Distansrekord och djupa tankar

Distansrekord - igen. Nästan 26km avklarade men jag är trött, helt slut faktiskt. Jag var så trött när jag kom hem att jag skakade. Skakade såpass mycket att när jag skulle separera två glas från varandra att jag hade sönder det ena och glassplitter flög över båda mina händer så jag började blöda här och där. Fint liksom.

Klart det ska vara Bamseplåster när man blöder. Och ja, jag är tyvärr född med håriga armar/händer.

Men missförstå mig inte, jag är glad över att jag klarade det! Jag var tvungen att gå lite när jag drack men benen var trötta, trötta ganska tidigt faktiskt. Jag har sprungit över 20km ganska många gånger nu och det är fortfarande tungt efter 15 km. Ni få människor som läser denna bloggen och är veteraner på långpass, blir det någonsin lättare? Kommer jag tycka att det är "lätt" att springa långpassen?

Visst, dagens förutsättningar var kanske inte det bästa. Gym i torsdags som inkluderade benövningar samt en kortare 6km sträcka igår påverkar mig som fortfarande är orutinerad löpare ganska mycket än. Det är svårt för mig att springa långpass om jag sprungit dagen innan. Det känns som det borde kännas lättare än det gör i dagsläget men och andra sidan så känns 15-18km förhållandevis lätt och rätt kort att springa, det gjorde det inte förr. 26 km är tungt, men jag måste ju ändå klara 16km till sen när det är dags för min maratondebut och det ska jag klara med pannbenet även om benen strejkar.

Så visst borde det bli lättare? Väl?

Dagens pass i siffror:
Distans: 25,6 km
Tid: 02:52:55
Snitt: 6:45 min/km (helt okej med tanke på att det inkluderade lite gång)
Snittpuls / Maxpuls: 163 / 174

Vädergudarna slår till

För ungefär 5 minuter sedan var det barmark och torrt överallt. Sedan hände detta:



Hagel. Blixtar. Typ snö? Jag hade precis öppnat dörren för att gå it och springa en kort runda för att testa mina nya skor. Det vägrar sluta och bara öser ner. Självklart har de det värre i Japan men blää ändå.

Jag avvaktar med min springtur.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Finaste nyaste löparskorna

Jag har världens bästa mamma och just nu är hon megabäst! Varför? Jo, jag har varit lite nere över att knät gjort ont och att jag letat jobb så hon har bidragit med några hundralappar i mitt senaste inköp för att muntra upp mig.

Vad är mitt senaste inköp frågar ni som säkert är jääääättenyfikna? Nya löparskor! och inte vilka löparskor som helst utan de som jag springa mitt första maraton i så nu måste jag springa in dem så de blir perfekta för den stora dagen. Mina fina rosa gel kayana.

och vet ni? det är verkligen de skönaste skorna jag prövat och självklart även de dyraste. MEN jag hittade de på stadiums webbshop 300 kr billigare så jag är nöjd. Väldigt nöjd. Imorgon ska de provspringas 6 lätta km.. Ahhh jag är så glad :D

Miiiina.. bara mina!!!

För övrigt var vi och badade idag jag och älsklingen. Han behövde intyg på att han kunde simma och hämta dockor på botten då han ska söka polishögskolan till hösten så vi passade på att bubbla lite och simma runt. Behagligt och nu luktar jag klor. En helnajs dag då med andra ord.

1000m x 5 = död

Jag brukar normalt tycka om intervaller. Det är jobbigt ja, men oftast inte under så lång period. Backintervaller är som sagt bäst. Idag fick jag erfara vad jag tycker är värst.

Fy fan säger jag bara. Tusingar. Har jag aldrig prövat förr men det stod på mitt schema. 5 stycken närmare bestämt i ett tempo jag aldrig sprungit längre sträcker i (5:10-5:20) med en minuts ståvila mellan varje. Det var nog bland det jobbigaste jag gjort när jag sprungit.. visst är långpass tunga på sitt sätt, men då blir man snarare matt än trött. Idag fick min kropp jobba hårt nära maxpuls. Med andra ord sjukt jobbigt och utmattande!

Jag är riktigt nöjd med dagens pass även om det tog död på mig. Nästa långa intervaller är den 28 April, jag har alltså lite tid på mig att våndas..

Sängmys

Fantastiskt bra. Läser just nu den senaste delen i Wheel of Time och jag njuter. Självklart är den på engelska men tyvärr också inbunden vilket gör det svårt att läsa den på andra ställen än hemmaplan.

Det är där jag är nu. Hemmaplan. I sängen. Bredvid en pojkvän som snarkar lite lätt men ändå är världens finaste.

Livet är bra underbart ibland inte sant?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Extrapass i solen

Jo alltså. Jag hade redan tränat mina 5 pass denna veckan.. men solen sken och när solen skiner vill jag bara ut och springa! 6 lugna härliga km i ett 6:10-tempo som inte alls var jobbigt vilket även märktes på pulsen. Ren njutning i tell ya!

Vad har du tränat denna veckan?

Så otroligt glad

Jätteglad och jättetrött sitter jag här och bara ler. Jag hade en vision. En vision att klara åtminstone en mil men gärna längre, mycket längre. För säkerhetsskull tog jag med mig 2 flaskor energidryck och en flaska vatten för kanske kanske ville mitt löparknä klara lite längre.

Jag startade min vanliga långrunda väg förberedd med både telefon och kontokort ifall jag var långt hemifrån om smärtan blev olidlig och jag behövde ta taxi hem. Jag började springa, benen kändes otroligt pigga men eftersom knät inte gjorde ont alls och jag inte vill förvärra det genom att springa för snabbt slog jag av tempot enormt mycket. Allt för att inte överanstränga.

Runt 5km började det göra riktigt ont. Ledsen och besviken började jag vända för att springa hem igen men vänta lite! En kilometer senare började smärtan släppa och jag tänkte för mig själv, vågar jag springa lite till? Jag sprang förbi hemmet och körde på. Smärtan släppte mer och mer tills jag inte alls kände av det längre. Jag styrde min väg in på det längre spåret igen och benen var pigga men jag tog det lugnt. Riktigt lugnt.

Först tänkte jag, 15 km minst klarar jag. Vid 13km insåg jag att nej, längre kan jag. Jag tog alla omvägar jag kunde och var hemma igen efter nästan 23 km! Förstår ni? 23 hela kilometer! Distansrekord igen samt att jag inte känner av mitt löparknä ALLS nu. Sen att mina vader gör riktigt ont är en annan femma men det botar jag med mina otroligt sköna och nya kompressionsstrumpor.

Så. 23 km. Nästan 3h löpning så tempot som ni förstår var saktare än jag någonsin sprungit i mitt liv. Det är seriöst svårt att springa så sakta men det var behövligt, jag ville inte överanstränga knät mer än nödvändigt.

Tid: 2:43:25
Km: 22,77 km
Tempo: 7:11 min/km (ni ser själva, normalt springer jag en minut snabbare än så på mina långpass)
Snittpuls: 160
Känsla: Total lycka

Jag missade mitt långpass förra veckan och var rädd att jag inte skulle få till ett långpass denna veckan heller. Men som det ser ut nu så går min maratonträning i rätt riktning! Nästa vecka är det tänkt att jag ska klara 26 km och ja, det känns riktigt långt men jag vet att man kommer långt bara med envishet. Jag är så glad nu.

Mina fantastiska strumpor <3 (och ben då, mina ben äger)

Bra dagar är bra!

Idag har varit en bra dag. Riktigt bra till och med.

Jag gjorde som lovade igår, jag persade på bänkpress! och faktiskt även på lite andra övningar så det blir höjning av vikter på åtminstone tre av dem till nästa vecka. Jag tog även massa bilder på mig själv på gymmet, jag kände mig visserligen ganska dum men äsch. Kul var det!

I r strong! STROOONG I TELL YOU!

Och sedan, när jag satt och käkade min lunch i frid så dumpade det ner ett stort paket i min brevlåda som var adresserat till mig. Oho tänkte jag och öppnade paket, vad kan det här vara? Jo nämligen 2 godispåsar från Malaco! Jag hade varit med i någon tävling för en två veckor sedan och skrev en motivering och tydligen vann jag två av deras nya choklad-gott-och-blandat! Om nom nom.

Glad blev jag även om jag inte bör äta godis. Men jag måste ändå erkänna att jag åt lite ändå.. det var gott.

Dudududududud gooooodis!

Äntligen på G

In your face löparknä! Körde nästan 3km uppvärmning, löpskolning, långa backintervaller i 18min och sedan ca 2km nedjogg hem. Visst, det gjorde ont den sista km hem men passet i sig var fantastiskt. Jag älskar backintervaller hur sadistiskt det än låter. Men iaf, jag vet att min löparknä inte blir bättre av bara vila och stretch utan det kräver lite löpning och sedan stretch på det för att bli bättre. Det är ju ändå tredje gången jag lyckas få den här skiten..

Men annars? Jag känner jag är på väg tillbaka ändå. Träningen känns motiverande även fast det gör ont fortfarande. Gymglädjen börjar komma tillbaka och jag det har lite med att göra att Pernilla gav mig motivation genom ett peppande blogginlägg om hennes träning men också att jag själv bestämt mig för att jag tycker det är roligt. För det tycker jag egentligen. Så imorgon ska jag slå rekord i bänkpress, i promise!

Jag vill även tillägga att även fast jag tyckt att gymmet varit förbannat tråkigt har jag varit där minst 2gånger i veckan det senaste året i princip och sedan mina tre löparpass på det. För jag menar, inte kan man vara utan träning heller?

Plankor of pain

Igår testade jag att springa. Ca 5km klarade jag innan löparknät skrek av smärta.. Så idag pressar jag plankor och överkropp på gymmet istället för att skrika av frustration (dock kanske en del kläder blivit kastade omkring med några väl valda svärord som en orkan i ilska igår.. bara kanske alltså..)


- Posted using BlogPress from my iPhone