Knubbig lampa och milen

Ibland är man bara för bra för sitt eget bästa. Förra veckan sa jag att "Nästa gång jag springer en mil ska jag ta det utan stress och inte titta på klockan för mycket". Tror ni det blev så? Pyttsan!

Benen och sinnet var oförskämt pigga och jag märkte snabbt att det inte var svårt att hålla ett lite snabbare tempo än mitt normala. Nu ska ni veta att jag har två olika slags uppmätta milspår varav den ena inte har så mycket backar men har mycket tråkigare väg och den andra, även kallad mysmilen, innefattar några km inne på ett motionsspår där det är massa skog och just mys. Mysmilen innehåller dock fler backar varav en backe är ungefär en km lång med olika slags lutning hela tiden. Jag valde mysmilen idag med tankarna på att mysa hela passet.

Men visst mös jag. Oja det gjorde jag! I ett tempo på 5:49 de första 5 km(där den 1km långa backen finns). Restrerande 5 km gick lite långsammare i ett 6 min tempo och visst fick jag kämpa lite för att hålla tempot men det var absolut inte så jobbigt att jag höll på att dö eller så. Nej, det var verkligen bara löparglädje av högsta nivå. Nu till helgen ska jag testa att springa lite längre då mitt löparknä verkar vara helt borta, 12-15 km är det tänkt i ett mycket lugnt tempo så jag inte överanstränger mig själv igen.

Sluttid: 59:14 min (5,55min/km)

Annars då? Imorgon kommer bästa mamma och hennes sambo på besök så jag och älsklingen städade lägenheten utan och innan. Sebastian tvättade även våra fönster när jag var ute och sprang, det är kärlek det! Däremot när jag dammsög råkade jag göra en så kallad "Hanna".

Mina kära vän, Hanna då, har vid två tillfällen lyckats ha ner och förstöra sina ikealampor, knubbig tror jag modellen heter, när hon dammsugit. Idag lyckades jag göra samma sak med mina knubbiga lampa. Suck. Lampan var för övrigt lila en gång i tiden. Det syns inte direkt alls..

Stackars knubbis :(

Knubbig är för övrigt ett av mina favoritord. Det låter så.. härligt och sött på något vis.