Jag lever!

Hej och hå! Jag lever men hinner faktiskt inte med att blogga och knappt ens att träna.
Men vet ni, det går det med (fast ja, det är temporärt annars hade det fan inte gått!).

För ja, nu på lördag, alltså om mindre än en vecka då gifter jag mig. I skärgården. Ett tredagarsevent med ca 70 gäster - så med andra ord tusen saker som ska styras upp så alla får en fantastisk helg! Jag hade gärna sprungit Stockholm marathon men jag kände att bröllop står liiiite högre än maran. Men jag kommer ändå heja på som sjutton ni som ska springa!

Förra helgen hade jag min möhippa. Min kära vänner hade fixat en perfekt dag med massa skratt (och massa shotar) och min käreste hade även han svensexa samma dag. Jag kunde verkligen inte önskat mig något mer - tack så hemskt mycket!

Och igår var det Eurovisionkväll med massa vänner. Också en väldigt rolig kväll som blev ännu roligare av att Loreen kammade hem vinsten. Woho!!

Så ja, mellan allt detta så blir lite löparpass som inte blir mer varierande än vanliga distanspass. Men det är skönt och nödvändigt när jag behöver rensa huvudet samtidigt som jag njuter av de numera ljumma kvällarna. Kvällslöpning på sommaren - som jag har längtat! Så lite träning blir det men verkligen inte lika mycket som jag brukar ha i min vanlig rutin.

Så att. Nästa gång jag skriver är jag troligtvis en gift kvinna. Det ni! Jag lovar att återkomma med bilder från vår stora dag så fort vi har en schysstare dator att tillgå en mobilen.

Kärlek. <3

Göteborgsvarvet 2012 - Ingen lätt sak

Vad kan jag säga? Det var kämpigt och motigt. Inte min dag överhuvudtaget men som vanligt så tar vi det från början.

Vädret var så perfekt man kan tänka sig. Lite kyligare i luften från början men när min start vid 15:05 gick så hade alla molnen försvunnit och solen visade sig i sin fulla glans. Så mitt klädval, t-shirt och trekvartsshorts, var alldeles utomordentligt! Men det var också det enda jag riktigt lyckades klaffa.

Pepp och glad innan starten!

Starten gick i gång och jag blev genast frustrerad och irriterad på hur mycket folk det var överallt. Fine, detta visste jag om från början men jag kunde ändå inte låta bli att bli putt på folk som stängde in mig på de mest konstiga ställerna. "Håll till höger om du springer långsammare" var det inte en jävel som höll heller så det slutade med att jag själv enbart sprang till höger eftersom det oftast var färre människor att kryssa emellan.

Här swoschar jag förbi älsklingen som hejjar och fotar vilt!

Min plan var att försöka ta det lite lugnare i början och inte stressa eftersom jag visste det var två lite drygare backar de första 5km. Jag blev förvånad över hur brant sälbacken var men tuffade på. Uppe på bron blåste det motvind som satan men jag var ändå vid gott mod och höll en bra snittid några sekunder över där jag ville. Jag började tänka på loppet i tre 7km-delar och låg lite efter vid de första 7km. Men egentligen precis enligt plan, nu är det ju tänkt att jag ska öka!

Men trots ivrigt drickande dagarna före och samma dag så krävde kroppen en massa vätska. Och magen klarade inte av det, varken vatten eller sportdryck. Jag behövde inte springa på toa men däremot fick jag håll och sjukt ont i magen. Så från ungefär km7 hade jag konstant håll om jag ökade takten, och så fort jag drack så fick jag även då jätteont i magen.

Vid km 14 insåg att jag under 2h finns det inte en chans att jag klarar men kanske under 2:05? Tyckte jag tryckte på men benen började bli stumma - riktigt stumma. Jag fick kriga som om jag aldrig tränat en längre sträcka tidigare och modet sjönk till botten. Jag ville verkligen stanna och gå men nej, att bryta finns inte i min värld hur smärtsamt det än var. Insåg när jag började springa på Avenyn att den lutade lätt uppåt och jag kände hur jag blängde på löparna jag mötte som sprang tillbaka samma väg av ren frustration. Vid Poseidon skriker tjejen som står där att "Nu är det bara 4km kvar till mål!" och jag var nära på att spotta på henne. BARA 4km säger du? Gah! Fick en svamp och svalkade ner kroppen lite och benen fick lite extra kraft eftersom det nu lutade svagt nedåt istället ner på Avenyn.

Benen kändes lite bättre men fortfarande sjukt stumma och jag såg hur jag tappade fart hela tiden. Det hjälpte inte heller att min Garmin visade kilometertiderna långt innan skyltarna, så jag visste inte mycket mer än att det gick dåligt mot mitt tempo. Det var även här jag gav upp på 2:05 och satsade på att springa in mål på bästa möjliga förmåga, för pers skulle det åtminstone bli.

Kommer upp för en liten bro och sedan backen innan upploppet. Jag hade glömt bort att man skulle in på arenan också så jag började spurta redan efter backen och vägrade sakta ner när jag insåg mitt misstag. Men det gick hela vägen in i mål och jag fick en sluttid på 2:07:51. Låååångt över vad jag vill och vet att jag kan, men uppenbarligen det enda jag klarade just då. Men visst, över 2min persade jag mot förra året så det är en vinst i sig. Men just nu är jag fortfarande lite bitter mot att min kropp strejkade ut totalt, och ska försöka lista ut vad som gick fel och hur jag kan undvika att få sådant brutalt håll. För det får jag väldigt sällan annars..

Göteborgsvarvet var en tuffare bana än vad jag förväntade mig men ja. Det kan gå så mycket bättre. Nästa halvmara blir i augusti i Malmö och det är en betydligt flackare bana. Gör jag inte bättre ifrån mig då.. ja då får vi se hur jag ska prioritera framtidens lopp helt enkelt.

Dock var hela helgen väldigt trevlig blandat med gott sällskap och trevliga löparvänner! Dessutom fick jag äntligen mina nya älskade löpardojjor i handen så nästa pass blir i dessa läckra godingar.
Det är åtminstone något att le över!

Äntligen är de mina! Fiiiiina skor.

Månadsmååååååål

Okej darlings! Så var det dags med genomgång av förra månadens mål.

April: Mängd och lugn i kropp och sinne 
- Löpning 4 långpass varav ett pass 25km
- Springa minst 15 pass löpning
- Stressa långsamt inför bröllop och var glad

Så jajamensan! I did it allt. En mycket nöjd Linda som lyckades klämma in 4 långpass, varav ett var på jobbiga (men helt klart genomförbara) 25 km. Dessutom fick jag in två extrapass distanslöpning också.

Hittills har jag definitivt stressad långsamt inför bröllopet men jag misstänker att den stora "stressmällen" kommer nu, denna sista månaden. Så med detta i åtanke laddar jag nu inför målen i maj.

Maj: Prestera
- Lopp: Göteborgsvarvet 12 maj under 2h
- Planera det sista inför bröllop och släppa press om träning efter Göteborgsvarvet

Inte så svårt eller? Phu! En vecka kvar till varvet och det enda som går på repeat i min skalle är att jag ska klara det under två timmar, även om det är folkmassor överallt. Har man inte huvudet med sig från början är det i princip omöjligt att nå sina mål. Så därför - peppen på topp!

Peppen is on teh roof!

Lyckorus

Jag är verkligen inne i ett lyckorus när det gäller löpningen. Jag har kraft, ork och lätta ben nästan alla passen jag springer. Har det dessutom varit en fin dag och solen fortfarande är framme - ja då kan jag inte låta bli att le!

Dagens pass fick gå hur jag ville och kände. Inga krav, bara glädje. Så det blev enkla 8km där varannan kilometer gick lite fortare än de andra. Jag njöt hela tiden och log åt solen som smekte ansiktet. Kärlek.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Välkommen våren

Sprang igår ett helt fantastiskt långpass på 18km i ett 5:56-tempo. Ett tempo som faktiskt inte alls var jobbigt! Ihh, så jävla bra jag mår! Vädret var dessutom helt underbart med strålande sol och lagom värme, så jag har nu officiellt fått första färgen i ansiktet. I like it!

Så kommer vi till idag. Är det bara jag vars första tanke är när man vaknat och ser att det är strålande sol och blå himmel "Vad för roligt kan jag träna idag?". Endorfinjunkie utan dess like! Då jag sprang långpass igår så får det antingen bli ett lättare distanspass eller en premiärtur med inlines med älsklingen.

Åhhhh du fina vår, välkommen!

Tempolångpass

Sitter nu och laddar inför kvällens utmaning.. BORDSPLACERINGAR inför bröllopet! Men med gott sällskap och vin så blir det nog en riktigt trevlig kväll (och förhoppningsvis inte allt för knasiga placeringar av folk).

Men det är däremot dagens andra utmaning. Den första har jag redan avklarat och målet var 14km i 5:40-tempo. Varför 5:40 undrar ni då? Jo, det är tempot jag behöver hålla för att klara Göteborgsvarvet under 2h nämligen. Och vet ni vad, det gick! Visserligen kändes mina ben trötta redan halvvägs efter 7km men för första gången känner jag ändå att det kan fan gå med en jävla massa vilja. För även om benen var trötta redan då så orkade jag hålla samma tempo hela vägen hem. Eller ja, jag hade en svacka där på två kilometer som låg kring 5:55 (mycket uppför också) men det tog jag ikapp sen. Det var jobbigt men med bättre uppladdning (det var bara en vecka sedan jag sprang 25km) så kan det gå. Ska gå.

Så i mål på 1:19:26 och ett snittempo 5:40. Score!

Extra vilodag och blåa naglar

Egentligen innebär tisdag = ett lunchpass på gymmet! Dock med tanke på axeln och att jag inte kunnat lyfta armen över brösthöjd så vilar jag en extra dag. Varför vara dum när jag kan vara smart?

Så nästa gympass blir istället på söndag och med tanke på att axeln känns mycket bättre idag än tidigare så är jag positiv. Köpte istället lite billiga nagellack (äääääälskar nagellack) och har nu målat de härligt sommarhimmelblåa!

Som jag längtar efter att springa i linne och shorts. Svetten som rinner i sommarkvällens härliga temperatur. Åhhhhh! Snart så!

Från förra ljuvliga, regniga sommar!

25 km i strålande sol

Igår sprang jag 25 km. Så långt har jag inte sprungit på ca ett år och det gick.. bra!
Visst, inte mitt snabbaste tempo men det var verkligen inte det som spelade någon roll. Jag klarade det! Vilken underbar känsla!

Knäna kändes inte av alls (har varit lite rädd för löparknän) och benen var sådär härligt trötta efteråt. Men ack så jävla häftigt. Strålande sol och ingen snö som jag såg att ni uppe i Stockholm hade, så klädseln var lätt och det var verkligen en helt fantastisk vårdag.

Idag på gymmet hade jag det inte lika bra. På den näst sista övningen jag körde, bänkpress, slog det till i axeln och nu kan jag inte lyfta armen ovanför bröstet utan att skrika till av smärta. Låt oss hoppas att det är över till imorgon och något temporärt, men jag kan såklart inte låta bli att bli lite rädd ändå. Jag som äntligen börjat få in ett schysst "flow" i mitt styrketränande. Jag lyfter tyngre för varje gång!

Seg bloggare och månadsmål

Nej nu får jag skärpa mig! Dålig bloggare men som har massa att berätta! Detta beror även lite på att jag håller på att planera en ny blogg med ny design, men även att jag helt enkelt är lat.

Lat att blogga men inte lat att träna tack och lov! Träningen går riktigt fint - jag känner mig så förbannat stark och det gör mig lycklig. Jag ser verkligen fram emot alla utmaningar som börjar snart. Och sommaren, åh gud så mysigt med sommar! Så mycket härlig löpning inplanerad och så härligt mycket annat planerat.

Yes box. Nu kollar vi målen från förra månaden och denna månaden (som redan halva har gått men ändå):

Mars: Fart
- Springa lopp: Seedningslopp, Göteborgsvarvet 25 mars
- Ge extra tryck på intervallerna
- Gått ner till "normalvikt" och börja pröva bröllopsklänningar (denna är redan halvt gjort eftersom jag redan provat bröllopsklänningar men den andra halvan är jag långt ifrån)

Så att. Seedningsloppet avklarat med ett oväntat pers! Mycket nöjd att jag tog mig dit. Extra tryck på intervallerna har jag haft, dock var jag lite sjuk där så allt jag inte exakt som jag velade. Men ändå, bra tryck.
Någon normalvikt har jag definitivt inte nått, 5kg ska jag minst ner, men fy fan vad svårt det är. Försöker finna fokus nu istället. Klänningen är däremot prövad och jag ska dit imorgon för att pröva den igen.

April: Mängd och lugn i kropp och sinne 
 - Löpning 4 långpass varav ett pass 25km
- Springa minst 15 pass löpning
- Stressa långsamt inför bröllop och var glad


Så denna månad då. Det är massa löpning och distans men halvvägs in så håller jag schemat perfekt och på lördag väntar en stor utmaning. 25km. Det var lite mindre än ett år sedan jag sprang så långt senast. Visst lite halvmaror och långpass upp till 18km har jag gjort men det är ändå 7km extra. Men jag är positiv och har peppat hela veckan!
Och som ni märker är jag glad och inte alls stressad. Yey mig!

Seedningslopp för Göteborgsvarvet

Loppet i helgen gick som sagt över förväntan. Då jag varit sjuk allt för mycket under vintern har jag inte haft chans att träna fullt så mycket som jag velat, och tänkte att jag definitivt inte hade chans att slå mitt tidigare personbästa på milen.

Men tji fick jag! Förutsättningarna var dock inte alls bra innan. Jag drack några öl i fredags (mycket bra uppladdning inför tävling har jag hört), jag sov väldigt lite och dåligt fre-lör-sön och det hjälpte såklart inte att vi förlorade en timmes sömn där heller. Dessutom vaknade jag snorig på söndagens morgon. Sedan körde jag ett hårt pass innebandy på torsdagen och även fast jag vilade helt på fredagen och lördagen så hade jag ont i benen och de kändes trötta.

Men trots detta så gick det alltså jävligt bra!

Jag åkte från Malmö kring halv nio på morgonen och körde genom ett dimmigt Sverige. Strax kring 11-tiden kom jag fram och hittade på en gång och fick en parkeringsplats. Nu hade även solen börjat titta fram och vädret var otroligt härligt förutom blåsten i hamnen.

Hämtade nummerlapp och satte på mig mina planerade kläder - långa tunna tights, långärmad tröja och en vindväst. Skulle definitivt kunnat ha på mig mindre men jag är väldigt nojig över att bli sjuk och det är alltid väntan innan och efter ett lopp där man inte får på sig sina överdragskläder snabbt nog.

Det enda som var dåligt med loppet var mängden toaletter de fixat. Ca 8 stycken för några tusen löpare. Detta resulterade i att när startskottet gick så stod jag fortfarande i toakön med några tjejer framför mig! Stressade på som tusan in på toan och sprang över startlinjen ca 3,5min senare. Ouppvärmd. Detta resulterade dock i att det aldrig var trångt för mig att ta mig framåt och jag sprang om folk mest hela tiden.

Eftersom jag inte direkt hann värma upp så mycket så var de första kilometrarna rätt sega även om jag höll ett bra tempo. Då jag inte hade några visioner på vad jag borde klara av så bestämde jag mig för att ligga kring 5:20-tempo och se hur länge det höll. Runt 4km började benen äntligen bli uppvärmda och första 5km gick på 26:53 minuter (5:22min/km).

Efter första varvningen visste jag hur resten av banan såg ut och det kändes inte alls långt. 10km i är kort för mig och det gäller bara att dela upp det på rätt sätt i huvudet även om det är tufft för pulsen. Runt 7km fick jag "håll" i min axel som jag brukar när jag kör hårt. Så kilometer 7 och 8 var mina långsammaste där jag låg kring 5:30 per kilometer. När jag passerade 8kilometersskylten räknade jag snabbt ut att jag hade ca 11 minuter på att ta mig i mål under 54 minuter och inte kunde jag låta den chansen passera! Så jag bet ihop och axeln började lugna sig lite så jag drog på tempot igen och kom i mål på fina 53:55 med ett snittempo för hela loppet på 5:23min/km. Total lycka i solskenet!

Nu har jag ingen aning om än vad för startgrupp detta resulterar i på Göteborgsvarvet men det känns iaf positivt och ett schysst formkvitto på att mina styrkeövningar som jag börjat köra på benen i kombination med mina intervaller börja ge fina resultat. Nu är det dock distans som gäller för april för att sedan på Göteborgsvarvet få utlopp för min riktiga kapacitet!

Rawr.

Statistik enligt min Garmin:

1,00 km 5:20

2,00 km 5:24

3,00 km 5:23

4,00 km 5:20

5,00 km 5:20 - 26:53 min

6,00 km 5:25

7,00 km 5:27

8,00 km 5:30

9,00 km 5:23

10,00 km 5:17

0,02 km 5:33
--------------
10,02 km - 53:55 min

Puls: 178/186

Tempo: 5:23 min/km