Detta kolhydratsberoende man har

Fredag och som vanligt startade jag dagen med en dryga halvtimmes simning. Oftast blir det 400m insim, sedan 500m tuffa intervaller som avslutas med 200m avsim. Det känns mycket bra att komma till jobbet efter ett sådant pass vill jag lova!

Hade även medarbetarsamtal där jag fick massa positiv feedback samt en fin löneförhöjning. Mycket, mycket bra. Däremot det svåra med fredagar - det är väldigt ofta kroppen klagar på matthet och blodsockret skriker efter energi, då gärna i form av just socker. Det är en utmaning att låta bli, att inte låta kroppen ta över mitt starka beroende av goda saker. Nu inne i tredje veckan av lchf går det faktiskt mycket bättre, även fast jag känner att kroppen skriker efter något extra på fredagar. Mitt vapen är att göra efterrätter som är mer nyttiga än alla andra val man kan göra. Efterrätter som jag kan äta och ändå hålla mig inom mina ramar. Ikväll blev det brownies och omg så goda de var! Orkade en innan jag höll på att dö av matthet. Ca 5 kolhydrater per styck så inte helt pjåkigt.

Imorgon är det gåsamiddag och en gigantisk utmaning om jag ska klara att hålla mig borta från överflödiga kolhydrater när det är släktmiddag. Kommer säkert gå över en del, men troligtvis kommer den delen vara minimal. Ska dessutom försöka hålla mig till att enbart dricka torrt vitt vin eller rött vin (inget av det som jag är jätte förtjust i). Men innan dess blir det intervaller med kärleken och förhoppningsvis ben som är pigga på löpning!

Röda läppar och hår som självtorkat till lockar. Fancy!

Mat, mat, mat

Tisdag och idag mår jag verkligen fint. Gör en laxpaj (med en botten gjort på bla. pofiber) så förhoppningsvis kommer den bli supergod. Det fina med lchf är att man får äta så mycket goda saker som tex ost!

Ingen träning idag men resten av veckan innehåller innebandy, simning, intervaller med basse och två gympass. Lördagen kommer bli en utmaning då vi ska på gåsamiddag men jag planerar att göra en egen efterrätt och ta med för att visa att det finns goda saker och äta ändå! Så om nom nom.

Tillbaka

Nu så är jag äntligen tillbaka från en behövlig bloggpaus. Jag har nu i två veckor ätit LCHF och det har gått riktigt bra, ja förutom att löpningen har varit väldigt trög utan kolhydrater. Men nu inne i vecka 3 så testade jag att springa hem från jobbet. Distansen blev bara 5km inkl massa omvägar för extra sträcka men benen och kroppen var definitivt med mig igen.

I fredags var jag nära att falla dit, väldigt nära. Saker gick rakt åt helvete och blodsockret och humöret var nere i botten. Men tanken på att "äter jag kolhydrater så sabbar jag typ 2-3 dagars arbete" gjorde att jag höll mig. Så. jävla. stolt.

Annars så har jag och Sebastian bestämt datum för bröllop. Den 2 Juni 2012 blir det vigsel i skärgården tillsammans med alla nära och kära en hel helg. Det kommer bli så fantastiskt roligt (och dyrt!) men värt det. Det är också därför jag verkligen försöker gå ner i vikt till fullo nu så jag känner mig nöjd när det är dags att köpa en vacker klänning.

Och just ja. Som ni ser är datumet även samma datum som Stockholm Marathon. Jag har velat in i det sista om jag springa eller inte så detta gjorde valet lätt. Men 2013, då kör jag igen!

Yes box vänner. I am so back!

Backar med Bassen

Lyckades lura med mig käresta på backintervaller i lördags. Det är helt sjukt hur stolt jag är över honom - nu snackar vi killen som verkligen inte alls gillar att springa men måste för att klara fystesten hos polisen.

Hur som helst, jag hade valt en ganska lång backe som vi sedan sprang upp för 6 gånger och joggade lätt ner. Han dog efter tre men pressande ändå på de sista tre och vägrade låta mig komma upp för backen först (typiskt killar, kan inte förlora mot en tjej). Kul och efteråt så frågade han mig om vi inte kunde köra ett pass intervaller ihop varje vecka. Hallå liksom, vem är du och vad har du gjort med min pojkvän?!

Nej men skämt å sido. Jag tycker det är jättekul och intervaller är ändå roligare att springa med andra - trots att han automatiskt är snabbare än mig även fast jag sprungit i snart tre år eller vad det är. Suck.

Kundfiske

Ska strax iväg på Kundfiske, dvs vi ska ta med oss kunder till en sjö för fiska i eftermiddagen. Vi kommer även käka korv och äppelpaj (mums). Solen skiner iaf så det kommer nog bli riktigt mysigt, alltid kul att ha en dag utanför kontoret!

Men alltså, fiska är ju ändå "okej" men inte "omg så kul det här är". Näh, jag kommer mest satsa på att äta korv.

Lite allt möjligt

Regn. Regn. Regn. Det är det och en tegelvägg jag ser från mitt kontorsfönster. Men träningen har jag redan gjort för dagen så jag behöver bara bege mig ut en gång till när jag ska hem och inget mer. Skööööönt.

Nåväl! Mitt träningsupplägg går fint fortfarande även fast mitt intervallpass förra veckan var allt annat än lyckat så blev lördagens löpning helt fucking amazing. 14 km i ett 5:50min/km tempo och det kändes riktigt bra. I söndags orkade jag dessutom lyfta mig själv en gång! Det är STORT mina vänner. Alltså, inte lyfta mig upp från typ sängen utan hängandes med raka armar dra upp kroppen och hakan förbi händerna, chins alltså, och detta efter ett helt pass på gymmet. På söndag ska jag testa att göra det först av allt för att se vad jag pallar.

Annars då? Ja jo, mycket budgetplaneringar som pågår i huvudet. Så mycket jag vill göra det närmaste året, bil, resa, bröllop men det är svårt att få ihop det alla gånger.. får räkna på lite mer helt enkelt.

Många pass - få dagar i veckan

Började denna vecka med ett träningsupplägg som ska hålla i en fyra veckor. Ett träningsupplägg som består av 7 träningspass (hade egentligen velat ha 8 men någonstans måste jag hejda mig).

Måndag - Distans, löpning

Tisdag - Vila

Onsdag - Intervaller, löpning

Torsdag - Gym på lunchen och Innebandy på kvällen

Fredag - Simning på morgonen innan jobb

Lördag - Långpass, löpning

Söndag - Gym

Efter jag har sprungit Bromölla halvmarathon (som är om passande 5 veckor), så tänkte jag skippa ett pass löpning fram tills januari/februari. Varför dra ner till bara 2 pass? Ptja, december och januari är kallt och mörkt så att slippa pressen att ta sig ut ett pass mindre gör att de resterande passen blir mer kvalitet. Dessutom så fungerar innebandyn som ett bra substitut med tanke på hur mycket man rusar fram och tillbaka.

Mycket jag vill träna - men så lite tid! Ska se om jag inte kan klämma in något löppass på lunchen istället för efter jobbet sedan när det verkligen är mörkt ute. Ljus ger så otroligt mycket mer energi!

Äntligen långpass

Yes, äntligen! Har försökt komma iväg på långpass nu i några veckor men livet har liksom kommit i vägen och gjort att jag behövt avstått - trots att jag alltid planerar in träningspassen lång innan. Inte hela världen så klart men lite frustrerande. Hur som helst lyckades jag då komma iväg på en fin 2milare. 2 mil utan press på tid utan fokus på att inte tycka det är tråkigt utan bara njutbart.

Och visst blev det så! Tryckte in min favorit fantasyserie i ljudboksform och körde på. Utan fokus på tid så kunde jag fokusera på ljudboken så benen bara trummade på som en maskin utan ansträngning. Precis som jag vill att det ska vara. En snittpuls på jättelåga 154 och ett tempo på 6:29min/km(sluttid: 2:09:42) kan jag inte annat än bara le. Fan va nice, det visar verkligen att det tempot är enkelt för mig. Så fint. Så bra! Det här ska gå.

Så nu sitter jag här med ett glas Rosé och väntar på att mina jättegoda gryta ska bli klar. Min plan inför Bromölla formar sig men även nästa års utmaningar ligger latent och väntar på att jag ska bestämma mig för vad jag vill göra. Så skönt att saker fungerar som de ska ibland inte sant?

Födelsedag idag!

Det är jag och Zlatan (och Kevin i Backstreet boys) som fyller år idag! Firade lite smått igår med släkt och ikväll blir det middag på stan med käresta. Fin fint!

Har varit borta från bloggen i en två veckor nu - inte riktigt funnit motivation samt att jag var sjuk en hel vecka då jag inte fick träna. Meeeeeen! Idag är en bra dag, bäst ska den bli! <3

Skanörsmilen och under fina 55!

Min kropp är helt slut men jag kan inte gör annat än att le! Vilken kraftsatsning jag gjorde idag, en satsning som höll hela vägen in i mål. Så häftigt, så magiskt, så jävla bra. Men som vanligt så tar vi det från början.

Då vår bil gått sönder var jag tvungen att ta mig till Skanör med buss. Lite småtråkigt men gick förvånansvärt smidigt och för er som inte vet så är Skanör och Falsterbo längst ute på ett näs som inte är jättestort men däremot förbannat blåsigt. Mål och Start var vid Falsterbo Ryttarstadion och vägen vi skulle springa var som Göteborgsvarvet utmärkt med blåa spår. Awesome.

Men som det blåste där. Herregud. Jag var där ungefär 1,5h innan mitt lopp gick då jag behövde hämta ut nummerlapp och dylikt innan men träffade några andra löpare på bussen som jag då fick sällskap med. Så i ca 1,5h frös jag verkligen trots varma kläder och vindjacka. Inte lätt att välja kläder till löpning med andra ord men det slutade med trekvartsbyxor och en tunn långärmad tröja som jag nu i efterhand fortfarande känner mig nöjd med.

Jätte, jättekallt.

Starten gick för de som skulle springa halvmaran och jag själv började värma upp och lämna in mina underbara överdragskläder. Pang! Alla sprang iväg och som vanligt ska alla dra på i ett fasligt tempo i början - ett tempo som jag absolut inte planerat att hålla i 10km så trots folkmassan saktade jag in något och tänkte att jag springer om dessa människor om en 2km.

Löparna som sprang halvmaran springer på.

Och mycket riktigt. Efter 2km hade jag kommit förbi en hel del människor och jag fortsatte att springa förbi folk ständigt. Benen kändes pigga och det kändes faktiskt inte så jobbigt som ett tempo kring 5:20min/km brukar kännas. Tryckte på när jag såg att snittiden gick upp lite och vid 4km kändes allt fortfarande bara fint. Kontrollerat. Tänkte att fan, snart har jag klarat att hålla det här tempot i hälften av loppet och jag är inte sliten. 5km passerades på 26:41 min.. med andra 6 sekunder långsammare än mitt 5km-lopp i Trelleborg. Öh jaha tänkte jag för mig själv lite fundersamt, är detta bra eller dåligt? Kommer jag hålla?

Men jag sprang på. Försökte nu att inte tappa och hålla varje kilometer under 5:30. Misslyckades först vid kilometer 6 där jag sprang på 5:31 men också på kilometer 9 där jag sprang på 5:35. Misstänkt anledning = massa, massa motvind. Men allt som allt var jag verkligen stark. Mitt där vid kilometer 7 eller så började det regna och då log jag för det finns inget bättre än att springa i regn! Försökte peppa på de jag sprang förbi (och som jag sprang förbi folk hela tiden!) och tvinga benen att inte tappa fart, för fortfarande var de inte trötta. Avslutade sedan start med sista kilometern på 5:16 och en liten spurt in i mål på 54:11 enligt min Garmin(officiella resultat är ej uppe än).

Wow. Jag kan inte riktigt fatta det själv. Jag klarade att hålla nästan samma tempo som på Trelleborgsloppet hela vägen in i mål. För det första visar det att jag antingen fegade ur på Trelleborgsloppet samt att hur viktigt det är att huvudet är med. Jag var fast bestämd innan att inte tappa greppet, inte tappa fart utan bara köra på jämt och sedan öka sista kilometern. På både Malmöhalvmaran och Trelleborgsloppet var jag otroligt opepp och hade inte alls samma driv som idag. Det är inte bara benen och hjärtat som jobbar när man springer utan minst lika stor del är huvudet!

Lite finurlig blick men detta är faktiskt efter loppet! Jag ser ju riktigt awesome ut!

Nu är jag förbannat jävla skitglad och får stryka ännu ett av mina uppsatta mål för 2011 på högerkanten. Nu hoppas vi bara att säsongens sista lopp i Bromölla gör att jag kommer bli minst lika glad! Tack som fan lördag!

Lite stats från min kära Garmin:


1km 5:21
2km 5:23
3km 5:23
4km 5:14
5km 5:20 - 26:41
6km 5:26
7km 5:31
8km 5:27
9km 5:35
10km 5:16
0,05km 0:15
-----------------
10,05km - 54:11
Puls: 175/183
Snitt: 5:25min/km