Fantastiskt. Jag är fantastiskt bra idag!

Jag sitter här och kan inte sluta le, jag skrattar jag är så förbannat glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Varför?

Jag sprang milen på 57:02 på träning!

Jag har aldrig sprungit så snabbt i en hel mil i sträck och jag vet att jag har mer att ge om det skulle vara tävling, men för sakens skull låt oss ta det från början.

Jag vaknade imorse och kände mig helt mörbultad och riktigt trött. Zombisade mig till datorn där jag efter 10 min kom på att jag skulle springa en mil snabbt idag. Jag gick genast och gjorde min gröt, drack vatten och började sakta vakna till liv samtidigt som jag tittade på första avsnittet av nya säsongen av Biggest Looser. Tittade ut och ser att det är klarblå himmel och nästan vindstilla(otroligt för att vara Malmö, det blåser alltid här).

Klädvalet blev därför långa tights med en längre funktionströja och ett funktionslinne under. Så lite kläder har jag inte haft på mig på evigheter så jag kände mig lätt och jävligt snygg. Två timmar hade strax gått efter min frukost och jag börjar ladda på riktigt. Kände hur magen började pirra av spänning, herregud jag är nervös?! Jag kliver ut i solen och sätter på musik. Står still på plats, sätter igång klockan, ser att pulsen är högre än normalt eftersom jag är nervös plus att jag tagit lite koffeintabletter innan.

Springer i väg och känner till min lättnad att benen är starka. Benen mår bra. Vaderna varken strejkar eller känns av alls vilket de gjort de senaste två veckorna, med andra ord har mina hela två dagars löpvila redan betalat sig. Springer första kilometern på 5:44 min. Mycket bra start eftersom jag inte har koll på hur snabbt jag orkar springa utan att börja få mjölksyra. Kilometer två går ännu snabbare i ett 5:34 min tempo och benen och jag mår bra. Riktigt bra.

Resten av passet flyter på lika bra med varierande tider från 5:34 till 5:55 på en km som består av en lång svagt lutande backe som nästan alltid är min akilleshäl. Efter 7 km känns benen knappt av trots att pulsen och andningen legat högre än vanligt så jag pressade på och de sista tre kilometrarna gick samtliga i ett 5:35 min tempo, något jag aldrig trott jag klarat av.

Väl framme drar jag upp händer i luften och bara ler. Ler i den underbara varma vårsolen. Titta jag kan springa snabbt, jag kan! 3 min snabbare på milen än förra året vid samma tidpunkt och en kropp som vet att jag orkar mer. Fatta, mer?! Lycka. Total jävla lycka.

Fantastisk bild som avspeglar hur jag känner! GLÄDJE!

Sammanfattning:

Tid: 57:07 min

Längd: 10km

Puls medel/max: 177/187

Tempo: 5:42 min/km

Km 1: 5:44 min

Km 2: 5:34 min

Km 3: 5:34 min

Km 4: 5:45 min (backe)

Km 5: 5:56 min (den sega lutande km)

Km 6: 5:47 min

Km 7: 5:53 min (backe)

Km 8: 5:35 min

Km 9: 5:36 min

Km 10: 5:34 min

Känsla: Lycka!