Distansrekord och djupa tankar

Distansrekord - igen. Nästan 26km avklarade men jag är trött, helt slut faktiskt. Jag var så trött när jag kom hem att jag skakade. Skakade såpass mycket att när jag skulle separera två glas från varandra att jag hade sönder det ena och glassplitter flög över båda mina händer så jag började blöda här och där. Fint liksom.

Klart det ska vara Bamseplåster när man blöder. Och ja, jag är tyvärr född med håriga armar/händer.

Men missförstå mig inte, jag är glad över att jag klarade det! Jag var tvungen att gå lite när jag drack men benen var trötta, trötta ganska tidigt faktiskt. Jag har sprungit över 20km ganska många gånger nu och det är fortfarande tungt efter 15 km. Ni få människor som läser denna bloggen och är veteraner på långpass, blir det någonsin lättare? Kommer jag tycka att det är "lätt" att springa långpassen?

Visst, dagens förutsättningar var kanske inte det bästa. Gym i torsdags som inkluderade benövningar samt en kortare 6km sträcka igår påverkar mig som fortfarande är orutinerad löpare ganska mycket än. Det är svårt för mig att springa långpass om jag sprungit dagen innan. Det känns som det borde kännas lättare än det gör i dagsläget men och andra sidan så känns 15-18km förhållandevis lätt och rätt kort att springa, det gjorde det inte förr. 26 km är tungt, men jag måste ju ändå klara 16km till sen när det är dags för min maratondebut och det ska jag klara med pannbenet även om benen strejkar.

Så visst borde det bli lättare? Väl?

Dagens pass i siffror:
Distans: 25,6 km
Tid: 02:52:55
Snitt: 6:45 min/km (helt okej med tanke på att det inkluderade lite gång)
Snittpuls / Maxpuls: 163 / 174