Jag tävlar hos Emliscious om att vinna en Shock Absorber Runningbra.
Motiveringen till varför jag borde vinna en är följande:
Eftersom jag ska springa mitt första maraton i år (Stockholm maraton) så springer jag mycket och ofta, både långpass och intervaller, och behöver därför en sportBH som håller måttet vilket mina nuvarande inte riktigt gör till 100%. Tyvärr har jag inte riktigt möjligheten att köpa en själv förrän jag fått ett nytt jobb vilket gör det extra lockande att få chansen att vinna en!
torsdag 21 april 2011
onsdag 20 april 2011
Bildutmaning - Dag 10: Detta gör mig glad
tisdag 19 april 2011
Inlinespremiär
Fin dag idag. Underbar dag till och med. Strålande sol och premiär för inlines och glass! Dessutom ska jag på arbetsintervju imorgon igen för ett jobb jag knappt minns vad det var eftersom det var så länge sedan jag sökte. Blir spännande iallafall!
| Välkommen till Malmö! |
Träningsmässigt så är denna veckan lite lugnare än vad det varit. Har kört 3 hårdare veckor, då inom löpningen, så nu blir det lite lugnare. Körde 5km lugn löpning igår, imorgon blir det kortare intervaller och på lördag 24 km i medelhårt tempo. Återhämtningsvecka som verkligen behövs!
måndag 18 april 2011
torsdag 14 april 2011
Bildutmaning - Dag 8: En favoritbild
onsdag 13 april 2011
Bildutmaning - Dag 7: En bild jag aldrig lagt upp
Äsch, temat är ganska roligt men jag har svårt att hitta något bra(det är därför jag inte la upp något igår). Resultatet blir dock en bild jag tog inför en 80'tals fest, själv är jag ganska nöjd med hur jag såg ut då! Håret tog riiiktigt lång tid att fixa, tänk att man pallade göra det ofta när man var liten. Nåväl, godnatt för nu!
| Gimme some love!! |
tisdag 12 april 2011
Istället.
Idag tog jag ett beslut. Ett litet beslut javisst. Jag är extremt rastlös och egentligen vill jag springa men mina ben måste vila. På programmet stod det styrka, armar och mage, men jag vill inte. Det handlar inte om lathet (herregud jag tränar 5-6 dagar i veckan) men jag ville inte. Jag har ingen lust. Och varför ska man göra saker man inte har lust?
Varför?
En anledning till att göra det är att jag får extrem ångest när jag inte får in alla mina träningspass. Ångest. Jag vet inte.. jag älskar att träna, oftast. Träning är lika naturligt i min vardag som att äta och sova, faktiskt. Men något i mitt huvud mår dåligt när jag inte får in allt, träningsberoende kanske? Jag vet inte.
Så idag tar jag ett glas vin istället. Ett kallt glas med vitt vin och det är riktigt gott.
Varför?
En anledning till att göra det är att jag får extrem ångest när jag inte får in alla mina träningspass. Ångest. Jag vet inte.. jag älskar att träna, oftast. Träning är lika naturligt i min vardag som att äta och sova, faktiskt. Men något i mitt huvud mår dåligt när jag inte får in allt, träningsberoende kanske? Jag vet inte.
Så idag tar jag ett glas vin istället. Ett kallt glas med vitt vin och det är riktigt gott.
måndag 11 april 2011
Bildutmaning - Dag 6: Tema "grön"
söndag 10 april 2011
Hur gick mitt långpass?
Jag måste ju berätta om mitt fantastiska långpass! Ja, jag skrev fantastiska.
Främsta målet var som sagt att inte vara helt tömd på krafter när passet var slut utan att känna att jag kan fortsätta fler kilometer. Om jag sedan lyckades göra det lite snabbare än mitt normala långpass tempo, desto bättre.
Så, planeringen var 26 km. Dagarna innan (inkl godisätandet) hade jag försökt få i mig lite mer kolhydrater än vanligt samt vatten. Normalt brukar jag vara törstig under långpassen vilket tyder på att jag fått i mig för lite från första början men som sagt, nu hade jag laddat lite bättre.
På morgonen åt jag min gröt och drack min resorb. Väntade en 2-3h innan jag började klä på mig. Det är egentligen sjukt men det tog mig åtminstone 20 minuter att bli klar. Välja rätt kläder, sätta upp luggen med tusen små hårspännen, blanda 3 flaskor energidryck, snöra skorna rätt, hitta rätt musik osv osv. Det tar längre tid än man tror.
Startade passet och benen kändes bra. De kändes förberedda på långpass. Jag försökte att inte dra iväg för snabbt de första kilometerna och försökte hålla ett tempo mellan 6:15-6:30 hela tiden. Var 20:e minut drack jag en halv flaska energidryck samt efter 1,5h så tog jag lite äckel-gel och lite vatten istället för energidrycken och pumpade på. Benen och kroppen var verkligen med mig. Jag vägrade låta pulsen gå ner för lågt eller att benen skulle få en chans att slappna av i tempo. Det var inte jobbigt på samma sätt alls som det brukar. Jag log på ställen där jag normalt brukar lida av att fötter och ben gör ont. Första gången jag kände att det var jobbigt var efter en 23km (fatta?!) och det varade inte länge efter att jävligt bra musik tog mig framåt i samma tempo som tidigare. Jag bara sprang och sprang och kroppen var med mig även om det var ryggslutet och rumpan som började värka lite. Äntligen var den med mig. Självklart var det tungt, men inte dödsjobbigt utan snarare en känsla av att jag var mör. Varenda människa jag mötte, speciellt löpare, log jag stort mot. Tror ingen kunde tro att jag hade över 2 mil löpning i mig.
Sista 100 meter spurtade jag. Herregud som jag spurtade, snyggt hållning, snygga steg ja, snyggt allt. Fy fan vad skönt det kändes. Nu börjar jag äntligen våga och tänka att fan, jag kan nog klara ett maraton ändå.
Statistik
Längd: 26 km
Tid: 02:51:44
Snitt: 6:36 min/km
Snittpuls / maxpuls: 163 / 174
Känsla: Jag kan!
Främsta målet var som sagt att inte vara helt tömd på krafter när passet var slut utan att känna att jag kan fortsätta fler kilometer. Om jag sedan lyckades göra det lite snabbare än mitt normala långpass tempo, desto bättre.
Så, planeringen var 26 km. Dagarna innan (inkl godisätandet) hade jag försökt få i mig lite mer kolhydrater än vanligt samt vatten. Normalt brukar jag vara törstig under långpassen vilket tyder på att jag fått i mig för lite från första början men som sagt, nu hade jag laddat lite bättre.
På morgonen åt jag min gröt och drack min resorb. Väntade en 2-3h innan jag började klä på mig. Det är egentligen sjukt men det tog mig åtminstone 20 minuter att bli klar. Välja rätt kläder, sätta upp luggen med tusen små hårspännen, blanda 3 flaskor energidryck, snöra skorna rätt, hitta rätt musik osv osv. Det tar längre tid än man tror.
Startade passet och benen kändes bra. De kändes förberedda på långpass. Jag försökte att inte dra iväg för snabbt de första kilometerna och försökte hålla ett tempo mellan 6:15-6:30 hela tiden. Var 20:e minut drack jag en halv flaska energidryck samt efter 1,5h så tog jag lite äckel-gel och lite vatten istället för energidrycken och pumpade på. Benen och kroppen var verkligen med mig. Jag vägrade låta pulsen gå ner för lågt eller att benen skulle få en chans att slappna av i tempo. Det var inte jobbigt på samma sätt alls som det brukar. Jag log på ställen där jag normalt brukar lida av att fötter och ben gör ont. Första gången jag kände att det var jobbigt var efter en 23km (fatta?!) och det varade inte länge efter att jävligt bra musik tog mig framåt i samma tempo som tidigare. Jag bara sprang och sprang och kroppen var med mig även om det var ryggslutet och rumpan som började värka lite. Äntligen var den med mig. Självklart var det tungt, men inte dödsjobbigt utan snarare en känsla av att jag var mör. Varenda människa jag mötte, speciellt löpare, log jag stort mot. Tror ingen kunde tro att jag hade över 2 mil löpning i mig.
Sista 100 meter spurtade jag. Herregud som jag spurtade, snyggt hållning, snygga steg ja, snyggt allt. Fy fan vad skönt det kändes. Nu börjar jag äntligen våga och tänka att fan, jag kan nog klara ett maraton ändå.
Statistik
Längd: 26 km
Tid: 02:51:44
Snitt: 6:36 min/km
Snittpuls / maxpuls: 163 / 174
Känsla: Jag kan!
Bildutmaning - Dag 5: En gammal bild
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
