Tjejen som skriver det här inlägget är nöjd, jävligt nöjd. För varje pass jag springer desto bättre känns det. Någonstans inom finns snabbheten och jag tror att den bara väntar på att få komma ut.
Distanspass idag i ett snittempo på 5:58min/km och det känns avslappnat och inte speciellt jobbigt. Visst var benen lite stela än från helgens träning men neh, de pinnande på bra. Det är väl som de säger, man blir bra på det man tränar? Snabbheten är på väg nu, den liksom hamnade i glömska där inför Stockholm Marathon och i takt med att jag går ner i vikt så kommer den bara bli mer explosiv.
Mina vänner, jag är på G.
Klart du ÄR!
SvaraRaderaUnderbar läsning :-D