Meningslös no more

Tänk vad lite löpning kan göra. Fartlek stod på schemat och jag njöt av att köra på. Det var riktigt skönt även om det inte var jättelångt (runt 7 km i ett genomsnittstempo inkl både upp- och nedjogg på 5:55 min/km). Det var extremt skönt med tanke på att lördagens 8 km var bland de värsta jag någonsin varit med om pulsmässigt men framförallt för att kroppen strejkade för varje meter.

Jag skulle sprungit igår men i och med att jag mådde så dåligt rent fysiskt så lät jag kroppen bestämma. Ingen träning. Men den psykiska biten blir då lidande, extremt lidande. Så lite dum är jag ändå. Jag vet att jag blir deprimerad utan träning. Jag vet att jag känner mig mindre självsäker på mig själv utan träning. Helt enkelt att jag känner mig meningslös.

Men nu, nu känner jag att jag börjar bli mig själv igen efter en dag på jobbet, lite träning och rutiner. Den 21:a oktober åker jag upp till Stockholm, då ska minst 2 kg fett vara borta från min kropp. It must.

Så vad kan man säga? No more meningslös.