Underbara träning

Jag vet inte. Det är helt sjukt. Har precis varit och sprungit ett löpningspass med korta intervaller. Innan var jag seg, på dåligt humör och allmänt trött. Nu efteråt sitter jag bara och ler och kroppen bara mår så äckligt bra och jag är tusen gånger piggare. Det mina vänner känns bara så fantastiskt.

För ungefär ett år sedan började jag träna igen efter att i många år tränat till och från, dvs träna jätteduktigt en månad till att inte träna alls. Löpningen har varit där fast oftast inga längre distanser och i någon superfart.

Men när min älskade pappa dog förra året tändes det till något i mig. Jag kände att "Nej, nu måste jag ta tag i löpningen och träningen igen, både för min skull men även för pappas." Min pappa förstår ni älskade att springa. Han har sprungit några Maraton och många Lidingölopp(som många gångar inträffade på min födelsedag) i sina dagar och han hann även klämma in en Svensk klassiker varav jag simmade Vansbro-simmet(3 km utomhus) ihop med honom som stöd då han var en usel simmare. (Jag själv tävlingsimmade på den tiden, dock var jag riktigt kass på det men det är en annan historia.)

Pappa <3

Vart jag vill komma är att nu, ett år senare, har jag tränat minst 5 ggr i veckan varav det alltid varit tre löpningspass i veckan samt 2-3 styrketräningar. Intensiteten, längden och framför allt kvaliteten på mina springpass har ökat. Mina styrketräningspass har blivit mycket bättre då jag har en bättre teknik samt fått gymmet att bli en naturlig del av mitt liv.

Från att inte kunnat hålla träningen regelbunden till att nu träna 6 dagar i veckan.. Ja. Det känns bara så härligt att jag inte kan sluta le. Jag älskar att träna. Jag mår dåligt om jag inte får träna. Träna är bara så fucking jävla fantastiskt, tycker ni inte det?