Igår slogs jag av en tanke när jag gick in på gymmet:
Jag känner mig nog som snyggast när jag är på gymmet.
Detta kan verkas lite konstigt eftersom jag svettas, håret ser lite halvrisigt ut och sminket jag haft under dagen är nästan borta. Så varför denna känslan?
Igår hade på mig ett tight rosa linne som verkligen visar upp mina överflödiga kilon men som jag konstigt nog ändå trivs ovanligt bra i. Linnet visar mina armar som jag normalt har extrema komplex över men på gymmet gärna visar upp när jag utsätter dem för hård träning. Utöver det hade jag en vit sportbh som delvis syns under linnet och mina caprilöpartights som gör att mina ben ser otroligt vältränade ut.
Det börjar med att jag hälsade på två killar jag pratade med lite i måndags på gymmet som genast kände igen mig när jag klev in i salen. Bara en sådan gest tycker jag är väldigt roligt eftersom jag alltid annars är ensam på gymmet. Men en annan sak är också att eftersom jag vågar ta för mig kring de fria vikterna, vågar fråga om en person är klar med en bänk eller framför allt vågar ta i och grymta när jag lyfter något som är riktigt tungt så ser jag blickarna i ögonvrån från killarna i gymmet. Tänk, de tittar på lilla mig när jag tränar. Vilken egoboost! Nu menar jag inte att de tycker jag är skitsnygg men jag tror de uppskattar mitt självförtroende på gymmet och kanske också blir lite imponerade? Och det är ofta de försöker möta min blick för att ge mig ett uppmuntrande leende. Självsäkerhet är sexigt på alla människor, oavsett vikt, kroppsform eller längd.
Så ja, gymmet har blivit stället där känner mig säker. Säker på mig själv och vad jag är kapabel till. När jag inte är tillsammans med min sambo, där är jag tryggast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar