Hej igen och Malmö halvmarathon

Det skrivs inte så mycket här längre om man säger så. Lusten och energin har inte riktigt funnits där, jag är heller inte lika aktiv på att läsa andra bloggar utan jag har haft så fullt upp med annat. Livet tror jag det kallas.

Nästan varje helg hela sommaren har det varit något och det har varit jättekul men nu är jag lite trött. På lördag åker jag och min man (!!!) till Prag i fyra dagar och ska njuta i fullo av att ha en vecka semester kvar tillsammans. Och vet ni, löparskorna följer inte med!

Däremot var de med mig i lördags när jag sprang Malmö halvmarathon. Kände mig ändå rätt laddad innan, har nämligen följt ett tränings- och kostschema som var anpassat efter mig. Men när starten gick var benen tunga och även om jag körde på i rätt tempo så kändes det jobbigt redan från kilometer ett.

Dock kändes det bättre efter ca 5km men jag fick ändå slita och detta främst pga vädret. Strålande sol och nästan ingen vind, ja det är förhållanden som jag har grova problem att hantera. Vid varenda station försökte jag hälla vatten över mig själv och bara dricka lite sportdryck. Jag ville inte upprepa samma misstag som vid Göteborgsvarvet där jag drack för mycket och fick jätteont i magen. Vid ett tillfälle började jag se vita prickar framför ögonen och tog snabbt beslutet att faktiskt dricka lite mer ordentligt vid nästa vätskestation. Självklart fick jag jätteont i magen ganska kvickt och jag hade väldigt svårt att andas. Fick även håll i båda axlar. Men trots detta var det rätt beslut att ta, hellre det än att svimma av vätskebrist.

Så med andra ord drogs mitt tempo ner ganska ordentligt så att komma under 2h var åter igen bara en stor önskedröm. Sluttiden blev däremot ändå 2:05:43 så ändå pers med över 2minuter och jag är ändå jävligt nöjd. Och benen? De kändes faktiskt ganska pigga hela vägen in i mål. Bara det är härligt i sig.

Göteborgsvarvet 2012 - Ingen lätt sak

Vad kan jag säga? Det var kämpigt och motigt. Inte min dag överhuvudtaget men som vanligt så tar vi det från början.

Vädret var så perfekt man kan tänka sig. Lite kyligare i luften från början men när min start vid 15:05 gick så hade alla molnen försvunnit och solen visade sig i sin fulla glans. Så mitt klädval, t-shirt och trekvartsshorts, var alldeles utomordentligt! Men det var också det enda jag riktigt lyckades klaffa.

Pepp och glad innan starten!

Starten gick i gång och jag blev genast frustrerad och irriterad på hur mycket folk det var överallt. Fine, detta visste jag om från början men jag kunde ändå inte låta bli att bli putt på folk som stängde in mig på de mest konstiga ställerna. "Håll till höger om du springer långsammare" var det inte en jävel som höll heller så det slutade med att jag själv enbart sprang till höger eftersom det oftast var färre människor att kryssa emellan.

Här swoschar jag förbi älsklingen som hejjar och fotar vilt!

Min plan var att försöka ta det lite lugnare i början och inte stressa eftersom jag visste det var två lite drygare backar de första 5km. Jag blev förvånad över hur brant sälbacken var men tuffade på. Uppe på bron blåste det motvind som satan men jag var ändå vid gott mod och höll en bra snittid några sekunder över där jag ville. Jag började tänka på loppet i tre 7km-delar och låg lite efter vid de första 7km. Men egentligen precis enligt plan, nu är det ju tänkt att jag ska öka!

Men trots ivrigt drickande dagarna före och samma dag så krävde kroppen en massa vätska. Och magen klarade inte av det, varken vatten eller sportdryck. Jag behövde inte springa på toa men däremot fick jag håll och sjukt ont i magen. Så från ungefär km7 hade jag konstant håll om jag ökade takten, och så fort jag drack så fick jag även då jätteont i magen.

Vid km 14 insåg att jag under 2h finns det inte en chans att jag klarar men kanske under 2:05? Tyckte jag tryckte på men benen började bli stumma - riktigt stumma. Jag fick kriga som om jag aldrig tränat en längre sträcka tidigare och modet sjönk till botten. Jag ville verkligen stanna och gå men nej, att bryta finns inte i min värld hur smärtsamt det än var. Insåg när jag började springa på Avenyn att den lutade lätt uppåt och jag kände hur jag blängde på löparna jag mötte som sprang tillbaka samma väg av ren frustration. Vid Poseidon skriker tjejen som står där att "Nu är det bara 4km kvar till mål!" och jag var nära på att spotta på henne. BARA 4km säger du? Gah! Fick en svamp och svalkade ner kroppen lite och benen fick lite extra kraft eftersom det nu lutade svagt nedåt istället ner på Avenyn.

Benen kändes lite bättre men fortfarande sjukt stumma och jag såg hur jag tappade fart hela tiden. Det hjälpte inte heller att min Garmin visade kilometertiderna långt innan skyltarna, så jag visste inte mycket mer än att det gick dåligt mot mitt tempo. Det var även här jag gav upp på 2:05 och satsade på att springa in mål på bästa möjliga förmåga, för pers skulle det åtminstone bli.

Kommer upp för en liten bro och sedan backen innan upploppet. Jag hade glömt bort att man skulle in på arenan också så jag började spurta redan efter backen och vägrade sakta ner när jag insåg mitt misstag. Men det gick hela vägen in i mål och jag fick en sluttid på 2:07:51. Låååångt över vad jag vill och vet att jag kan, men uppenbarligen det enda jag klarade just då. Men visst, över 2min persade jag mot förra året så det är en vinst i sig. Men just nu är jag fortfarande lite bitter mot att min kropp strejkade ut totalt, och ska försöka lista ut vad som gick fel och hur jag kan undvika att få sådant brutalt håll. För det får jag väldigt sällan annars..

Göteborgsvarvet var en tuffare bana än vad jag förväntade mig men ja. Det kan gå så mycket bättre. Nästa halvmara blir i augusti i Malmö och det är en betydligt flackare bana. Gör jag inte bättre ifrån mig då.. ja då får vi se hur jag ska prioritera framtidens lopp helt enkelt.

Dock var hela helgen väldigt trevlig blandat med gott sällskap och trevliga löparvänner! Dessutom fick jag äntligen mina nya älskade löpardojjor i handen så nästa pass blir i dessa läckra godingar.
Det är åtminstone något att le över!

Äntligen är de mina! Fiiiiina skor.

Seedningslopp för Göteborgsvarvet

Loppet i helgen gick som sagt över förväntan. Då jag varit sjuk allt för mycket under vintern har jag inte haft chans att träna fullt så mycket som jag velat, och tänkte att jag definitivt inte hade chans att slå mitt tidigare personbästa på milen.

Men tji fick jag! Förutsättningarna var dock inte alls bra innan. Jag drack några öl i fredags (mycket bra uppladdning inför tävling har jag hört), jag sov väldigt lite och dåligt fre-lör-sön och det hjälpte såklart inte att vi förlorade en timmes sömn där heller. Dessutom vaknade jag snorig på söndagens morgon. Sedan körde jag ett hårt pass innebandy på torsdagen och även fast jag vilade helt på fredagen och lördagen så hade jag ont i benen och de kändes trötta.

Men trots detta så gick det alltså jävligt bra!

Jag åkte från Malmö kring halv nio på morgonen och körde genom ett dimmigt Sverige. Strax kring 11-tiden kom jag fram och hittade på en gång och fick en parkeringsplats. Nu hade även solen börjat titta fram och vädret var otroligt härligt förutom blåsten i hamnen.

Hämtade nummerlapp och satte på mig mina planerade kläder - långa tunna tights, långärmad tröja och en vindväst. Skulle definitivt kunnat ha på mig mindre men jag är väldigt nojig över att bli sjuk och det är alltid väntan innan och efter ett lopp där man inte får på sig sina överdragskläder snabbt nog.

Det enda som var dåligt med loppet var mängden toaletter de fixat. Ca 8 stycken för några tusen löpare. Detta resulterade i att när startskottet gick så stod jag fortfarande i toakön med några tjejer framför mig! Stressade på som tusan in på toan och sprang över startlinjen ca 3,5min senare. Ouppvärmd. Detta resulterade dock i att det aldrig var trångt för mig att ta mig framåt och jag sprang om folk mest hela tiden.

Eftersom jag inte direkt hann värma upp så mycket så var de första kilometrarna rätt sega även om jag höll ett bra tempo. Då jag inte hade några visioner på vad jag borde klara av så bestämde jag mig för att ligga kring 5:20-tempo och se hur länge det höll. Runt 4km började benen äntligen bli uppvärmda och första 5km gick på 26:53 minuter (5:22min/km).

Efter första varvningen visste jag hur resten av banan såg ut och det kändes inte alls långt. 10km i är kort för mig och det gäller bara att dela upp det på rätt sätt i huvudet även om det är tufft för pulsen. Runt 7km fick jag "håll" i min axel som jag brukar när jag kör hårt. Så kilometer 7 och 8 var mina långsammaste där jag låg kring 5:30 per kilometer. När jag passerade 8kilometersskylten räknade jag snabbt ut att jag hade ca 11 minuter på att ta mig i mål under 54 minuter och inte kunde jag låta den chansen passera! Så jag bet ihop och axeln började lugna sig lite så jag drog på tempot igen och kom i mål på fina 53:55 med ett snittempo för hela loppet på 5:23min/km. Total lycka i solskenet!

Nu har jag ingen aning om än vad för startgrupp detta resulterar i på Göteborgsvarvet men det känns iaf positivt och ett schysst formkvitto på att mina styrkeövningar som jag börjat köra på benen i kombination med mina intervaller börja ge fina resultat. Nu är det dock distans som gäller för april för att sedan på Göteborgsvarvet få utlopp för min riktiga kapacitet!

Rawr.

Statistik enligt min Garmin:

1,00 km 5:20

2,00 km 5:24

3,00 km 5:23

4,00 km 5:20

5,00 km 5:20 - 26:53 min

6,00 km 5:25

7,00 km 5:27

8,00 km 5:30

9,00 km 5:23

10,00 km 5:17

0,02 km 5:33
--------------
10,02 km - 53:55 min

Puls: 178/186

Tempo: 5:23 min/km

I mål med pers!!!

Trots sjukt dåliga förutsättningar (mer om det i ett senare inlägg) så pressar jag med ca 15-20 sekunder och hamnade under 54 minuter!!! Stolt som fan :D



- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite allt möjligt

Det är så dumt, jag har faktiskt haft en del att blogga om den senaste veckan men tiden har dessvärre inte funnits där. Antar att det är livet!

I lördags var jag på Köpenhamns Zoo med fina vänner och en 3åring! Denna bild är då på Zoo innan hon vaknade, inte efter zoo. Men efter någon timme lyckades vi lura med henne till aporna och hon blev fylld av energi. Sötaste Mollisen.

Mollisen före Zoo!

Söta lilla familjen tittar på apor!

I söndags var vi på en snabb visit i Tyskland och Bordershopen där vi köpte alkohol till bröllopet. Vi åkte kring halv 10 från Malmö och kom tillbaka till 17:30. Och då missade vi färjan precis både dit och hem samt att vi tog det lugnt när vi handlade. Så ingen träning men en mycket trevlig roadtrip allt som allt!

I helgen gäller det dock. Seedningsloppet närmar sig och jag känner mig ändå rätt stark. Ska satsa på samma tid som i somras men vet inte om jag kan så personbästa med denna trots allt begränsade träning jag haft under vinterhalvåret. Men det ska däremot bli jävligt kul ändå! Jag älskar verkligen att tävla, adrenalinet, tröttheten, känslan att köra till kroppen skriker nej!

Så att. Söndag!

Skanörsmilen och under fina 55!

Min kropp är helt slut men jag kan inte gör annat än att le! Vilken kraftsatsning jag gjorde idag, en satsning som höll hela vägen in i mål. Så häftigt, så magiskt, så jävla bra. Men som vanligt så tar vi det från början.

Då vår bil gått sönder var jag tvungen att ta mig till Skanör med buss. Lite småtråkigt men gick förvånansvärt smidigt och för er som inte vet så är Skanör och Falsterbo längst ute på ett näs som inte är jättestort men däremot förbannat blåsigt. Mål och Start var vid Falsterbo Ryttarstadion och vägen vi skulle springa var som Göteborgsvarvet utmärkt med blåa spår. Awesome.

Men som det blåste där. Herregud. Jag var där ungefär 1,5h innan mitt lopp gick då jag behövde hämta ut nummerlapp och dylikt innan men träffade några andra löpare på bussen som jag då fick sällskap med. Så i ca 1,5h frös jag verkligen trots varma kläder och vindjacka. Inte lätt att välja kläder till löpning med andra ord men det slutade med trekvartsbyxor och en tunn långärmad tröja som jag nu i efterhand fortfarande känner mig nöjd med.

Jätte, jättekallt.

Starten gick för de som skulle springa halvmaran och jag själv började värma upp och lämna in mina underbara överdragskläder. Pang! Alla sprang iväg och som vanligt ska alla dra på i ett fasligt tempo i början - ett tempo som jag absolut inte planerat att hålla i 10km så trots folkmassan saktade jag in något och tänkte att jag springer om dessa människor om en 2km.

Löparna som sprang halvmaran springer på.

Och mycket riktigt. Efter 2km hade jag kommit förbi en hel del människor och jag fortsatte att springa förbi folk ständigt. Benen kändes pigga och det kändes faktiskt inte så jobbigt som ett tempo kring 5:20min/km brukar kännas. Tryckte på när jag såg att snittiden gick upp lite och vid 4km kändes allt fortfarande bara fint. Kontrollerat. Tänkte att fan, snart har jag klarat att hålla det här tempot i hälften av loppet och jag är inte sliten. 5km passerades på 26:41 min.. med andra 6 sekunder långsammare än mitt 5km-lopp i Trelleborg. Öh jaha tänkte jag för mig själv lite fundersamt, är detta bra eller dåligt? Kommer jag hålla?

Men jag sprang på. Försökte nu att inte tappa och hålla varje kilometer under 5:30. Misslyckades först vid kilometer 6 där jag sprang på 5:31 men också på kilometer 9 där jag sprang på 5:35. Misstänkt anledning = massa, massa motvind. Men allt som allt var jag verkligen stark. Mitt där vid kilometer 7 eller så började det regna och då log jag för det finns inget bättre än att springa i regn! Försökte peppa på de jag sprang förbi (och som jag sprang förbi folk hela tiden!) och tvinga benen att inte tappa fart, för fortfarande var de inte trötta. Avslutade sedan start med sista kilometern på 5:16 och en liten spurt in i mål på 54:11 enligt min Garmin(officiella resultat är ej uppe än).

Wow. Jag kan inte riktigt fatta det själv. Jag klarade att hålla nästan samma tempo som på Trelleborgsloppet hela vägen in i mål. För det första visar det att jag antingen fegade ur på Trelleborgsloppet samt att hur viktigt det är att huvudet är med. Jag var fast bestämd innan att inte tappa greppet, inte tappa fart utan bara köra på jämt och sedan öka sista kilometern. På både Malmöhalvmaran och Trelleborgsloppet var jag otroligt opepp och hade inte alls samma driv som idag. Det är inte bara benen och hjärtat som jobbar när man springer utan minst lika stor del är huvudet!

Lite finurlig blick men detta är faktiskt efter loppet! Jag ser ju riktigt awesome ut!

Nu är jag förbannat jävla skitglad och får stryka ännu ett av mina uppsatta mål för 2011 på högerkanten. Nu hoppas vi bara att säsongens sista lopp i Bromölla gör att jag kommer bli minst lika glad! Tack som fan lördag!

Lite stats från min kära Garmin:


1km 5:21
2km 5:23
3km 5:23
4km 5:14
5km 5:20 - 26:41
6km 5:26
7km 5:31
8km 5:27
9km 5:35
10km 5:16
0,05km 0:15
-----------------
10,05km - 54:11
Puls: 175/183
Snitt: 5:25min/km

Malmö Halvmarathon

Sååååå igår sprang jag Malmö halvmarathon samt träffade Coyntha! Kul att vi äntligen lyckades få in en träff ;)

Jag och Coyntha innan starten gick!

Vädret var perfekt för att springa och benen kändes pigga, däremot var jag inte så taggad som jag hade velat vara men försökte komma in i stämningen trots att det blåste ordentligt. Starten gick och vi sprang iväg. Hade inga problem att få plats och tog det lugnt till skillnad från massan som rusade på - som det brukar vara på lopp. 2km stod Coyntha och hennes man och hejjade på mig, det är otroligt vad peppande det är! Tack för det! Efter ca 5km började jag springa om folk som redan kroknat och jag fortsatte faktiskt i den stilen ändå tills i mål. Planen var att gå ut i ett 6:00-tempo och se hur länge det höll.

När jag springer långpass så är den första milen inte alls kul. Man vet att man klarar av den första milen i det tempo man vill. Man vet att man orkar. Det är liksom ingen utmaning där och samma sak var det igår. Första milen kändes lätt och kontrollerad - men tråkig. Benen var fortfarande med mig trots att det kom massa kortare upp- och nedförsbackar som var lite oväntade. Runt 14km kände jag mig fortfarande stark och körde på i samma tempo.

Innan loppet framför Turning Torso. Jävla skitskyskrapa..

Sen kom den. Raksträckan som varade i ca 5km. Jag klarar verkligen inte av raksträckor. Likt Stockholm Marathon så såg man Mordors öga, i detta fall inte Kaknästornet utan Turning Torso, som tittade på en och skrattade rått för jag visste att målet var strax bredvid. Här tappade jag tempo rejält, 6:24, 6:12, , 6:25, 6:40, 6:38.. Ja, kilometertiderna var inte bra och det enda jag ville var att stanna. Jag har samma problem när jag springer själv, så fort det är en längre raksträcka så tappar jag tempo, ett mentalt problem jag måste jobba mig förbi.

Slutligen kom jag i mål. 46 sekunder långsammare än mitt pers från förra året i Bromölla. Tiden är absolut godkänd, jag har ju kämpat för att få tillbaka min tappade form och jag har inte tränat alls på samma sätt när jag tränade inför marathonet som när jag tränade inför Bromölla i fjol. Så besviken? Nej. Glad? Jovars. Mitt stora mål har ändå varit Bromölla i november så tills dess har jag tid att träna mer specifikt inför just halvmaradistansen.

En glad Linda äter upp sin medalj efter loppet!

Sammanfattningsvis, en fin lördag helt enkelt.

Lite statz:

5 km : 30:05
10 km: 1:00:27
15 km: 1:31:04
20 km: 2:03:50
Mål: 2:10:46
Medel/Maxpuls: 170/180

Sommarens lopp

Jag har anmält mig nu till både Malmömilen och MalmöHalvmarathon. Både tävlingar jag aldrig sprungit men som verkar vara som gjorda för att persa på från året. För persa det bör jag definitivt göra, det räcker med att jag tittar på min profil på jogg.se och ser hur mycket jag utvecklats sedan dess. Både i fart och puls och framför allt mängd. En halvmara skrämmer mig inte längre på samma sätt som förr, jag vet numera att jag kan springa 20km i ett okej tempo utan att bli sådär dödligt trött. Ska bli jättekul och se vad jag presterar sen i augusti.

Hur som helst så kikar jag runt på andra lopp runt om Skåne i sommar. För faktiskt, det är jävligt kul att tävla! Hittade ett lopp i Kristianstad i juli där jag kan välja mellan 5 eller 10 km som lockar enormt mycket. Kanske ska jag testa hur fort jag egentligen klarar av att springa de där 5 kilometrarna på? Och sedan går både Midnattsloppet i Göteborg i slutet av augusti samt iForm-loppet i Malmö på en mil vardera. Självklart lockar Midnattsloppet mer eftersom jag inte riktigt var nöjd med iForm-loppet förra året, men det är ju faktiskt så att det är bra mycket krångligare att ta sig till Göteborg än att cykla ner till stan en eftermiddag.

Men ja sedan då? Sommaren är slut och nästa lopp blir i november i Bromölla där valet åter mellan milen eller halvmaran. Ska se om jag inte kan hitta något där emellan för att sporra mig och om inte annat så ska jag anmäla mig till Göteborgsvarvet nästa år så fort jag kan för den folkfesten vill jag inte missa ett år till! Hörde dessutom att det var 3 veckor mellan varvet och sthlm marathon nästa år men ja, i dagsläget känner jag dock att jag inte är jättesugen på att träna så hårt under vinterhalvåret för ett marathon till som jag gjort i år men vem vet. Det kanske ändrar sig efter lördag? ;)

Lyckats lura med mina vänner till Vårruset 2011

Jag har tydligt lyckats motivera min kära vän Karin att springa Vårruset nästa år med mig så för att hon är så positiv har vi lyckats lura med Hanna och några av deras bekanta. Äntligen kommer även jag få picknicka!

Nu tjejer, nu kämpar vi. 5 km ska ni springa, sen hur fort det går är ointressant, men springa in i mål ska ni!

Någon annan i Malmöområdet som är sugen att hänga på? Loppet är den 2:a Maj!

Bromölla Marathon (halv)

Dagen började med att jag gick upp klockan 07:45 för att äta frukost innan loppet. Hade lite svårt att få i mig mina mackor men lyckades, sköljde även ner det med ett glas resorb. Sedan började jag min mentala uppladdning. Sanningen var att jag fortfarande inte kände mig speciellt nervös, jag var mer nervös över hur jag skulle hitta väl i Bromölla.

Runt 9 satte jag mig i bilen och började min färd mot andra sidan av Skåne. Vädret var lite småkyligt men varken blåsigt eller regnigt. Helt enkelt perfekt. När jag svängde av mot Bromölla blev jag genast positivt inställd då det var skyltat direkt från motorvägen, plus-i-kanten redan där över tävlingen. Jag tog mig till parkeringen enkelt och hämtade sedan ut min nummerlapp och fick även en påse med hårspray, handkräm och Gainomax. Oväntat men trevligt!

Nummerlapp!

Körde en ganska lugn uppvärmning med lite jogg och höga knän, försökte hålla mig i gång hela tiden tills min start skulle gå en halvtimme senare. Stod jag stilla blev jag kall. 11:15 gick startskottet och jag insåg att min klocka vägrade hitta mitt pulsband. Fan också. Men det var bara att gilla lägga och pinna på, jag såg ju fortfarande i vilken hastighet jag sprang.

Innan loppet.

Jag är inte den som rusar iväg i start utan såg till att jag höll mig i mitt planerade tempo. Jag hade tänkt att köra runt 5:55-6:00 per km och sedan se hur länge det höll. Mitt mål var att komma under 2:10. Redan efter 2 km hade de flesta sprungit i väg och jag och en gubbe (som säkert minst var 70) sprang tillsammans i ett bra tempo. Snabbare ville jag inte springa, jag vet hur lätt benen kan ta stryk av ett för högt tempo. De första kilometrarna hade jag en konstig smärta i högra benhinnan samt att foten somnade till då och då. Men jag tänkte bestämt att detta bara är temporärt och att jag ska ignorera smärtan. Mycket riktigt så försvann den igen när jag blivit varm efter 5km.

Första milen och varvet flöt på riktigt bra. Det tog ganska precis en timme, det var jag och gubben som drog varandra framåt. Jag skippade första vätskestationen men tog ett glas energidryck vid andra som jag försökte springa och dricka samtidigt. Väl inne på andra varvet började det kännas lite i benen. Vid 11 km hände det jag hoppats inte skulle ske. Mitt löparknä riktigt skrek av smärta men åter igen valde jag att ignorera det men istället dra ner på tempot. Det gjorde mindre ont då men tempot drogs ner ytterligare av att jag började bli lite smått trött i benen. Vid 14 km hade jag ont i fötter och benen var stumma men fortfarande drogs jag och gubben framåt. Efter sista vätskestationen och ca 17 km kvar drog gubben ifrån mig aningens, men jag vägrade att släppa ryggen på honom. Jag visste att om jag gör det, då kommer jag börja gå och då är det kört. Det enda som gick igenom mitt huvud var att jag inte fick gå utan att "sätt ena foten framför den andra i det här tempot, då kommer du fram".

18 km. Tungt, riktigt tungt. 19 km. Snart framme, snart. Kämpa för fan. 20 km. Jag kollar på klockan och inser att jag har lite mindre än 7 minuter på mig att ta mig i mål om jag vill komma under 2:10. Jag tar i och ökar den sista kilometern samtidigt som fötterna brinner. Jag ser målet och satsar. Finner krafter att spurta och kommer ikapp gubben och går om honom in i mål med en sekunds mellanskillnad. Victory! Skakar hand och tackar gubben som tackar mig tillbaka. Vilket lopp! Jag tittar på min klocka som visar 2:09:59 och inser att min officiella sluttid kanske blir 2:10.

I mål märker jag hur benen snabbt blir stela, jag stretchar, äter en banan och dricker. Väntar med spänning på resultat och skrattar högt åt mig själv när jag ser att jag gått i mål på exakt 2:10. Glädje. Nu väntade bara den dryga timmen långa bilfärd hemåt innan jag fick uppleva den njutbara varma duschen.

Arrangemanget i sig ger jag verkligen ett högt betyg. Detta var det första loppet jag sprungit där jag verkligen kände att kilometermarkeringarna satt där de skulle och att det verkligen var helt korrekt mätt. Banan i sig var även den väldigt mysig att springa på med få nivåskillnader. Annars så var alla funktionärer väldigt peppande och trevliga, de serverade dryck väldigt proffsigt samt att allt verkade gå efter tidsplan. Bromölla Marathon är en tävling jag garanterat kommer återkomma till.

Statz:
Km: 21, 095 km
Tid: 2:10:00
Tempo: 6:10 min/km
Km 1: 06:01 min
Km 2: 06:01 min
Km 3: 06:01 min
Km 4: 05:59 min
Km 5: 06:04 min
Km 6: 05:59 min
Km 7: 05:50 min
Km 8: 06:10 min
Km 9: 05:52 min
Km 10: 06:03 min
Km 11: 05:55 min
Km 12: 06:06 min
Km 13: 06:08 min
Km 14: 06:26 min
Km 15: 06:24 min
Km 16: 06:21 min
Km 17: 06:19 min
Km 18: 06:23 min
Km 19: 06:23 min
Km 20: 06:44 min
Km 21: 06:12 min
95 m: 29,5 sec

2:10 Bromölla halvmarathon, short version

Pers med över 22 minuter och en sluttid på 2:10:00 exakt! Jag klarade mitt mål! *megaglad*

Jag ska ut och äta farsdag middag med tillhörande bowling strax men en mer detaljerad berättelse kommer sen!

Wiiee!

Anmäld Stockholm marathon 2011

Nu har jag gjort det. Anmält mig. Fy fan vad roligt men självklart väldigt läskigt! Någon annan som tänkte köra? :)

Mer tankar angående detta kommer självklart, just nu kan jag knappt fatta att jag vågat ta steget!

Rädslan att komma sist

Jag är så mesig. Kollade upp lite mer inför Bromölla halvmaraton, såg att förra året var det bara 10 kvinnor med i den klassen och den som sprang in sist kom in på en tid runt 2:10ish.. jag känner mig alltid så dålig och nervös. Inte hör jag hemma där på en tävling med massa löpare som är jätteduktiga heller..

Men jag ska anmäla mig. Jag lovar. Oavsätt hur läskigt det är.. det blir sista loppet jag springer för år och att springa en halvmara är jag extremt taggad på att göra. Speciellt efter att ha läst om folk som sprang Stockholms halvmaraton igår.

Men.. men.. jag är verkligen nervös. Jag har bara sprungit större lopp med massa löpare och chansen är stor att jag kommer komma in sist i mål. Visserligen är mitt mål en tid under 2:10 h och det är något jag -borde- klara av.. men så kanske det blir som med Broloppet. Att jag står där på startlinjen med en tvåveckorsdunderförkylning i ryggen och en kropp som fortfarande inte är helt återhämtad.

Rädsla. Meseri. Så typiskt mig.

Tävlingar i höst

Såja. Officiella tiden blev 59:06 med en mellantid efter 5km på 32:24. Där ser man tydligt att jag sprang fel första varvet! Det roliga är att tittar man på resten av resultaten så har de flesta en mycket högre mellantid precis som jag, så det var många som vart förvirrade. Dåligt förklarat av funktionärerna tycker jag.

Tid: 59:06
Distans: 10 km (min klocka 10,38 km)
Tempo: 5,55 min/km
Medelpuls: 179
Maxpuls: 188

Så vad händer i höst?

Det finns två lopp jag funderar på att medverka i som är här i Skåne. Det ena är redan om dryga två veckor(18 sept) med en sista anmälningsdag redan på fredag. Man kan antingen springa en halvmara, milen eller 5 km, tanken isf är att åter igen testa milen. Vad tror ni? Är det för nära på för att kunna ens ha en chans att slå gårdagens resultat? Jag är faktiskt väldigt sugen..

Det andra loppet är den 14:e november i Bromölla. Då jag inte hinner komma i form inför Stockholms halvmaraton pga att mina trassliga knän tänkte jag att en halvmara i november inte vore helt fel? Dessutom är det kul att ha något att se fram emot och att ha någon att rikta sin träning emot men även få min efterlängtade revansch efter Broloppet.

Ser väl inte helt fel ut så säg?

Iform-loppet

Gårdagen var en riktigt bra dag. Jag fick jobbet och den fina dagen skulle avslutas med en av mina favoritsysselsättningar, nämligen löpning. Kvällen var solig och så varm en kväll kan vara på sensommaren, helt enkelt perfekta förhållanden för att springa.

Grymt taggad inför! Typ..

Innan var jag inte så nervös, jag vet att en mil är något jag orkar springa utan problem. Problemet var bara att veta hur fort jag faktiskt kan springa på en tävling. Startskottet gick och då vi "bara" var runt 4000 så var det enkelt att komma fram när man väl kommit förbi starten. Benen kändes bra och jag försökte titta på min klocka och hålla ett snabbare tempo än jag är van vid. Tror den stod runt 11:30 efter 2 km.

Tempot varierade (enligt min klocka då) mellan 5:25 till 5:50 mest hela tiden, det kändes ändå helt okej. Efter ett tag kom man till ett ställe där två funktionärer skrek: "Första varvet vänster, andra varvet höger". Okej..? Förvirring bland de flesta och jag försökte fråga om de menade att milen var till höger och jag fick något vagt svar och valde därför den vägen. Insåg senare att det helt enkelt var fel och att jag valt en längre väg. Nåväl, nästa gång jag kom dit tog jag dock den andra kortare vägen så det jämnade ut sig men min 5km-tid blev därför en 5,5km tid istället. Men det är inte hela världen såklart.

Benen var trötta och jag var trött, dock kändes det som jag sprungit så bra. I slutändan visade det sig att jag inte gjort bättre i från mig än vad jag gör hemma på träning. Därav lite besviken, men ändå väldigt glad. Ju segare jag springer idag desto enklare blir det att slå min tid nästa lopp.

En annan sak är också att loppet inte är kontrollmätt från vad jag kunnat utläsa samt att när jag kollade upp rundan via google maps så blev det ungefär 200m längre (och då gjorde jag det lite slarvigt). Min klockan visade dessutom att jag sprungit 10,68 km, men den kan man inte lita på till 100% men ändå.

Officiella resultat är inte uppe förrän ikväll, men som sagt, runt 59:11 lär det bli :)

Update:
Tid: 59:06
Distans: 10 km (min klocka 10,38 km)
Tempo: 5,55 min/km
Medelpuls: 179
Maxpuls: 188

Jobbet är mitt!

Så att ja.. Jag fick jobbet!! Börjar redan på måndag vilket känns riktigt skönt, har haft hela sommaren ledig så ska bli härligt med rutiner äntligen.

och loppet då? Lite besviken är jag, hade hoppats på bättre tid. Min klocka säger 59:11, snabbare än timmen iaf så alltid något men hade hoppats på en tid åtminstone under 58. Men visst det är svårt att veta hur man ska lägga upp en mil om man inte testat tidigare på tävling. Berättar lite mer om loppet i sig imorgon, nu ska det vilas och sovas lite. Dagen har varit fantastiskt bra!

Nummerlappen

Så det där ja. Nu har jag hämtat min lilla nummerlapp och tillhörande funktionströja man fick med. Känns stabilt. Jag småhostar lite på morgon/kväll men inte alls tillräckligt mycket för att klassa mig själv som sjuk. Tar dock lite hostmedicin i förebyggande syfte. Imorgon gäller det, då jääävlar!

Tydligen anmälde jag mig tidigt! 

Har varit lite off bloggen i helgen, har haft lite annat för mig. Lite shopping med goda vänner och en härlig pokerkväll där jag åter igen kom tvåa. Suck.

Imorgon är det dubbel spänning som gäller då alltså. Iform-loppet samt besked om huruvida jag fick jobbet eller ej. Spännande tisdag!

Jag har sprungit 2,1 mil!

Varning! Lång inlägg! :)

Dagen började med att jag gick upp vid 9-tiden efter en relativt god natts sömn. Jag åt min vanliga frukost på yoghurt och havrefras samt en liten banan. Vid 12-tiden körde min älskling ner mig till bussarna som skulle ta mig till Kastrups strandpark i Danmark. På bussen satte jag mig bredvid en annan tjej och vi började prata på om allt möjligt, väldigt trevligt! När vi kom fram till andra sidan bron började det spöregna rejält. På med min fina sopsäck som jag klippt hål i för huvud och armar. Efter att ha gått i ca 5 minuter slutade det regna.. Visst väldigt skönt men fötter, strumpor och skor var redan dygnsura. Typiskt! Väl framme letade jag reda på sötnosarna Hanna, Karin och Molly som var mitt sällskap innan start. Tack så jättemycket tjejer, var jätteskönt att ni hade tid och komma och heja på mig!

Saker jag lagt fram dagen innan.

Vid 16:00 var det dags för loppet. En kvart innan gick jag och ställde mig vid min startgrupp som skulle ha en måltid mellan 2:15-2:30. På en gång så började hela ledet med folk gå framåt. I ungefär en halvtimme gick vi för att komma fram till nedgången för tunneln. Innan dess var det många, inklusive mig, som sprang in i buskarna på sidan för en sista kisspaus. Såg väldigt underhållande ut att se alla killar på rad och massa tjejer i buskarna!

Jag innan jag åkt över till Danmark.

Nu började alla framför mig jogga lite lätt och jag sprang över startlinjen och in i tunneln. Väl i tunneln så kom det med jämna mellanrum vågar av klappar och skrik som ekade vilket var riktigt häftigt att få uppleva. Däremot var det riktigt dålig luft och jag svettades verkligen sönder. I ca 4 km sprang vi där inne och det enda jag kunde tänka på var att jag måste få luft innan jag svimmar! Vid första kilometern tittade jag på klockan som visade 6:11 vilket är långsammare än jag tänkt mig att springa men det var svårt att ta sig fram stundtals då det var trångt. Även kilometer två gick i samma tempo och det var inte förrän kilometer 3 som tiden slutade runt 6:25 som jag insåg att jag var helt ur form. Jag behövde kämpa för att hålla det tempot uppe som jag normalt ser som lugnt!

Hur som helst kom vi ut ur tunneln och den första vätskestationen närmade sig. Redan flera meter innan behövde alla gå för att komma framåt och jag tog tacksamt emot vattnet jag fick men även luften och den extrema blåsten som kom. Efter vätskestationen var det bara att börja springa igen du på pepparholmen. Det var skönt att vinden blåste på så ordentligt som den gjorde och jag kämpade på även om det inte gick så snabbt. Sedan började den 5 km långa uppförsbacken. Tack och lov för att vinden blåste så starkt i min rygg, hade aldrig kommit upp för den backen annars! Solen sken ordentligt men jag hade klätt mig alldeles lagom varmt så det slapp jag iaf tänka på. Annars så var det gott om plats och inte alls svårt att ta sig framåt. Det var efter ca 10 km som mina fötter börja göra riktigt ont. Varje steg brände vilket även det var väldigt konstigt eftersom jag normalt sett inte alls brukar ha problem med det. 

Folk som gått i mål före mig.

Skönaste känslan var när man kom till mitten av bron och visste att det väntande ca 3 km nedförsbacke. Där sprang jag även i kapp människorna som hade ballonger med en sluttid på 2:20, jag höll kapp med deras fart som för övrigt inte alls var snabb men jag fick kämpa ordentligt. När vi kom av från bron orkade jag inte hänga på dem längre och gick en liten stund. Herregud säger jag bara, mina fötter skrek av smärta och mina ben, stackars ben! De var extremt stela och hemska. Då hade jag bara sprungit runt 16-17km vilket är en sträcka jag sprungit förr UTAN några som helst krämpor och smärtor. Då kan ni tänka er hur hårt det här med att vara sjuk två veckor innan loppet och även vara lite hes under själva loppet påverkar. Jag tror inte jag  har förlorat allt jag tränat upp under vinter/vår men usch, jag har sällan känt mig så otränad.

Sista 4 km joggade jag väldigt lätt och vid varje km-markering gick jag i 1-2 minuter. Jag var trött och less och nu började det bli riktigt kallt. När det var ca 1,5 km kvar började jag jogga igen och vägrade stanna förrän jag var i mål. Och vilken känsla det var! Jag har tagit mig 2,1 mil på ungefär 2,5 timme! Visserligen runt 20 minuter senare än vad jag planerat men så är det. Väl i mål behövde vi gå i säkert 20 minuter innan vi fick vår medalj och innan jag mötte upp älsklingen och Filip som hade varma kläder till mig. Just för att det var så kallt så blev det bara en bild, jag var mest tacksam att ta mig i mål.

Jag i mål, ni kan skymta medaljen innanför huvan!

Så här i efterhand är jag ändå nöjd. Jag hade sämst förutsättningar men eftersom jag märkte att jag var helt ur form redan i början i loppet så var det skönt att slippa pressen att kämpa mot en tid utan bara satsa på att ta mig i mål. Men visst är jag också besviken. Jag har verkligen tränat hårt inför det här och sedan för att jag blev sjuk så sprang jag loppet som att jag varit helt otränad.. Enligt min egen klocka kom jag i mål runt 2,5 h, dvs ett tempo runt dryga 7 min/km. Tyvärr hade de problem med tidtagningen så än så länge finns inte mina kmtider uppe samt att min sluttid nu står på 2 h och 55 min eftersom den räknade från när FÖRSTA starten gick, inte när jag gick över startlinjen. Jag hoppas de åtgärdar det här snarast.

Min jättefina medalj!

Men allt som allt är jag nöjd. Jag kom i mål! Nästa år är det Göteborgsvarvet som gäller och då jävlar ska jag gå under 2h utan problem och så mycket som jag varit sjuk sen nyår är verkligen extremt. Öroninflammation gånger många samt flertalet förkylningar som toppas av med min sista megaförkylning med heshet, hosta och hela skiten. Nej du, allt för besviken är jag inte. Dessutom är jag så extremt glad för alla som grattade mig på Facebook, nu är änglar allihopa! Jag känner mig verkligen jätteduktig efter alla kommentarer!

Dagen D

Nervositeten stiger för varje sekund. Vädret verkar rätt lovande för tillfället, enligt de flesta väderleksrapporter har de sagt att det ska vara lite regn men att det ska spricka upp på eftermiddagen när loppet börjar. Fast nu när jag tittar ut är det sol och blå himmel på sina ställen fast mycket mycket stormigt! Troligtvis skulle det bli stark medvind upp för backen som är 5 km lång, skönt!

Jaa.. ska väl få i mig lite frukost och sådant. Sedan kommer det svåra att bestämma vilka kläder jag ska ha. De hade frågestund med Anders Szalkai på sydsvenskan igår och många frågade om vad de skulle ha på sig och lite andra vettiga tips. Eftersom jag aldrig sprungit en halvmara förr så var det tacksam läsning från min sida.

Oho.. nervöst!

Laddar inför morgondagen

Har hämtat ut min nummerlapp för morgondagen nu. Ni förstår inte hur mycket jag längtar! Det är bara synd att jag varit sjuk men jag ska försöka springa på så gott jag kan. Min startgrupp beräknas ha en löptid på 2:15-2:30, men jag tror snarare jag hamnar mellan 2.00-2:15, dvs om allt går som det ska. När jag anmälde mig kändes en halvmara som fruktansvärt långt, idag har jag inte alls samma känsla och funderar starkt på att anmäla mig till Stockholms Maraton nästa år.. helt sjukt egentligen.

För övrigt, så fick jag ett nyhetsbrev där det stod såhär:

Följ Broloppet via webben

Din familj, dina vänner eller kollegor kan se loppet live via SVT:s webbsändning på www.svt.se/sydnytt

Flera kameror kommer att följa loppet från uppladdningen innan start kl 15.30 till 18.00. De kommer också visa intervjuer med löpare både innan och under loppet. Som expertkommentator har SVT tagit in en av Sveriges bästa maratonlöpare genom tiderna, Kjell-Erik Ståhl.

Så har du tråkigt kan du titta och förhoppningsvis se mig springa förbi! :) Min sluttid kan ni hitta på denna länk så fort jag passerat mållinjen.. vet inte helt säkert när det blir, men kanske runt 19tiden? Min startgrupp startar näst sist och loppet börjar klockan 16:00. Vi får se helt enkelt :)