Jo så att. Igår sprang jag som planerat. Visste inte riktigt innan vad jag ville, ett vanligt distanspass är bara för tråkigt, så körde i gång. Jag förstår verkligen inte men jag hoppas verkligen att mina ben slutar vara fruktansvärt sega någon gång. Sjukt tråkigt att springa med tunga ben.
Nåväl. Tog mig till en lite längre backe, dock inte så brant men det gjorde inget. Så 15 minuter backintervaller fick det bli. Och då. Då! Något hände. Jag har alltid känt att jag haft kontroll på backar överlag, tycker inte dem är speciellt jobbiga utan helt okej (jag märkte inte ens backarna på stockholm marathon så) men igår fick jag ett flyt jag aldrig känt förr.
Fötterna studsade upp, höga knän, en höft som gick mer "framåt" ja, stegen bara klaffade. Precis sådär som jag läst att man ska göra och jag fick enorm kraft när jag rusade upp. Wow. Häftigt! Så trots tunga ben så kom det något gott ur det hela. Låt oss hoppas jag är på topp på lördag, jag vill så gärna kunna prestera.
Ikväll är det för övrigt West Coast Riot som jag mer än gärna hade varit på. Sedan blir det även Metaltown som jag också missar.. men men, jag fokuserar istället på skärgården som närmar sig. 3 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar