torsdag 7 oktober 2010

Du är starkare än du tror!

Tänkte jag skulle reflektera lite angående ämnet tjejer på gymmet som vågar ta i. Det är ett ämne jag läst mycket om på bloggar på senare tid och jag känner att även jag vill ta upp det.

Kommer man in på ett gym är det oftast uppdelat att grabbarna står borta vid de fria vikterna och tränar, gärna två och två, samtidigt som de grymtar, tar i och peppar varandra genom att skrika: "Två till klarar du, kom igen!". I den andra delen där konditionsmaskinerna är står tjejer och springer, crosstrainar och cyklar i olika takter, oftast utan sällskap. Ibland har de även med en tidning - men då är tempot inte speciellt ansträngande.

När de senare bestämmer att de är klara med konditionen går de försiktigt fram till maskinerna samtidigt som de försöker lista ut hur man använder dem och vilka maskiner de ska välja. När de väl sitter där så är de många gånger inte helt korrekt inställda och vikterna är felaktiga(oftast för lätt mot vad de egentligen klarar av). Observera att såhär är det självklart inte alltid, men tyvärr oftare än vad det borde vara!

Så nu tjejer, nu slutar ni vela! Det har hänt att när jag står och pressar (för mig) tunga vikter, antingen på maskiner eller vid de fria vikterna, så kommer det fram någon som mer än gärna hjälper mig med tekniken. Om inte annat så blir killarna/tjejerna som står vid de fria vikterna glada om jag ber om deras råd att de mer än gärna hjälper till. Våga även träna med tyngre vikter än vad ni tror ni klarar av, det ska vara jobbigt och tungt att styrketräna.

Och för er som känner er "för feta" för att gå till gymmet. Det är bara ditt egna huvud som spökar med dig, jag vet att de som är på gymmet snarare bli imponerade över att ni går dit och vågar mer än något annat. Speciellt om det är en tjej som vågar. Jag tycker programmet Biggest Looser är ett jättebra exempel på det. Ta plats, visa att ni också hör hemma där minst lika mycket som alla andra, det lönar sig verkligen i längden.

Något som jag känner är att jag saknar någon i mitt liv som skriker på mig att orka två till repetitioner, någon som jag kan peppa och som kan peppa mig tillbaka. Visserligen kan en PT göra det, men vi vet alla att det är lite för dyrt att ha en sådan i hela sitt liv. Jag vill ha det så som grabbarna som alltid tränar ihop har det men tyvärr har jag ingen kompis som är intresserad av det direkt. Tråkigt men sant.

Hur känner ni kring detta? Har ni någon som peppar er på gymmet bortsett från en PT eller är ni helt själva?

Screwed


Oh yes. Jag har skruvat ihop tre kontorsstolar från ikea så nu värker mina stackars händer och ansiktet är lite lätt rött från ansträngningen. Nu låter det som jag har sämsta flåset men så illa är det inte, jag blir bara röd i ansiktet väldigt lätt :) Stolen är skön iaf!

onsdag 6 oktober 2010

Kul med tjejer som vågar ta i!

Var kommentaren jag fick på gymmet idag. Det var en annan tjej där som helt spontant hjälpte mig orka mina sista två repetitioner i bröstpress. Vilken känsla! Och så glad jag blev.

Jag var lika imponerad av henne, hon stod där bland de fria vikterna precis som jag och använde 2-4kg hantlar till olika övningar och tog lika mycket plats som killarna. Precis på samma sätt gör jag så det var säkert därför hon "vågade" hjälpa mig sådär :)

Ahh, träningsglädje inte sant?

Mysigt i Ängelholm


Jodå, så här ser det ut när jag går till lokala ica. Finfint. Köpte nu lite nötter och nutrilettbars, sallad och frukt. Mellanmål helt enkelt. Mums.

tisdag 5 oktober 2010

Meningslös no more

Tänk vad lite löpning kan göra. Fartlek stod på schemat och jag njöt av att köra på. Det var riktigt skönt även om det inte var jättelångt (runt 7 km i ett genomsnittstempo inkl både upp- och nedjogg på 5:55 min/km). Det var extremt skönt med tanke på att lördagens 8 km var bland de värsta jag någonsin varit med om pulsmässigt men framförallt för att kroppen strejkade för varje meter.

Jag skulle sprungit igår men i och med att jag mådde så dåligt rent fysiskt så lät jag kroppen bestämma. Ingen träning. Men den psykiska biten blir då lidande, extremt lidande. Så lite dum är jag ändå. Jag vet att jag blir deprimerad utan träning. Jag vet att jag känner mig mindre självsäker på mig själv utan träning. Helt enkelt att jag känner mig meningslös.

Men nu, nu känner jag att jag börjar bli mig själv igen efter en dag på jobbet, lite träning och rutiner. Den 21:a oktober åker jag upp till Stockholm, då ska minst 2 kg fett vara borta från min kropp. It must.

Så vad kan man säga? No more meningslös.

Meningslös

Jag har aldrig känt mig såhär meningslös som jag gör i dagsläget efter dessa två dagar. Det hjälpte dock att komma till jobbet - så underbart att det inte känns jobbigt att gå dit utan bara väldigt roligt.

Nåväl. Tankar, tankar. Jag vill mycket men är så osäker på hur mycket jag klarar av. Jag vill springa sthlm marathon, jag vill börja med triathlon samtidigt som jag vill starta en ny blogg/hemsida där jag skriva om saker som anses nördiga och inte hör hemma på denna bloggen men ändå är en stor del av min personlighet. Skapa en egen webbplats i wordpress istället för att använda mig av redan färdiga bloggverktyg. Jag menar, det är ändå vad jag jobbar med och tycker är kul.

Men ja, mycket tankar men ett sinne som just nu bara har ordet meningslös som snurrar runt. Jag måste komma ur denna negativa spriral snart.

måndag 4 oktober 2010

Jävla skitdagar

Ja alltså. De senaste dagarna har varit kaos och jag har inte mått riktigt bra alls. Nog för att jag var bakis igår men idag har jag varit helt utslagen och knappt orkat resa mig. Inte nog med det men hårddisken jag köpte visade sig vara defekt så nu måste jag returnera skiten också.

Däremot har jag en massa funderingar och planer på framtiden. Det är så mycket jag vill och jag vill det nu! Men med tanke på hur skit jag mår idag så är detta också det enda jag orkar skriva om saken idag. Mer utförligt ska jag försöka åstadkomma under veckan.

Må väl mina vänner.

söndag 3 oktober 2010

My biiiiiiiirthday

Yey idag fyller jag år!

26 för att vara exakt.

Hur läget är? Jag är megabakis efter festen igår men glad ändå!

lördag 2 oktober 2010

Kamel!

Konversation mitt i natten (tydligen):

Jag(skriker): Kamel!
Sebastian ligger tyst och hoppas jag ska somna om.
Jag: Basseeee...? Hallå..?
Jag sträcker ut armen lite halvt och försöker röra vid honom.
Sebastian: Tyst nu Linda och somna om.
Jag i anklagande röst: Du säger alltid så när jag säger kamel!

Vid det här laget började pojkvännen skratta sig dubbelvikt samtidigt som jag frågar varför han skrattar. Och jag fattar fortfarande ingenting eftersom jag tydligen gjorde och sa allt detta i sömnen. Normalt!

fredag 1 oktober 2010

Äntligen är det fredag

I och med resultatet på -0,2 kg från förra veckan så ligger jag nu totalt på minus 5kg. Att vågen tar mig neråt är det viktiga, men jag hade nog förväntat mig liite mer. Hur som helst. Imorgon ska jag träffa min PT och mäta fettprocent och sådant, det resultatet ska bli otroligt mycket mer spännande. Jag hoppas på en bra omfördelning av fett till muskler.

Fredag idag. En härlig helg väntar. Ingen träning idag utan bara mys. Mys med min underbara sambo som jag knappt haft tid att umgås med under veckan. På lördag är det fest och på söndag födelsedagskalas för mig.

Födelsedagar är enligt mig något speciellt. Jag går alltid omkring och ler och känner mig glad. Är det någon annan i min närhet som fyller år försöker jag göra den personens dag så jävla bra det bara går. Födelsedagar ftw!