måndag 15 november 2010

Bromölla Marathon (halv)

Dagen började med att jag gick upp klockan 07:45 för att äta frukost innan loppet. Hade lite svårt att få i mig mina mackor men lyckades, sköljde även ner det med ett glas resorb. Sedan började jag min mentala uppladdning. Sanningen var att jag fortfarande inte kände mig speciellt nervös, jag var mer nervös över hur jag skulle hitta väl i Bromölla.

Runt 9 satte jag mig i bilen och började min färd mot andra sidan av Skåne. Vädret var lite småkyligt men varken blåsigt eller regnigt. Helt enkelt perfekt. När jag svängde av mot Bromölla blev jag genast positivt inställd då det var skyltat direkt från motorvägen, plus-i-kanten redan där över tävlingen. Jag tog mig till parkeringen enkelt och hämtade sedan ut min nummerlapp och fick även en påse med hårspray, handkräm och Gainomax. Oväntat men trevligt!

Nummerlapp!

Körde en ganska lugn uppvärmning med lite jogg och höga knän, försökte hålla mig i gång hela tiden tills min start skulle gå en halvtimme senare. Stod jag stilla blev jag kall. 11:15 gick startskottet och jag insåg att min klocka vägrade hitta mitt pulsband. Fan också. Men det var bara att gilla lägga och pinna på, jag såg ju fortfarande i vilken hastighet jag sprang.

Innan loppet.
Jag är inte den som rusar iväg i start utan såg till att jag höll mig i mitt planerade tempo. Jag hade tänkt att köra runt 5:55-6:00 per km och sedan se hur länge det höll. Mitt mål var att komma under 2:10. Redan efter 2 km hade de flesta sprungit i väg och jag och en gubbe (som säkert minst var 70) sprang tillsammans i ett bra tempo. Snabbare ville jag inte springa, jag vet hur lätt benen kan ta stryk av ett för högt tempo. De första kilometrarna hade jag en konstig smärta i högra benhinnan samt att foten somnade till då och då. Men jag tänkte bestämt att detta bara är temporärt och att jag ska ignorera smärtan. Mycket riktigt så försvann den igen när jag blivit varm efter 5km.

Första milen och varvet flöt på riktigt bra. Det tog ganska precis en timme, det var jag och gubben som drog varandra framåt. Jag skippade första vätskestationen men tog ett glas energidryck vid andra som jag försökte springa och dricka samtidigt. Väl inne på andra varvet började det kännas lite i benen. Vid 11 km hände det jag hoppats inte skulle ske. Mitt löparknä riktigt skrek av smärta men åter igen valde jag att ignorera det men istället dra ner på tempot. Det gjorde mindre ont då men tempot drogs ner ytterligare av att jag började bli lite smått trött i benen. Vid 14 km hade jag ont i fötter och benen var stumma men fortfarande drogs jag och gubben framåt. Efter sista vätskestationen och ca 17 km kvar drog gubben ifrån mig aningens, men jag vägrade att släppa ryggen på honom. Jag visste att om jag gör det, då kommer jag börja gå och då är det kört. Det enda som gick igenom mitt huvud var att jag inte fick gå utan att "sätt ena foten framför den andra i det här tempot, då kommer du fram".

18 km. Tungt, riktigt tungt. 19 km. Snart framme, snart. Kämpa för fan. 20 km. Jag kollar på klockan och inser att jag har lite mindre än 7 minuter på mig att ta mig i mål om jag vill komma under 2:10. Jag tar i och ökar den sista kilometern samtidigt som fötterna brinner. Jag ser målet och satsar. Finner krafter att spurta och kommer ikapp gubben och går om honom in i mål med en sekunds mellanskillnad. Victory! Skakar hand och tackar gubben som tackar mig tillbaka. Vilket lopp! Jag tittar på min klocka som visar 2:09:59 och inser att min officiella sluttid kanske blir 2:10.

I mål märker jag hur benen snabbt blir stela, jag stretchar, äter en banan och dricker. Väntar med spänning på resultat och skrattar högt åt mig själv när jag ser att jag gått i mål på exakt 2:10. Glädje. Nu väntade bara den dryga timmen långa bilfärd hemåt innan jag fick uppleva den njutbara varma duschen.

Arrangemanget i sig ger jag verkligen ett högt betyg. Detta var det första loppet jag sprungit där jag verkligen kände att kilometermarkeringarna satt där de skulle och att det verkligen var helt korrekt mätt. Banan i sig var även den väldigt mysig att springa på med få nivåskillnader. Annars så var alla funktionärer väldigt peppande och trevliga, de serverade dryck väldigt proffsigt samt att allt verkade gå efter tidsplan. Bromölla Marathon är en tävling jag garanterat kommer återkomma till.

Statz:
Km: 21, 095 km
Tid: 2:10:00
Tempo: 6:10 min/km
Km 1: 06:01 min
Km 2: 06:01 min
Km 3: 06:01 min
Km 4: 05:59 min
Km 5: 06:04 min
Km 6: 05:59 min
Km 7: 05:50 min
Km 8: 06:10 min
Km 9: 05:52 min
Km 10: 06:03 min
Km 11: 05:55 min
Km 12: 06:06 min
Km 13: 06:08 min
Km 14: 06:26 min
Km 15: 06:24 min
Km 16: 06:21 min
Km 17: 06:19 min
Km 18: 06:23 min
Km 19: 06:23 min
Km 20: 06:44 min
Km 21: 06:12 min
95 m: 29,5 sec

2 kommentarer:

  1. Starkt jobbet och jättemycket grattis! Woho!

    SvaraRadera
  2. Wow! är så imponerad över dig Linda! Bra jobbat!! Stort grattis :-)

    SvaraRadera