Hur gick mitt långpass?

Jag måste ju berätta om mitt fantastiska långpass! Ja, jag skrev fantastiska.

Främsta målet var som sagt att inte vara helt tömd på krafter när passet var slut utan att känna att jag kan fortsätta fler kilometer. Om jag sedan lyckades göra det lite snabbare än mitt normala långpass tempo, desto bättre.

Så, planeringen var 26 km. Dagarna innan (inkl godisätandet) hade jag försökt få i mig lite mer kolhydrater än vanligt samt vatten. Normalt brukar jag vara törstig under långpassen vilket tyder på att jag fått i mig för lite från första början men som sagt, nu hade jag laddat lite bättre.

På morgonen åt jag min gröt och drack min resorb. Väntade en 2-3h innan jag började klä på mig. Det är egentligen sjukt men det tog mig åtminstone 20 minuter att bli klar. Välja rätt kläder, sätta upp luggen med tusen små hårspännen, blanda 3 flaskor energidryck, snöra skorna rätt, hitta rätt musik osv osv. Det tar längre tid än man tror.

Startade passet och benen kändes bra. De kändes förberedda på långpass. Jag försökte att inte dra iväg för snabbt de första kilometerna och försökte hålla ett tempo mellan 6:15-6:30 hela tiden. Var 20:e minut drack jag en halv flaska energidryck samt efter 1,5h så tog jag lite äckel-gel och lite vatten istället för energidrycken och pumpade på. Benen och kroppen var verkligen med mig. Jag vägrade låta pulsen gå ner för lågt eller att benen skulle få en chans att slappna av i tempo. Det var inte jobbigt på samma sätt alls som det brukar. Jag log på ställen där jag normalt brukar lida av att fötter och ben gör ont. Första gången jag kände att det var jobbigt var efter en 23km (fatta?!) och det varade inte länge efter att jävligt bra musik tog mig framåt i samma tempo som tidigare. Jag bara sprang och sprang och kroppen var med mig även om det var ryggslutet och rumpan som började värka lite. Äntligen var den med mig. Självklart var det tungt, men inte dödsjobbigt utan snarare en känsla av att jag var mör. Varenda människa jag mötte, speciellt löpare, log jag stort mot. Tror ingen kunde tro att jag hade över 2 mil löpning i mig.

Sista 100 meter spurtade jag. Herregud som jag spurtade, snyggt hållning, snygga steg ja, snyggt allt. Fy fan vad skönt det kändes. Nu börjar jag äntligen våga och tänka att fan, jag kan nog klara ett maraton ändå.

Statistik

Längd: 26 km
Tid: 02:51:44
Snitt: 6:36 min/km
Snittpuls / maxpuls: 163 / 174
Känsla: Jag kan!