Bildutmaning - Dag 1: Självporträtt

Ett självporträtt var det. Jag hade först tänkt att ta en ny bild men i och med att jag sitter här hemma hela dagen och definitivt inte orkar sminka mig så blir det en som jag tog för någon vecka sedan.

Dagen var när jag hade varit på en jobbintervju och skulle iväg och springa efter, vilket också är anledningen till min underbart fina löpartröja samt då allt smink. Normalt sett springer jag oftast osminkad eftersom jag svettas så mycket och löper en stor risk att bli svart över hela ansiktet. Kan iofs också vara hett!

Bilden känns dock passande eftersom jag har löpartröjan på. Fint.

Synd att blicken inte är i kameran men så är det!

Fotoutmaning

Syster har utmanat mig att under 30 dagar lägga upp foton, bilden behöver inte vara tagen just den dagen utan fotot ska passa in till dagens tema.

Frågan är vem jag ska utmana.. jag vet faktiskt inte vilka som gillar att vara så här personliga på sin blogg, så jag låter det vara lite öppet! Skriv gärna en rad om du hänger på, kan vara kul!

Här är listan:

Dag 1: Självporträtt

Dag 2: Favoritpryl

Dag 3: En familjemedlem

Dag 4: Min hobby

Dag 5: En gammal bild

Dag 6: Tema ”grön”

Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp

Dag 8: En favoritbild

Dag 9: Dagens

Dag 10: Detta gör mig glad

Dag11: Tokigt

Dag 12: Min vardag

Dag 13: Tema ”ljus”

Dag 14: En vinterbild,

Dag 15: Kärlek

Dag 16: Självporträtt i svartvitt

Dag 17: Ett ögonblick

Dag 18: Känslor

Dag 19: Här bor jag

Dag 20: Tema ”olika”

Dag 21: När jag var liten

Dag 22: Mitt beroende

Dag 23: En sommarbild,

Dag 24: Detta gör mig glad

Dag 25: I all hast

Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt

Dag 27: Tema ”två”

Dag 28: Väder

Dag 29: Nyaste bilden på mig själv

Dag 30: Valfri bild

Fan va kul utmaning, får ni chansen att veta lite mer om mig i bilder. Tycker alltid jag är kul när jag läser andras bloggar iaf ! Jag börjar imorgon.

Prickiga naglar ey

Nej nu måste jag skärpa mig. Tankarna går runt i cirklar och jag får verkligen ingenting gjort. Otroligt frustrerande för jag har massa saker jag vill och måste göra. Som tex fortsätta söka jobb (har dock inte fått svar än från min senaste intervju), blogga mer, svara på kommentarer, fixa med mitt fortfarande lite hemliga projekt osv osv.

En annan sak jag oroar mig över är min löpträning. Är det för mycket? Är det för lite? Det känns som jag gör noll framsteg. Som helgens långpass på 25 km. Efter att ha experimenterat lite så verkar det inte spela någon roll om jag springer i ett 6:10-tempo eller ett 6:45-7:00-tempo för mina ben ÄR väldigt trötta och orkar inte hålla en hastighet under typ 6:45 efter mina första 20km. Jag förstår inte varför jag är så trött. Jag förstår inte hur fan jag ska klara av ett maraton när mina ben tvärdör efter bara 25 km. Speciellt när det inte verkar spela någon roll hur snabbt jag öppnar mina första 10-15km. Visst, jag är snabbare på kortare distanser så något bra har väl hänt, men kan det vara så att jag helt enkelt inte är skapt för långdistans? För jag var en jävel på 60-80 m när jag var liten, vann även i högstadiet över både killar och tjejer utan någon träning direkt. Gah. Ledsen blir jag.

Nåväl. Så idag istället för att göra det jag ska har jag målat naglarna. Och sprungit intervaller. Imorgon måste bli bättre. Måste.

Barbie hade prickiga naglar i en gammal film. Rosa med vita prickar. Respekt.

Planeringar av ben

Apropå rumpor så är det just där jag har träningsvärk. Kan nog inte minnas när jag hade sist men det känns bra att äntligen få in det benpasset jag ville igår på gymmet. Visst innebar det att dagens roliga backintervaller var lite jobbigare än normalt, men det kändes fortfarande bra. Riktigt bra.

Jag vet inte riktigt, jag tycker det är svårt att få in styrka för benen i mitt redan pressade träningsschema. Jag vill ju inte göra mina löppass lidande? Hur gör ni andra?

Vilket bs

Man kan bli förbannad på små saker. Som här om dagen. Jag läste min iForm-tidning och kan nu säga efter många nummer som jag fått i födelsedagspresent att tidningen inte är så bra men ibland har den några okej artiklar. Hur som helst. I senaste numret är det mycket fokus på rumpor. En fin och snygg rumpa vill väl alla ha och i tidningen så skulle man titta på sin rumpa och avgöra om man hade en vältränad rumpa eller inte (och självklart fanns det en massa övningar man kunde göra för att förbättra den).

Efter lite snabbt tittande på min egen rumpa så var mitt resultat att jag var jätteotränad pga att jag hade "C-veck". Och det är här jag bli riktigt förbannad. Jag är ju överviktig, klart som fan jag har C-veck men en otränad rumpa? Det har jag tamefan inte! Men stod det något om det i tidningen att det helt absurt kan vara så att man helt enkelt är knubbig? Inte.

Suck..

Varför jag blir så upprörd kan jag inte svara på eftersom jag vet att jag är grymt vältränad under mitt lager av fett men jag gillar inte riktigt sättet de vinklade det. Man borde väl ta in alla faktorer som exempelvis andel fett när man gör en sådan generalisering?

Det går upp, det går ner, det går runt en liten bit.

Ni vet, det går upp och det går ner i det mesta man gör.

Idag gick det upp på förmiddagen med en jobbintervju och jag fick reda på att jag är en av de tre som kan få jobbet. Najs! Sedan gick det ner när jag skulle springa. För lite vatten och magont gjorde en vanligtvis enkelt fartleksmil till en plåga. Efter ungefär 5-6 km så dog jag bara och medelpulsen för passet låg på 170! Det är väldigt högt för något som inte ska vara så farligt. Nåväl, jag bet ihop och kom hem trött!

Nu har jag en halv lax i ugnen som bara väntar på att mumsas upp! Trevlig måndag mina vänner!

Fantastiskt. Jag är fantastiskt bra idag!

Jag sitter här och kan inte sluta le, jag skrattar jag är så förbannat glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Varför?

Jag sprang milen på 57:02 på träning!

Jag har aldrig sprungit så snabbt i en hel mil i sträck och jag vet att jag har mer att ge om det skulle vara tävling, men för sakens skull låt oss ta det från början.

Jag vaknade imorse och kände mig helt mörbultad och riktigt trött. Zombisade mig till datorn där jag efter 10 min kom på att jag skulle springa en mil snabbt idag. Jag gick genast och gjorde min gröt, drack vatten och började sakta vakna till liv samtidigt som jag tittade på första avsnittet av nya säsongen av Biggest Looser. Tittade ut och ser att det är klarblå himmel och nästan vindstilla(otroligt för att vara Malmö, det blåser alltid här).

Klädvalet blev därför långa tights med en längre funktionströja och ett funktionslinne under. Så lite kläder har jag inte haft på mig på evigheter så jag kände mig lätt och jävligt snygg. Två timmar hade strax gått efter min frukost och jag börjar ladda på riktigt. Kände hur magen började pirra av spänning, herregud jag är nervös?! Jag kliver ut i solen och sätter på musik. Står still på plats, sätter igång klockan, ser att pulsen är högre än normalt eftersom jag är nervös plus att jag tagit lite koffeintabletter innan.

Springer i väg och känner till min lättnad att benen är starka. Benen mår bra. Vaderna varken strejkar eller känns av alls vilket de gjort de senaste två veckorna, med andra ord har mina hela två dagars löpvila redan betalat sig. Springer första kilometern på 5:44 min. Mycket bra start eftersom jag inte har koll på hur snabbt jag orkar springa utan att börja få mjölksyra. Kilometer två går ännu snabbare i ett 5:34 min tempo och benen och jag mår bra. Riktigt bra.

Resten av passet flyter på lika bra med varierande tider från 5:34 till 5:55 på en km som består av en lång svagt lutande backe som nästan alltid är min akilleshäl. Efter 7 km känns benen knappt av trots att pulsen och andningen legat högre än vanligt så jag pressade på och de sista tre kilometrarna gick samtliga i ett 5:35 min tempo, något jag aldrig trott jag klarat av.

Väl framme drar jag upp händer i luften och bara ler. Ler i den underbara varma vårsolen. Titta jag kan springa snabbt, jag kan! 3 min snabbare på milen än förra året vid samma tidpunkt och en kropp som vet att jag orkar mer. Fatta, mer?! Lycka. Total jävla lycka.

Fantastisk bild som avspeglar hur jag känner! GLÄDJE!

Sammanfattning:

Tid: 57:07 min

Längd: 10km

Puls medel/max: 177/187

Tempo: 5:42 min/km

Km 1: 5:44 min

Km 2: 5:34 min

Km 3: 5:34 min

Km 4: 5:45 min (backe)

Km 5: 5:56 min (den sega lutande km)

Km 6: 5:47 min

Km 7: 5:53 min (backe)

Km 8: 5:35 min

Km 9: 5:36 min

Km 10: 5:34 min

Känsla: Lycka!

Rolig googling!

Syster gav mig en utmaning. Google dig själv med ditt namn och ordet "är" och posta sedan de första sex rubrikerna som poppar upp! Det känns dock lite jobbigt att jag är död men ändå besatt av mitt utseende.. Hmm!


Linda är död
Linda är besatt av sitt utseende
Linda är gravid
Linda är en pålitlig blodgivare
Linda är länets enda polisfotograf
Linda är i värmen

Testa ni med!

Kompis det går bra nu

Körde igår ett roligt kort långpass på 14km. Tanken var att köra snabbare än mitt vanliga långpass fast inte så jag blev dödstrött och visst gick det fint. Pulsen var redan från början mycket lägre än mitt långpass i lördags och då sprang jag mycket långsammare. (Kan det ha varit någon liten infektion som spökade kanske?)

Oavsett så kom jag på mig själv efter 11km att tänka att "fy vad jobbigt det är". But wait a minute? Jobbigt? Mina ben var pigga och pulsen låg, det var ju för fan inte jobbigt alls. Varför sätter då mitt huvud in sådana negativa tankar när det faktiskt inte alls är tungt? Istället ökade jag tempot aningen, satsade på en stark och teknikfylld löpning upp för de sista backarna och fantastiskt flyt i löpningen hela vägen hem. 6:17 min/km höll jag och jag känner mig nöjd eftersom jag inte ville springa snabbare. Långpass ska ändå gå ganska långsamt.

Vila imorgon och på söndag ska däremot bli fint. Idag på gymmet ville jag köra ben men min kropp och mitt huvud kände att det inte var värt det. Benen behöver vila. Punkt. Lördag är nästa pass och då ska det satsas på fart, milen så fort jag orkar tänkte jag. Var mycket länge sedan jag gjorde ett sådant pass och jag är peppad!

Starka, snälla ben.

Annars så spenderar jag tiden med att göra några uppgifter jag fick för ett jobb jag sökte. Igår var jag där på speeddating och ganska precis efter hörde de av sig och ville ha in mig på en riktig intervju. Jag känner mig på topp!

Slutligen vill jag även påpeka att min viktnedgång går bra än så länge. Det känns bra och kroppen syns att den mår bättre. Men mer om det på söndag.. muahahaaa!

Wow

Över 20 grader i solen och jag sitter på min balkong och bara njuter. Skulle gärna sprungit idag med, men jag har ju vila inplanerad och 14km imorgon.

Imorgon ska jag även på "speeddate" på ett företag jag sökt jobb hos. Sjukt spännande och roligt ska det bli :)

Men nu.. Vår!



- Posted using BlogPress from my iPhone