Känslan

Det här med löpning och känsla. Jag skulle köra helgens långpass lite snabbare, runt en 6:25 min/km men jag klarade det inte (slutade kring 6:39 min/km, alltså inte dåligt men inte det jag ville). Första 15 km körde jag på i ett tempo som kändes väldigt lätt och behagligt och sedan blev benen bara som bly från ingenstans. Eller i ofs, ingenstans är kanske att ta i eftersom åtminstone 3km av de senaste 5 jag sprang var uppförsbacke. Det tar på krafterna mer än jag vill och pga fick jag även ont i nedre delen av ryggen eftersom jag försökte ha rätt hållning och inte sjunka ihop i backarna.

Men ja. Känsla var det ja. Jag har tränat så mycket längre sträckor nu efter jul och ganska mycket intervaller och ändå är känslan att jag är så extremt mycket långsammare än i höst väldigt påtaglig. Då sprang jag mina långpass i ett högre tempo utan problem för att på halvmaran i november gå in på tiden 2:10.

Så min spontana reaktion just nu är därför att jag kanske tränat för mycket? Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna och känt mig väldigt sliten. 4 löparpass plus 2 gympass i veckan de senaste veckorna är tungt men även väldigt roligt. Därför är det skönt att veckans långpass bara är 14 km och att det bara är sammanlagt tre pass inplanerade, inte fyra. Så nästa egentliga långpass är två veckor efter det första, jag bestämmer nu att känslan då kommer vara att jag orkar utan problem min 25 km.

Yes, så får det bli.