25 km i strålande sol

Igår sprang jag 25 km. Så långt har jag inte sprungit på ca ett år och det gick.. bra!
Visst, inte mitt snabbaste tempo men det var verkligen inte det som spelade någon roll. Jag klarade det! Vilken underbar känsla!

Knäna kändes inte av alls (har varit lite rädd för löparknän) och benen var sådär härligt trötta efteråt. Men ack så jävla häftigt. Strålande sol och ingen snö som jag såg att ni uppe i Stockholm hade, så klädseln var lätt och det var verkligen en helt fantastisk vårdag.

Idag på gymmet hade jag det inte lika bra. På den näst sista övningen jag körde, bänkpress, slog det till i axeln och nu kan jag inte lyfta armen ovanför bröstet utan att skrika till av smärta. Låt oss hoppas att det är över till imorgon och något temporärt, men jag kan såklart inte låta bli att bli lite rädd ändå. Jag som äntligen börjat få in ett schysst "flow" i mitt styrketränande. Jag lyfter tyngre för varje gång!