torsdag 8 oktober 2009

Så jävla orättvist

Jag förstår inte. Jag fick nyss ett till hemskt samtal där jag får höra att ett till dödsfall har skett inom min släkt, den här gången min kära faster. Jag vet hur det känns att förlora sin föräldrar, jag gråter och lider med er mina älskade kusiner. Min underbara fasters man som är världens snällaste och har hjälp mig och min syster igenom allt med pappa förtjänar inte detta. Inte alls faktiskt. Jag vill bara skrika. Det har kommit till punkten att jag inte vill svara i telefonen längre i rädsla att något fruktansvärt har hänt igen. Stackars farmor.. förlorat två barn inom loppet av 3 månader. Det är obeskrivligt. Jag älskar min familj, snälla låt ingen mer försvinna..

Fan.

4 kommentarer:

  1. Jag beklagar så mycket. :( Kram

    SvaraRadera
  2. Oj, Oj vilken kaos, båda så fort och så nära....min pappa dog när jag var 16 och jag grät och grät, men kände att han var med mig sen och det för alltid...hoppas du får känna lika dant...
    Kram

    SvaraRadera