på gymmet på lunchen och till kvällen en timmes innebandy. Fredagen bjöd åter igen på en vilodag för att på lördagen gå all out med ett långpass på 18km. Dessa 18km var helt ljuvliga! Körde på helt och hållet i ett bekvämt tempo, kör på mentaliteten att min långpass kan gå hur långsamt de vill - benen får bestämma. Och tydligen när benen får bestämma blev tempot 6:17min/km. Oväntat men jättekul!

Idag var jag på gymmet med min vän Filip och körde på med marklyft (#¤!!¤ för mina svaga jävla händer), militärpress (40kg tror jag vi slutade på), rygglyft med viktplatta, mage, underarmar, dips (rekord i antal och djup!) för att avslutningsvis suga ur det sista med att dra min egen kroppsvikt upp mot en stång. J o b b i g t.

Annars så var jag som sagt på bloggträff igår, anordnat av fina Suzan. Tack så mycket för det, det var väldigt kul att få träffa er! Helt enkelt ett jävligt trevlig sätt att avsluta en lördag på.

Imorgon börjar min träningskarusell om igen väldigt likt den jag beskrev ovan fast med tillägget att jag ska försöka gymma även på tisdagen. Varför? Ptja, varför inte? Två vilodagar behöver jag verkligen inte och gymma är kul!

Bloggträff!

Mat:


Och trevligt sällskap!









- Posted using BlogPress from my iPho

"Det är enkelt att springa" my ass!

Personer som brukar säga "Det är så enkelt att springa, man sätter bara på sig skorna och beger sig ut!" kan fan inte ha sprungit på vintern.

Vilket projekt det är att klä på sig, lovar att det tar åtminstone 5-10 minuter bara den delen. Min "ritual" nu när det är ca 5-10 minusgrader:
Ta av sig alla kläder man haft under dagen på jobbet.
På med löparstrumpor, bra trosor som inte glider upp samt krångla och spänna på sig en bra sport-bh.
Glöm inte pulsbandet under bröstet!
På med långkalsonger, underställströja, windstopper-byxor över långkalsongerna, ytterligare en långärmad tröja som andas över understället och en vindjacka på det.
Sätta upp håret i tofs och sätta på sig ett brett och varmt pannband.
Avsluta med en buff kring halsen i fleece, hämta och spänna på pulsklockan och krångla in sladdar och dylikt till mp3-spelaren. Gärna ett par vantar på det.
Och dääääär tar vi på oss skorna och beger sig ut.

Tröttsamt inlägg att läsa? Mmm, lika jävla tröttsamt att ha denna procedur några ggr i veckan. Ge mig varmare väder nu!

Sinnessjukt så bra det gick!

Backintervaller stod på schemat och orginalplanen var att Sebastian skulle följa med men han kände sig sliten i kroppen och avstod därför. Men det hindrade såklart inte mig att bege mig ut i den underbara kalla solen.

Jag sprang 3km som uppvärmning fram till den långa backen. Sammanlagt 18 minuter backträning med sju spurter upp och sedan lätt jogg ner igen som vila. Även fast det var väldigt kallt så blev jag ganska varm där i solen och njöt riktigt av att pressa benen uppför. Hela passet inklusive uppjogg, nedjogg och joggvila hade ett snitt på 5:58min/km. Wtf? Hur gick DET till kan man fråga sig.

Nöjd som tusan ska jag nu göra mig i ordning för en kortspelskväll hos Sebastians far. En mycket fin lördag!

Sexighet

Var ute igår och dansade med lite vänner. Sjukt skoj som det är men det intressanta är att jag blir mer raggad på nu som 27åring än någonsin när jag är ute, än jag blivit i hela mitt liv. Jag tolkar det som att jag mognar och åldras bra! Iofs hade jag hoppats och trott att jag skulle göra det - min mamma är fortfarande galet snygg!

Men ändå, det är väldigt intressant. För det första tror folk att jag är mycket yngre än vad jag faktiskt är men annars så är det så att jag var mycket mer överviktig när jag var typ 20, så min obefintliga självkänsla lyste med sin frånvaro. Nu är jag istället vältränad, glad och stark och känner att jag har ett helt annat självförtroende även fast jag fortfarande har några kilos övervikt. Skillnaden är att jag älskar mig själv nu. Det gjorde jag inte alls då, kilon hit eller dit!

Självsäkerhet är sexigt, speciellt på tjejer men självklart även på killar. Så sträck på er och var stolta över er själva och era kroppar!

Muskelfokus

Igår pressade jag på gymmet med höjda vikter från förra veckan. Det börjar ta sig men jag känner tyvärr allt för ofta att jag inte tar ut muskeln helt eftersom det är andra svagare muskler som förstör utvecklingen.


Eftersom ett av månadens mål var just fokusering på styrkan så ska jag fixa detta! Eventuellt även lägga till ett pass till på gymmet i veckan. Jag kan ju faktiskt träna på lunchen..


På kvällen var det innebandy och jag lyckades få tre stenhårda bollar på samma jävla knä! Kunde knappt sova för blåmärket var så stort och gjorde så ont. Krigsskada deluxe. Fick även en boll på läppen och hakan, lagom bekvämt.

Ikväll blir det dock lite festmys med vänner! Så trevlig helg på er och hejja Jessica och Coyntha i Karlstad!

Månadsmål januari

Såja, januari slut och lite sammanfattning är då i sin ordning. Mina mål för januari var följande:

Januari: Kom igång 
- Få tillbaka rutiner när det gäller mat och träning
- Löpning minst 2 långpass

Och jag har klarat av båda! Definitivt fått tillbaka rutiner när det gäller mat och träning, speciellt nu med min och mammas "straffkonto" när(om) vi äter onyttiga saker. Inne på tredje veckan as we speak.

Och löpningen har jag kört ett pass på 12km och två pass på 14km, och 12km är på gränsen till långpass så jag räknar egentligen bara de sista två på 14 som godkända.

Helt enkelt är jag väldigt nöjd med starten på detta året!
För nästa månad gäller följande:

Februari: Få upp distans och skaffa fokus
- Löpning minst 100km (25km/vecka)
- Skapa ett ordentligt veckoschema för styrka
- Ingen alkohol (ändrat till: strikt intag av alkohol)

Det lustiga är dock att jag redan under januari klarade av 100km, så den utmaningen är uppenbarligen enklare än jag först tänkte. Även alkoholen har varit lätt att avstå (vilket jag iofs redan visste) så den punkten kommer bli lite modifierad. Istället för nolltolerans kommer jag fortsätta skriva upp när jag druckit (om så bara ett glas vin) för att hålla koll, och istället verkligen tänka efter om det är värt att dricka de gångerna jag står inför det valet.

I R happy panda!

Svullna ögon

I lördags vaknade jag med ögonlock så svullna att jag knappt såg något. Anledningen är att jag har små sår längs fransraden som då blivit känsliga.



Skitjobbigt att knappt kunna ha smink på jobbet om dagarna men det var värre just i lördags eftersom jag skulle ut och springa 14km och ville gärna se. Lite.

Men det gick väldigt bra, utan att ens ta i sprang jag i 6:07-tempo hela vägen. Tänkte springa längre men kylan gjorde hela upplevelsen lite sådär. Men 14 är helt klart godkänt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilket tryck!

Innebandyn idag var awesome! Benen var som bekant helt slut redan innan vi började men det dröjde inte länge innan jag pumpade på och sprang som en tok och även gjorde några mål.

Jag älskar när det flyter på sådär bra! Men nu blir det dusch så fort jag ätit upp min blygsamma banan och sedan sängen.

God natt!

Trötta ben

Gårdagen bjöd på fyra blygsamma tusingar med lite upp- och nedjogg. Relativt kallt var det med och jag behövde ha ett par långkalsonger på mig under mina annars varma craft-tights. Detta i sig gjorde mig varm men gjorde det aningen svårare att ta ut löpstegen ordentligt eftersom det dubbla laget kring knäna hindrade framfarten.

Hur som helst så blev tiderna på dessa tusingar: 5:28, 5:28, 5:35 och 5:50 och pulsen låg mellan 165-180. Kanske inte min bästa prestation men det kändes ändå riktigt bra att få sådan fart. Benen var tunga och trötta redan från början men pulsen och andningen kändes inte alls jobbig. Jag misstänker däremot att speedcyklingen hem från jobbet i treans växel (de andra hade frusit) inte gjorde benen mindre trötta.

Jorå, så att. Långpass på 18km på lördag är det tänkt.

Money, money, money

Lön imorgon och det känns riktigt bra denna gången. Eller ja, lön känns alltid bra! Visst, vi ska betala första delbetalningen för lokalen till bröllopet men det är ändå sparpengar vi ska använda till det. Så jag ska faktiskt se om det inte finns något snyggt klädesplagg för mig att köpa.

Det var riktigt länge sedan jag köpte kläder och jag är trött på att ha stora, tjocka tröjor på jobbet. På tiden att se lite fräsch ut, det ser man även tydligt på blogginlägget innan med min plågade min.

Kom även på att jag är sugen på att köra någon mer alternativ träning typ boxning eller step up eller nåt. Jag älskar att röra på mig och just nu är jag inte lika sugen på simning som jag exempelvis var i höstas. Dock ska jag försöka ta mig dit på fredag så jag verkligen är säker på att jag vill göra något annat.

Vi får se som man så fint säger!

Oh du härliga träning!

Det som är så fint med att jag får med mig min Sebastian när vi tränar då och då är såklart att vi kan umgås mer. Speciellt då han jobbar väldigt mycket helger och det är då jag är ledig. Så därför "förlorade" vi ingen tid tillsammans denna helg för att jag ville träna, utan vi utförde dem tillsammans. Väldigt kul!

Gårdagen bestod att blöta och svinkalla intervaller. Sammanlagt blev det inte så många kilometer men passet fyllde ändå sin funktion och ärligt talat är jag glad över att jag överlevde den kalla blåsten och det snöblandade regnet något sådär. Eftermiddagen avrundades med planering av inbjudningskorten till bröllopet, så nästa vecka så påbörjar vi det arbetet.

Och som kontrast från igår så började vi dagen på gymmet tillsammans med Filip. Mycket överkropp och just nu känner jag en sådan där härlig trötthet i kroppen. Imorgon väntar några enkla kilometer återhämtning i löparspåret!

En glad Basse! 

Ser väldigt plågad ut men det var bara för jag var så kall!

Och vet ni, inget onyttigt har jag ätit heller, så 7 godisfria dagar är vi uppe i och helgen är över. Fy fan så bra! Enligt rapport från syster så har även mamma klarat helgen. Awesome!

Stridsskador

Fredag och ja, det är jävligt nice. Inget onyttigt intaget nu på fem dagar men i ärlighetens namn är det nu till helgen som är den stora utmaningen. I shall not fail!

Har även en stridsskada från gårdagens innebandy. Stackars mage! Iofs brukar smalbenen se ut så här oftast men ändå..

Oh yeah baby

Vinterregn är faktiskt ingen höjdare. Men dygnsur och kall som jag var sprang jag ändå klart min planerade mil istället för att ta en kortare väg hem. Kudos till mig! Det var inte direkt jobbigt, eller jo. Nu ljuger jag. Första 3km var jobbiga och benen tunga som bly, men efter det släppte det men då kom istället regnet och motvinden.

Skitsamma. Passet och dagen var en vinst ändå. Motstod semlan som bjöds på jobbet och tog ett äpple istället (fick lite retsamma kommentarer över att jag och en kollega skulle vara "så hälsosamma" men det var sagt med glimten i ögat).

Hur har din onsdag varit?

Godisböter

Träningsvärk på konstiga ställen i armarna och vilodag. Mucho nice! Kom på en superplan igår efter att ha pratat med mamma i söndags. Vi kom fram till att det ibland kan vara väldigt svårt att inte äta en godis här och där, och vi vill ju egentligen inte göra det. Faktiskt.

Så. För varje gång vi äter godis/chips/glass osv, även om det bara är en bit, så får vi böta 100kr. En dyr godis med andra ord. De "eventuella" (okej, who are we kidding?) pengar vi får in går vi ut och käkar för eller så. Mamma var på direkt och sa ja, så nu kör vi!

Syster, vill du också hänga på?!

Dubbelpass

Dubbelpass idag med gym på lunchen och innebandy på kvällen. På gymmet testade jag att köra tre varv tabata-intervaller. Fy fan vad jobbigt det var, men självklart också roligt! Så det blev 4 min armhävningar, 4min mage och 4 minuter rodd plus några vanliga strykepassövningar som marklyft, axelpress, öhh hantlar som man lyfter åt sidan samt rodd med vikter. Kändes riktigt bra i kroppen efteråt!

Så helt naturligt blir det därför en till vilodag imorgon. Har ingen som helst lust att simma som planerat och faktiskt, 6 träningspass denna veckan duger fint! ;)

Hjärtat

Intervaller på G när jag kommer hem. Årets första och jag har även lyckats få med mig käresta. Vi får se om vi överlever, hjärtat har inte arbetat så hårt på länge.

Julaftonsfossar!

O appropå hjärtat. Hade i dag min första mardröm om bröllopet. Allt gick åt helvete. Känns ju verkligen lovande.

Mindre än 5 månader kvar.

Game on

Håller på för fullt med mina januarimål. Veckan som varit har definitivt levt i andan "komma tillbaka". Det har märkts både inom mat men främst inom träningen.

5 pass har jag gjort varav 2 på gymmet och 3 underbara löparpass som gått bra mycket snabbare än jag trott. Jag har ju knapp sprungit på en månad men ändå så springer jag med lätthet i 6:15-tempo. Mycket, mycket bra. Igår klämde jag till med 11km lite som en uppstart inför nästa vecka då jag ska köra mitt första långpass för året. Tänker mig kring 14km eller så, visst inte överdrivet mycket länge men det känns lagom.

Annars då? Har blivit ljusare i håret vilket jag trivs otroligt bra i. Frisyren är dock lite i mellanläge då luggen är för kort för att vara lång (hängde ni med där?) och jag låter håret växa ut bäst det vill nu i väntan på bröllopet.

Men hur som helst, första veckan har gått. Det är nu det börjar på allvar för mig. Fokuserad träning och kaloriräknande. Game on.

Lite osminkad å så men va fan. Awesome jue.

Nöff, nöff

Känner att jag börjar komma tillbaka till rutiner och rätt tänk - äntligen! Ledighet i all ära men rutiner is the shit. Att ha veckor som ser någolunda lika ut men lite guldkorn här och där som man kan se fram emot. Att veta vad man ska äta och planera veckor så man kan tillaga den goda maten. Att få in alla träningspass utan knussel.

Riktigt där är jag inte än, just nu börjar maten sakta komma in i fokus (vi har mycket onyttiga saker kvar sedan nyår som vi måste bli av med) och när blodsockret är lågt pga dåligt förberedda dagar utan mellanmål. Ja, då är godisgrisen där. Men jag har däremot skrivit en lååång matlista som jag ska införhandla på förhoppningsvis fredag. Eller så köper jag en sådan 90-tals gris som man placerar i kylskåpet?? eller more like skafferiet då det är det finns fler godsaker..

Träningen har jag äntligen fått tillbaka efter att ha varit sjuk så länge. Och om jag längtat! 8km i måndags som gick förvånandsvärt snabbt, gym igår och sedan resten av veckan smockad av pass. Preciiis som det ska vara.

En sådan gris! Nöff, nöff! Bild snodd från teknikmagasinet.

Månadsmål för 2012

Här kommer mina (tränings)mål för varje månad under hela 2012. Dessa mål förutsätter att inget oväntat händer och att jag håller mig någolunda frisk under året. Dessutom är dessa mål till för att peppa, inte stressa så skulle det kännas för hårt, då modifierar jag.

Viktigast är dock att jag hittar balansen och är nöjd med allt jag gör. Det är mitt liv och det är jag som utformar det på mitt sätt. Jag.

Januari: Kom igång
- Få tillbaka rutiner när det gäller mat och träning
- Löpning minst 2 långpass

Februari: Få upp distans och skaffa fokus
- Löpning minst 100km (25km/vecka)
- Skapa ett ordentligt veckoschema för styrka
- Ingen alkohol

Mars: Fart
- Lopp: Seedningslopp, Göteborgsvarvet 25 mars
- Ge extra tryck på intervallerna
- Gått ner till "normalvikt" och börja pröva bröllopsklänningar

April: Mängd och lugn i kropp och sinne
- Löpning 4 långpass varav ett pass 25km
- Springa minst 15 pass löpning
- Stressa långsamt inför bröllop och var glad

Maj: Prestera
- Lopp: Göteborgsvarvet 12 maj under 2h
- Planera det sista inför bröllop och släppa press om träning efter Göteborgsvarvet

Juni: Hålla balans
- Lopp: Malmömilen 16 juni
- Springa minst 2 långpass för att inte tappa fokus
- Njuta av bröllopet och peppas av Stockholm marathon som går samtidigt 2 juni

Juli: Terräng
- Springa minst 3 långpass i bokskogen
- Fokus på backintervaller, gärna i terräng

Augusti: Bibehåll och öka distans
- Lopp: Malmö Halvmara
- Springa minst 3 pass i bokskogen
- Hitta ett 5km löparlopp

September: Jag kan!
- Lopp: Lidingöloppet 29 september
- Springa minst 3 pass i bokskogen

Oktober: Snab hest
- Byta fokus till fart med mer intensiva intervaller
- En vilovecka från löpning efter lidingöloppet

November: Trappa ner
- Lopp: Bromölla 10km
- Må bra i höstmörkret

December: Chill
- Springa minst ett långpass
- Julaftonsjogg
- Vara nöjd med årets prestationer