Malmö Halvmarathon

Sååååå igår sprang jag Malmö halvmarathon samt träffade Coyntha! Kul att vi äntligen lyckades få in en träff ;)

Jag och Coyntha innan starten gick!

Vädret var perfekt för att springa och benen kändes pigga, däremot var jag inte så taggad som jag hade velat vara men försökte komma in i stämningen trots att det blåste ordentligt. Starten gick och vi sprang iväg. Hade inga problem att få plats och tog det lugnt till skillnad från massan som rusade på - som det brukar vara på lopp. 2km stod Coyntha och hennes man och hejjade på mig, det är otroligt vad peppande det är! Tack för det! Efter ca 5km började jag springa om folk som redan kroknat och jag fortsatte faktiskt i den stilen ändå tills i mål. Planen var att gå ut i ett 6:00-tempo och se hur länge det höll.

När jag springer långpass så är den första milen inte alls kul. Man vet att man klarar av den första milen i det tempo man vill. Man vet att man orkar. Det är liksom ingen utmaning där och samma sak var det igår. Första milen kändes lätt och kontrollerad - men tråkig. Benen var fortfarande med mig trots att det kom massa kortare upp- och nedförsbackar som var lite oväntade. Runt 14km kände jag mig fortfarande stark och körde på i samma tempo.

Innan loppet framför Turning Torso. Jävla skitskyskrapa..

Sen kom den. Raksträckan som varade i ca 5km. Jag klarar verkligen inte av raksträckor. Likt Stockholm Marathon så såg man Mordors öga, i detta fall inte Kaknästornet utan Turning Torso, som tittade på en och skrattade rått för jag visste att målet var strax bredvid. Här tappade jag tempo rejält, 6:24, 6:12, , 6:25, 6:40, 6:38.. Ja, kilometertiderna var inte bra och det enda jag ville var att stanna. Jag har samma problem när jag springer själv, så fort det är en längre raksträcka så tappar jag tempo, ett mentalt problem jag måste jobba mig förbi.

Slutligen kom jag i mål. 46 sekunder långsammare än mitt pers från förra året i Bromölla. Tiden är absolut godkänd, jag har ju kämpat för att få tillbaka min tappade form och jag har inte tränat alls på samma sätt när jag tränade inför marathonet som när jag tränade inför Bromölla i fjol. Så besviken? Nej. Glad? Jovars. Mitt stora mål har ändå varit Bromölla i november så tills dess har jag tid att träna mer specifikt inför just halvmaradistansen.

En glad Linda äter upp sin medalj efter loppet!

Sammanfattningsvis, en fin lördag helt enkelt.

Lite statz:

5 km : 30:05
10 km: 1:00:27
15 km: 1:31:04
20 km: 2:03:50
Mål: 2:10:46
Medel/Maxpuls: 170/180