Studs i stegen

Jo så att. Igår sprang jag som planerat. Visste inte riktigt innan vad jag ville, ett vanligt distanspass är bara för tråkigt, så körde i gång. Jag förstår verkligen inte men jag hoppas verkligen att mina ben slutar vara fruktansvärt sega någon gång. Sjukt tråkigt att springa med tunga ben.

Nåväl. Tog mig till en lite längre backe, dock inte så brant men det gjorde inget. Så 15 minuter backintervaller fick det bli. Och då. Då! Något hände. Jag har alltid känt att jag haft kontroll på backar överlag, tycker inte dem är speciellt jobbiga utan helt okej (jag märkte inte ens backarna på stockholm marathon så) men igår fick jag ett flyt jag aldrig känt förr.

Fötterna studsade upp, höga knän, en höft som gick mer "framåt" ja, stegen bara klaffade. Precis sådär som jag läst att man ska göra och jag fick enorm kraft när jag rusade upp. Wow. Häftigt! Så trots tunga ben så kom det något gott ur det hela. Låt oss hoppas jag är på topp på lördag, jag vill så gärna kunna prestera.

Ikväll är det för övrigt West Coast Riot som jag mer än gärna hade varit på. Sedan blir det även Metaltown som jag också missar.. men men, jag fokuserar istället på skärgården som närmar sig. 3 dagar kvar.

Musik, musik, musik!

Det är rätt intressant det där. Ni vet, musiksmak och sådant. Just nu sitter min pojkvän och pluggar och i öronen har han ett album från Spotify som heter "Hardtrance och Dancecore". Musik som jag har mycket svårt att tolerera och uppskatta. Själv när jag behöver fokusera och koncentrera mig behöver jag metal och hårdrock. Högt. Riktigt högt i lurarna så jag verkligen bara försvinner in i mig själv. Allra helst In Flames men även band som Children of Bodom, Sonata Arctica och varför inte Iron Maiden?

Han brukar mer än ofta kommentera hur jag överhuvudtaget kan fokusera när det är någon som skriker och trummorna pumpar på. För mig är det bara underbart. Minns även när jag var liten och skulle sova. Pappa gav mig en dag Black Sabbath på skiva och somna till, fungerade perfekt.

Däremot när jag springer så ska det vara annat. Helst sådan där töntig 90-tals eurodance, pop som E-type, Blümchen och andra härliga klassiker. Viktigt dock är att de har det där typiska tempot i bakgrunden så jag har något att springa efter. För mig är det i princip omöjligt att springa utan musik, jag tappar fart och tycker det är tråkigt nästan på en gång.

Vad lyssnar ni på för musik när ni behöver fokus?

Grymt modiga brudar

Jag vet då inte om ni sett denna videon men jag hade det inte. Tack Patric som uppmärksammade mig på denna idag på facebook(eller ja, han postade en video på en ny svensk låt med samma slags video, finns på hans blogg). Jag måste säga att jag är väldigt imponerad av tjejerna. Mitt på dagen bland alla folk och de visar upp sig på det sättet. Grymt är det i alla fall. Musiken dock faller inte riktigt mig i smaken, hårdrock ska det vara!