Kamel!

Konversation mitt i natten (tydligen):

Jag(skriker): Kamel!
Sebastian ligger tyst och hoppas jag ska somna om.
Jag: Basseeee...? Hallå..?
Jag sträcker ut armen lite halvt och försöker röra vid honom.
Sebastian: Tyst nu Linda och somna om.
Jag i anklagande röst: Du säger alltid så när jag säger kamel!

Vid det här laget började pojkvännen skratta sig dubbelvikt samtidigt som jag frågar varför han skrattar. Och jag fattar fortfarande ingenting eftersom jag tydligen gjorde och sa allt detta i sömnen. Normalt!